– Det är nu dags att det samiska folkets historia och verklighet kommer fram i ljuset. Sanningskommissionen har ett stort och viktigt arbete framför sig med att granska statens övergrepp mot det samiska folket och enskilda samer, såväl historiska som de övergrepp och diskriminering som fortsätter än idag. Ett viktigt uppdrag för kommissionen är att föreslå åtgärder som ska leda till upprättelse och en förändring, säger Marie Persson Njajta, sammankallande för Sametingets styrgrupp för en sanningskommission.

Kommissionen ska titta på hela historien fram till idag. Direktiven gör det möjligt att granska både de oförrätter och övergrepp som skett och hur samerna påverkas än idag och ska också föreslå författningsändringar.

– Vi har utgått ifrån Sametingets rapport från i våras och försökt att tillgodose de önskemål som framkommer där, och vi har haft en nära och god dialog med Sametinget om utformningen av direktiven, säger Amanda Lind.

Regeringens ansvar

Rapporten lyfter stora förväntningar på staten att utreda en lång rad frågor som markrättigheter, de rasbiologiska övergreppen, tvångsförflyttningarna, diskriminering, nomadskolan och förbud mot att tala samiska i folkskolan.

– Det här är berättelser som jag hört under lång tid, men det är klart att jag reagerar med bestörtning och ilska, och även sorg över att så många människor från det samiska folket utsatts genom historien och än idag, säger Amanda Lind.

Nu hoppas hon att kommissionen ska öka förståelsen för det svenska urfolket.

– Jag menar att det är ett ansvar som regeringen har, att belysa historien och en gång för alla ta i tu med den assimileringspolitik som förts, som skadat det samiska folket så mycket. En sanningskommission är ett sånt sätt, både att synliggöra historien men också att skapa en större kunskap om urfolket samerna, om det samiska folket brett hos hela den svenska befolkningen.

Ett splittrat folk

Den politik som förts mot samerna har lett till stora splittringar. Tvångsförflyttningarna och nomadskolorna är en del av det, men renbeteslagen från 1928 lyfts i vittnesmål som en skarp kniv som skurit rakt igenom grupper och skiljt människor från varandra. Lagen definierade vem som hade rätt till renskötsel, och för första gången definierades även vem som hörde till ”Lappbyn”. Olika former av renskötsel ställdes mot varandra, och en uppdelning mellan renskötande och icke renskötande samer gjordes. Den samiska rätten till land och vatten förbehölls de renskötande samerna, medan andra näringar som jakt, fiske och slöjdhantverk ställdes utanför de skyddade rättigheterna. Därigenom splittrades samerna, och en stor del av den samiska kulturen osynliggjordes.

Rennäringslagen, som den heter idag, utreds redan separat till följd av Girjasdomen.

– Däremot så har kommissionen alla möjligheter att granska konsekvenserna för samerna av den förda politiken, inklusive av den lagstiftningen, säger Amanda Lind.

Nu ska ordförande och ledamöter tillsättas och förhoppningen är att kommissionen ska påbörja sitt arbete så snart som möjligt.

– Nu för vi en nära dialog med Sametinget om vilka som ska ingå i kommissionen. Det hoppas jag att vi kan fatta beslut om så snabbt som möjligt efter att vi beslutat om direktiven, så att kommissionen kan börja arbeta nu under den här sidan av året, säger Amanda Lind.