– Jag visste inget annat sätt än att skada mig själv för att känna lättnad. Så min arbetsuppgift är att visa min förståelse. Det saknade jag själv när jag låg inne gång på gång. Det fanns ingen som kunde säga ”jag förstår hur du känner”, säger hon.
Nina Pedersen, chef för avdelningen, berättar att vården utgår från att alla beteenden fyller en funktion. Därför behöver patienterna hjälp att hitta nya beteenden som kan fylla samma funktion som självskadebeteendet.
– Att skada sig själv hjälper i stunden, vi behöver hjälpa de här personerna att hitta andra sätt att hantera svåra situationer och känslomässiga reaktioner, så att de har nytta av det också på lång sikt, säger hon.
Avdelningen är den första i Sverige som är specialiserad på självskadebeteende och en av sakerna som skiljer den från andra är den höga personaltätheten. Under dygnets vakna timmar är det 0,8 personal per patient och nattetid 0,5 per patient.
– Eftersom vi är så pass mycket personal kommer vi att finnas tillgängliga och hjälpa patienterna att hitta nya färdigheter och öva upp dem. Det är det vi ofta inte hinner med i den vanliga vården, säger Nina Pedersen.
Lära nya beteenden
Behandlingsmetoden heter DBT, dialektisk beteendeterapi, och handlar till stor del om att hjälpa patienter till förändring genom att hitta och lära in nya beteenden som kan ersätta självskadebeteenden. Men det bygger också på att lära sig acceptera olika svårigheter i livet.
Avdelningen har tio platser och patienterna vårdas dygnet runt under tre månader. De får hjälp av ett team som förutom vårdenhetschef och peer support består av läkare, psykologer, kurator, dietist, fysioterapeut, arbetsterapeut, socialpedagog, sjuksköterska och skötare.
Nina Pedersen berättar att patienter med självskadebeteende ofta har möts av en oförstående omgivning och får höra att de inte borde känna som de känner och att de förstorar upp små saker.
– Det leder ju till att man inte förstår sig själv och känner sig annorlunda, ser ner på sig själv och får en negativ självbild. Därför behöver vi finnas tillgängliga så att de slipper skada sig själva utan kan vända sig till oss och få det stödet och den hjälpen de behöver, säger hon.
Avdelningen skulle egentligen ha öppnat redan vid årsskiftet men det krävdes en ombyggnad och den drog ut på tiden. Nu står tio rum med egen dusch och toalett klara, men hittills är bara tre patienter på plats. Man har medvetet börjat i liten skala för att få en försiktig start, förklarar Nina Pedersen.
– Det här är helt nytt för alla. Vi tycker att det är viktigt att det blir en bra start, inte minst för de patienter som är modiga nog att gå in i det här. För det kräver mycket jobb från deras sida också. Vi vill sätta en kultur som är läkande och hjälpsam för dem.
Tess Johansson har varit anställd sedan oktober förra året. Under tiden som ombyggnaden har pågått har hon hoppat in och jobbat på en annan psykiatrisk avdelning på sjukhuset. Hon säger att hon fått höra från flera patienter hon mött att hon inger hopp.
– Jag har själv gjort flera självmordsförsök, så jag har varit på djupaste botten och tagit mig upp. När man är så nere som våra patienter är så och inte finner någon mening med livet så kan jag säga ”det gjorde inte jag heller, men här är jag i dag. Jag är stabil i min psykiska ohälsa och det kan du också bli”.
