I den kommande migrationspakten finns förslag på att bygga fler liknande läger för flyktingar att vistas i under asylprocessen så att återvändandet kan effektiviseras. I Sverige planeras parallellt att inrätta återvändandecenter för den som fått avslag på sin asylansökan.

Även om de läger som redan finns och de som byggs i Grekland inte ska vara fängelser är de i realiteten långt ifrån humana och värdiga – EU:s egna ord om centren. Det anser Inês Avelãs, portugisisk människorättsjurist för organisationen Fenix på grekiska ön Lesbos.

– Det läger som håller på att byggas på Lesbos är de facto ett interneringsläger. Att lämna lägret är inte en reell möjlighet för de asylsökande. Det ligger helt enkelt för långt bort från ett samhälle, säger hon.

– EU säger att de inte kan finansiera stängsel och murar. Men de kan finansiera drönare och teknologi som har liknande effekt. Det blir dystopiskt – EU står för teknologin som gör nästan samma sak som ett fysiskt stängsel.

Tre miljarder i nota

I september 2021 öppnade det första av fem planerade så kallade Closed Control Access Centers (CCAC) på Samos. I november samma år öppnade två till på Kos och Leros. Resterande två, på Lesbos och Chios, är under konstruktion. Totalnotan uppskattas till 260 miljoner euro – drygt tre miljarder kronor.

På många av öarna har protesterna mot centren varit stora. Ofta från mer eller mindre oheliga allianser som inte velat se dessa center förverkligas. På Lesbos har processen varit särskilt besvärlig. Nu finns där ett mer än halvfärdigt center som ingen vet när det kan öppna. Platsen är ett naturskyddsområde och det finns ännu ingen ordentlig väg som leder fram till centret.

– Öppnandet har skjutits upp i två år. Det finns väldigt lite information om vad som händer nu, men det är bland annat olika grupper som av miljöskäl har protesterat mot vägbygget, säger Inês Avelãs.

Byggs trots motsatta löften

När det ökända Morialägret på Lesbos brann ner i september 2020 lovade EU-kommissionär Ylva Johansson att inga ”fler Morias” skulle byggas i EU.

– Det är väldigt fina ord och jag vill tro på dem. Men nu när de nya centren byggs är det anmärkningsvärt att ingen kan presentera en plan för hur det kommer att bli i stället, säger Pieter-Jan van Eggermont, Läkare utan gränsers (MSF) humanitära rådgivare i Sverige.

Han besökte Moria vid flera tillfällen före branden och säger att det var en fruktansvärd plats för de boende. MSF har behandlat många barn i Moria med självskadebeteenden och andra psykiska problem. Men trots Ylva Johanssons löfte är internerings- och återvändandecenter där flyktingar i olika grad frihetsberövas en central punkt i EU:s kommande migrationspakt.

En sak som kritiserats av bland annat vänstern i EU-parlamentet är att man inte har lyckats få till en ordentlig reform av Dublinförordningen. Enligt kritiska röster innebär det ett fortsatt stort tryck på länder som Grekland. Interneringscentren blir därmed centrala i ett EU som inte kan enas om hur flyktingar ska fördelas inom unionen.

– Det är intressant för i Grekland har vi det hittills enda praktiska exemplet på hur den här nya migrationspolitiken som EU diskuterar kommer se ut. Och det är inte särskilt vackert, säger Pieter-Jan van Eggermont.

Oroad för konsekvenser

I Sverige planeras också interneringscenter för asylsökande som fått avslag. Det avslöjade migrationsminister Maria Malmer Stenergard i slutet av juni. Om detta hade det redan flaggats i Tidöavtalet och Migrationsverket har fått i uppdrag att utreda hur och var det här kan genomföras. Också S-regeringen var under sin senaste mandatperiod inne på att inrätta sådana center.

Pieter-Jan van Eggermont säger att Sverige i internationell jämförelse anses ha en relativt hög standard på sina fängelser och anstalter. Icke desto mindre är han oroad för de negativa hälsoeffekterna av att sitta frihetsberövad – inte minst för den som flytt och inte vet vad den har att vänta vid ett återvändande.

– Det är helt uppenbart att den här typen av massförvaring av människor försämrar särskilt den psykiska hälsan, säger Pieter-Jan van Eggermont, och påpekar att det på sikt också kan ha effekter på den fysiska hälsan.

Flyktingar stängs ute

Europeiska ombudsmannen publicerade i juni resultatet av en utredning av lägren på öarna och kom med flera förslag på förbättringar. Organisationerna I have rights (IHR) och International Rescue Committee (IRC) är två av flera som bidragit. I ett uttalande skriver de att centret på Samos bryter mot flera grundläggande rättigheter.

Som exempel nämns det rutinmässiga frihetsberövandet av flyktingar, lägrens fängelselika struktur och avståndet till närmaste samhälle – i genomsnitt 14 kilometer. Dessutom är kommunikationerna både dåliga och dyra. Human rights watch är kritiska till att placera flyktingar mitt ute i ingenstans.

– Lägren på öarna är på väldigt avlägsna platser. Segregationen mellan övrig befolkning och flyktingar är stor och de utestängs effektivt från sociala sammanhang, säger Eva Cossé.

Vill ”avskräcka” flyktingar

Juristen Inês Avelãs anser att det här är ytterligare ett sätt att avskräcka människor från att ta sig till EU. Fenix har tidigare larmat om att migranter på Lesbos som antingen fått sitt sista avslag eller som har beviljats skydd nekas mat och vatten.

– Idén bakom det här är att antalet människor som anländer till öarna, och Grekland, ska reduceras. Om levnadsförhållanden och integrationen är bra kan de (av politiker, red:s anm.) anses locka fler asylsökande att komma, även om det här har motbevisats i flera forskningsrapporter.

Inês Avelãs är oroad över den riktning som EU:s asylpolitik har tagit och över att högerregeringen i Grekland nyligen vann makten för ytterligare en mandatperiod. Hon tror att det kommer att bli ”ännu värre” innan det vänder, men att det någonstans i horisonten hägrar en brytpunkt.

– Vad vi ser är att många av de policys och regler som har antagits i Grekland de senaste åren nu blir verklighet också på EU-nivå och i andra EU-länder, som Danmark, Frankrike och Sverige.