Sveriges kvinnolobby: ”Lönegapet krymper för långsamt”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Initiativet och inspirationen kommer från Island där man hade en manifestation som gick ut på att man helt enkelt gick hem från jobbet vid det klockslaget, säger Clara Berglund.

Aktivismen spelar en stor roll

Förra året låg klockslaget på 15:57, vilket innebär att man kommit tre minuter närmre målet om jämställda löner. Om utvecklingen fortsätter i samma takt beräknas löne­gapet inte vara helt stängt förrän 2050. För att driva på utvecklingen spelar aktivismen en stor roll, menar Clara Berglund.

– Eftersom fack, arbetsgivare och fackförbund har många frågor att ta ställning till är det viktigt med krafter som trycker på vid sidan av, säger hon och poängterar att nästan alla framgångar hittills pressats fram av kvinnorörelsen – kvinnolönernas avskaffande, särbeskattningens införande och uppbyggandet av välfärdsstaten.  

”En stor utmaning”

I dag har kvinnorörelsen tre krav: jämställd föräldraförsäkring, rätt till heltid och trygga anställningsformer. Nytt för i år är kravet på att också synliggöra och åtgärda de strukturella löneskillnader som finns mellan olika yrkesgrupper och sektorer. Något som varit mer knepigt att komma överens om. 

– Det har varit en stor utmaning eftersom olika fackförbund i olika yrkesgrupper riskerar att ställas emot varandra, säger Clara Berglund, och önskar att samma typ av samsyn hade funnits bland ­arbetsmarknadens parter, också under avtalsrörelsen. 

– Alla verkar tycka att det här är viktigt, men ingen har tagit på sig att axla ansvaret. När man väl kommer in i avtalsrörelsen så är det andra saker som prioriteras högre. Och så länge det ser ut så kommer vi att fortsätta, säger Clara Berglund.