Men hur blir det egentligen när man inte har räknat med att köpa kläder som är så små som storlek 36?
– Speciellt i de mindre storlekarna är det svårt att hitta kläder, och ofta är kläderna väldigt dyra. Det första de här familjerna tänker på är inte att man vill åka iväg för att köpa en massa kläder. Man har fullt upp med vad det innebär att ha en sjuk bebis på sjukhus, säger Linda Cathrine Liljemalm, som blev insamlingsansvarig tidigare i år.

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Hon är också barnsjuksköterska på neonatalavdelningen 69 vid Västmanlands sjukhus i Västerås.
– Avdelningen i sig har ingenting med verksamheten kring kläderna att göra, förutom att de har tackat ja att ta emot dem. Jag gör detta på min fritid, säger hon.

Startade 2012

Hon tog över ansvaret för Västmanlands del i våras, men nätverket har funnits mycket längre än så.

Det sykunniga nätverket startade 2012 och har i dagsläget omkring 2 400 medlemmar som engagerar sig på olika sätt. De allra flesta syr, men det finns även de som köper material eller hjälper till på andra sätt. Filosofin är att man arbetar helt ideellt.

Alla kläder är öppningsbara hela vägen så att man lätt ska kunna ha slangar.
– Det är ”omlottprincipen” som gäller med kläderna. Inget ska heller dras över huvudet. Fötterna ska vara öppna så att det finns möjlighet att sätta fast all övervakning som behövs. Öppet och lätt att ta på. För de här bebisarna är sköra, säger hon.

Hon konstaterar att just ritualen med att få klä på bebisen för första gången är ett slags friskhetstecken.
– Det blir på sätt och vis första gången som föräldrarna kan se en riktig bebis och inte en liten människa med en massa sladdar. Då blir ankomsten lite mer verklig för dem, säger hon.

Rätt storlek betyder mycket

Ifall nätverkets insats inte fanns så skulle bebisen troligtvis ha kläder i vanliga storlekar. Att föräldrarna kan klä barnet i storlekar som passar brukar betyda mycket under den rådande situationen.

Linda Cathrine Liljemalm förklarar att nätverket växer hela tiden.

– Det är långt ifrån alla som syr. Och det är även föräldrar som har tagit emot kläder vid något tillfälle som är med i gruppen. Det är dock väldigt många som syr eller engagerar sig på olika vis, säger hon.

Vem som helst kan söka sig till gruppen ifall man vill göra en insats.
– Vissa hjälper till genom att donera porto för att skicka kläderna över landet, medan andra donerar tyg. Jag tar emot kläder från sömmerskor runt om i landet som vill skänka kläder till Västerås, och så ser jag till att allt är ordentligt tvättat och så packar jag ihop det i små paket som vi sedan lämnar in till avdelningen. Sedan kan paketen lämnas ut till familjerna där, säger hon.

Allting tvättas parfymfritt och man ser till att undvika allergener som hundhår. Hygienen är en viktig aspekt för prematurbarn.
– När kläderna kommer till avdelningen så är de redo att användas, säger hon.

Linda Cathrine Liljemalm är nybliven mamma och har under föräldraledigheten blivit mer och mer intresserad av att sy kläder.
– Intresset har trappats upp. Det är också roligare att sy åt barn än åt sig själv. Nu finns det också ett större utbud av tyger jämfört med för några år sedan. Nu kan man i princip klara sig med ekologiska tyger som har jättefina mönster, säger hon.

I november ska hon återvända till jobbet. Ett jobb hon älskar.
– Det har dock sina svårigheter. Det är ibland svårt att inte ta med sig jobbet hem. Man möter så många olika livsöden och har chansen att göra otroligt stor skillnad. Ibland är det korta insatser som har en otrolig betydelse för barnens och familjers framtid, säger hon.