Men det är med senaste SVT-serien ”Tareq Taylors matresa” som han fått mest hyllningar, kanske någonsin i sin karriär.

– Jag hade verkligen inte förväntat mig ett sånt här mottagande och är oerhört tacksam, säger han på telefon till Dagens ETC.

– Många från både Israel och Palestina har sagt att de tycker det är skönt att få se verkliga människor skildras. Att de inte målas ut som onda och goda, utan att människor får komma till tals och vara precis så färgrika och vackra som de är.

Tårögd av hummus

I seriens sex delar, som ligger kvar på SVT Play till augusti, reser han till Israel och Palestina för att laga och äta mat på en rad olika platser på båda sidor om muren.

Han blir tårögd av magisk hummus i Jerusalems gränder, går på bröllop i Betlehem, lagar arabisk pizza i Jordandalens öken, äter gummiaktig glass i Ramallah och steker havsabborre bland surfarna på Tel Avivs stränder.

Det handlar om mat, men också om kultur, politik, religion, historia och familjeband.

– Det är ju som att resa med bibeln i handen. Alla dessa platser som man har hört så mycket om, politiskt och religiöst, säger Tareq Taylor och berättar om hur överraskad han blev av att få uppleva Palestina på plats.

– I hela mitt liv har jag hört rapporter om Västbanken och alltid förknippat det med konflikt. Jag har sett det som ett slagfält där man inte kunde bo. Jag trodde aldrig att man åt glass på Västbanken, att man gick på restaurang eller hade ett vanligt liv. Det var en chock för mig att se att det här är vanliga människor precis som var som helst i världen, som går till jobbet varje morgon, som hittar någon att älska, som driver företag och har alla vanliga utmaningar. Men som ovanpå det också lever mitt i en enormt drabbad region.

Ger uppmaning till föräldrar

Tareq Taylor beskriver resan som omvälvande på flera sätt. Inte minst för att de två veckorna fick honom att komma närmre sin bror Zafer och framför allt sin palestinska pappa Seif, som föddes och växte upp i Jerusalem, men kom till Sverige som 18-åring.

– Att få se min pappa komma till liv på en plats han tidigare bara kunnat berätta om, det gjorde något med min förståelse för vad han gått igenom och burit med sig när han kom till Sverige.

Det fick honom också att dra paralleller mellan sitt eget och pappans liv.

– Jag kan inte föreställa mig hur jag som 18-åring skulle ha disciplinen att ta mig till andra sidan jorden, och jobba för att spara pengar som jag skickar hem till min familj. När jag var 18 år reste jag till Seychellerna för att upptäcka mig själv. Jag har ännu mer respekt för min pappa idag. Och jag vill bara säga till alla föräldrar: ta era vuxna barn med på en sån resa! Om det så är till Motala, Uddevalla eller andra sidan planeten har ingen betydelse.

Maten blir brobyggare

I sista avsnittet möter Tareq en palestinsk familj utanför Nablus som fått tusentals olivträd nedbrända av bosättare, något han blev djupt berörd av.

– Det var hjärtskärande. Det är en handling som är så ond. När man försöker beröva hårt arbetande, fattiga människor deras enda källa till leverne, genom bränna ner deras levebröd. Det är bara hat.

Men generellt utstrålar ändå matresan ändå mycket hoppfullhet och försoning, där inte minst maten kan fungera som brobyggare i konflikten. Tydligast skildrat på anrikt bageri nära hamnen i Jaffa, där personalen består av lika delar judar, muslimer och kristna och stoltserar med vänskapsbanden på sina tröjor.

–  Symbolvärdet i en sån handling är enormt. Och det fanns många liknande exempel, på båda sidor, där det görs väldigt mycket i olika former för att neutralisera platsen och använda maten som gemensamt språk. Människor har i alla tider träffats och kommit samman genom matlagning, odling och olika evenemang.

Serien spelades in hösten 2019 och var nära att inte ens bli av.

– Åtta veckor innan resan bröt jag nacken, men tack vare en fantastisk kirurg kunde det bli av. Det var väl meningen att det skulle ske då, för hade vi skjutit fram det så skulle det inte blivit av alls på grund av pandemin.

Laga en Mosachan

Det finns olika tankar kring vad som egentligen är palestinsk mat. Men denna rätt eller är en av de mest populära maträtterna i Palestina och en äkta palestinsk rätt. Fantastiska smaker och syrligt med sumak som krydda! Wajbe haniye! Smaklig måltid!

Ingredienser:

500 gram champinjoner

4–5 medelstora gula lökar

2–3 dl olivolja

4–5 salladslökar

1 granatäpple

1 msk sumak

1 påse pinjenötter

Salt och peppar efter smak

Gör så här:

1. Hacka champinjonerna och löken i grova bitar. Stek champinjonerna och löken försiktigt i rikligt med olivolja, cirka tio minuter tills den fått en fin gyllene färg. Krydda sedan med salt, svartpeppar, zumak.

2. Kärna ur granatäpplet och skär sallads-
lökarna i små bitar. Tillsätt granatäppelkärnor och salladslöken till blandningen.

3. Stek pinjenötter separat i rikligt med olivolja. Smaka av med salt och peppar.

4. Sätt ugnen på 200 grader.

5. Dela filodegsarken i cirka nio cm stora delar. Pensla degremsorna med olivolja. Lägg på lite av lökblandningen, se till att även få med oljan som löken stekts i.

6. Strö på nötterna och krydda gärna med lite mer sumak. Rulla ihop dem till knyten och
pensla på lite mer olja och lägg dem på ett ugnsfat.

7. Grädda dem i ugnen, cirka tio min, tills de blir gyllene och frasiga.