BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Sedan fem år tillbaka utvandrar fler personer från Sverige än under 1800-talets rekordår. Då flydde svenskarna missväxt och barkbröd för att ta sig över Atlanten. I dag är det ökad rörelsefrihet och globalisering som driver utflyttningen. Förra året lämnade 56 000 personer landet, samtidigt som 134 000 invandrade. Nettomigrationen för 2015 landade därmed på 78 000, vilket motsvarar samma nivå som efter finanskrisen 2008.
Och enligt SCB:s prognoser kommer utvandringen bara att fortsätta öka. Om tio år spås drygt 68 000 personer vända Aladdin-askar och Kalle Ankas jul ryggen för att bege sig utomlands. Bland den inrikesfödda befolkningen skedde redan förra året en nettoutvandring på 4 000 personer.
Utan invandringen av utrikesfödda skulle Sveriges befolkning med andra ord krympa. En minskning med 4 000 per år kanske inte låter så mycket – men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det illavarslande. På lång sikt, katastrofalt. Såvida bortfallet inte kompenseras av invandring.
Att endast stänga gränsen åt ena hållet kan med andra ord få konsekvenser. Enligt SCB, som ansvarar för statistiken, beror utflyttningen bland annat på att svenska företag flyttar utomlands, vilket drar med sig en hel del svenskar.
– Jag tänker på sådana här callcenters, de kanske flyttar till andra länder och då måste man ha med folk som kan svenska, säger Lena Bernhardtz på SCB:s enhet för befolkningsstatistik till DN om rekordsiffrorna.
De senaste åren har inte minst Kina seglat upp som det näst största utomeuropeiska utvandringslandet efter USA. Förra året emigrerade cirka 1 300 personer till mittens rike, vilket är en fyrdubbling jämfört med början på 2000-talet. Den största arbetskraftsutvandringen går dock fortfarande till det oljestinna grannlandet i väster.
En hög utvandring spär ytterligare på den demografiska omvandling som länge hägrat vid horisonten. Sverige, liksom de flesta länder i Europa, lider av en allt äldre befolkning. Det så kallade köttberget håller på att checka ut. En ökande andel pensionärer gör att det kommer att behövas fler människor i arbetsför ålder framöver.
Många fler.
Kombinationen av stora pensionsavgångar, låga födseltal och hög utvandring riskerar att kraftigt utarma såväl ekonomin som sysselsättningen i välfärden om det inte tillförs människor som kan arbeta.
Utöver utvandringen minskar den inrikesfödda befolkningen i arbetsför ålder, 16–64 år, kontinuerligt från år till år. Samtidigt förväntas andelen barn i skolåldrarna 7–15 år att öka de närmaste 20 åren. Och framför allt; år 2045 beräknas en miljon svenskar vara 80 år eller äldre. Om dessa ska tas om hand och försörjas är bekymret inte längre för stor invandring. Tvärt om.
– Det här är en väldigt viktig fråga, säger Torbjörn Israelsson, analytiker på Arbetsförmedlingen, vi behöver en hög invandring för att upprätthålla arbetskraftens utveckling.
– Den inrikesfödda arbetskraften minskar ju, så invandring är det enda sättet att öka tillgången på arbetskraft i framtiden. Och det tror jag nog att man är medveten om även från politiskt håll, för det har vi framfört så pass många gånger.
Hur kommer det sig att den politiska debatten nästan uteslutande handlar om begränsningar av invandringen i så fall?
– Ja, det har varit en svår fråga sedan invandringen blev exceptionellt stor under en tid för ett år sedan. Det har kommit i förgrunden, men jag tror nog att man trots allt är medveten om att det behövs arbetskraft på sikt för att upprätthålla en god sysselsättningsutveckling.
I dag står utrikesfödda för hela befolkningstillväxten i yrkesaktiva åldrar. De står också för merparten av det tillskott på 250 000 personer som kommit arbete sedan 2008.
Samtidigt är andelen som arbetar fortfarande mycket lägre bland utrikesfödda, 77 procent jämfört med 84 procent bland inrikesfödda. Bryter man ner siffrorna beror det främst på ett lågt deltagande bland utrikesfödda kvinnor, som är hela nio procentenheter lägre än bland utrikesfödda män.
I takt med de senaste årens växande behov av arbetskraft har arbetskraftsdeltagandet å andra sidan ökat snabbare för utrikes än inrikesfödda – sex procentenheter jämfört med tre.
Här är så gott som alla parter överens, såväl politiker som myndigheter: för att klara försörjningsbördan i välfärden krävs att etableringen av nyanlända lyckas som tidigare. Helst ännu bättre.
Men att täcka behoven förutsätter också att andelen i arbetsför ålder ökar.
I en rapport från förra våren beräknade Arbetsförmedlingen att Sverige behöver ta emot runt 100 000 invandrare per år, för att därmed få en årlig ökning med drygt 60 000 människor i arbetsför ålder, varav runt 40 000 väntas bidra till sysselsättningen. Sedan dess har Migrationsverkets prognos för asylinvandringen skrivits ned till knappt 30 000 för 2016.
Hur detta kommer att påverka arbetsmarknaden framöver återstår att se, men både Konjunkturinstitutet och Arbetsförmedlingen justerar nu ned sina prognoser i takt med Migrationsverkets nedskrivningar.
Flera branscher har samtidigt börja märka av effekterna av stora pensionsavgångar och brist på arbetskraft. Konjunkturinstitutets senaste barometer visar att bristen på arbetskraft det senaste kvartalet är den högsta sedan 2008.
Så pass att Arbetsförmedlingen paradoxalt nog börjat resa utomlands för att locka hit människor från andra EU-länder. Sedan 2014 har mer än 2 000 personer rekryterats till Sverige genom det så kallade Eures-samarbetet. Bland annat har 200 kockar rekryterats från bland annat Bulgarien, Grekland och Italien de senaste två åren. Förutom kockar handlar det om alltifrån apotekare, sjuksköterskor till ingenjörer i bil- och IT-branschen. En liknande utveckling sker inom offentliga tjänstesektorn, och tillväxten inom vård och omsorg väntas bli dämpad kommande år på grund av höga bristtal.
Även byggbranschen skriker efter arbetskraft och har svårt att öka produktionen, trots att regeringen lovat byggsubventioner och stora infrastruktursatsningar framöver. Enligt Handelskammarens senaste Stockholmsbarometer är den höga bristen på arbetskraft en av huvudorsakerna till att byggandet på bostadsmarknaden hålls tillbaka. Sofia Jonsson, näringspolitiskt ansvarig på Stockholms byggmästareförening, menar att det finns ett glapp för att få satsningarna att gå ihop.
– I Stockholm kör vi igång väldigt många stora infrastrukturprojekt, och ännu fler är på gång, men det måste också matchas mot arbetskraft och rätt resurser.
– Dels finns det stora matchningsproblem, där vi ser att stora pensionsavgångar gör att det saknas personer med erfarenhet och kompetens. Här är förhoppning hos oss, liksom i många andra branscher, att man kan ta tillvara och vidimera kompetensen hos de nyanlända som nu kommer, och dels att vi snabbt kan utbilda och få ut nyanlända på arbetsmarknaden. För jobb finns.
– Vi har påtalat detta under flera år, och nu tillsatte bostadsministern två samordnare som ska utreda branschens kompetensbehov, så det ser vi som positivt. Det betyder att våra beslutsfattare förstått att det finns en problematik här, att om man ska satsa på 710 000 nya bostäder måste man också satsa på att det finns arbetskraft som kan bygga dem.
Liknande tongångar hörs inom detaljhandlarna och enligt fackförbundet Handels senaste rapport "Läget i handeln" uppger var femte företag att de har brist på personal.
– Vi ser att bristtalen är höga och att de stiger hela tiden, säger Åsa Olli Segendorf, chef för arbetsmarknad och prisbildning på Konjunkturinstitutet.
– Vi ser också att det kan bli en begränsning för företagen att kunna anställa så många som de vill i och med att bristen på arbetskraft ökar, framför allt på kort sikt. Det finns också tecken på att företagen sänker kvalifikationskraven för att kunna anställa, vilket är gynnsamt för de grupper som har svårare att komma in på arbetsmarknaden.
På kort sikt spås bristen dämpas nästa år, då många av fjolårets asylsökande kommer ut på arbetsmarknaden. Men därefter ser det osäkrare ut.
– På lång sikt är det så att ju fler som är tillgängliga på arbetsmarknaden, desto högre tillväxt kan vi ha, säger Åsa Olli Segendorf. Vi vet också empiriskt att sysselsättningen till stor del bestäms av hur många som bjuder ut sin arbetskraft, så finns det många tillgängliga på arbetsmarknaden så kommer också sysselsättningen att öka. Men det ska samtidigt sägas att vi haft ett ganska högt inflöde av arbetskraft till Sverige, så jämfört med andra länder är demografin relativt gynnsam.
Enligt Konjunkturinstitutet kommer den offentliga konsumtionen som andel av BNP att stiga med mellan en och tre procentenheter till 2040 jämfört med i dag. Ska nuvarande utgiftstak hållas betyder det att skatterna måste höjas i motsvarande grad. Ett ett sådant skattetryck hade vi fram till för tio år sedan, men då var demografin mer förmånlig, med en mindre andel äldre. Ett annat alternativ är att fler kan arbeta.
Alla andra ekvationer är svåra att få ihop. Hur man än vrider och vänder på argumenten är det svårt att driva ett land med låga skatter där majoriteten utgörs av dagisbarn och pensionärer.
Paradoxalt nog tycks just skattehöjningar och hög invandring framhållas som något av det mest ansvarslösa och förödande för samhället, både från regeringspartierna och alliansen. För att inte tala om Sverigedemokraterna.
När Dagens ETC träffade Ylva Johansson (S) tidigare i år, som har i uppdrag att samordna regeringens etableringspolitik, framhöll hon att Socialdemokraterna varit medvetna om utmaningarna med en åldrande befolkning länge.
– I tio års tid har vi diskuterat detta; hur ska vi klara den demografiska utmaningen? När allt färre ska försörja allt fler. Nu håller vi på lösa den utmaningen tack vare flyktinginvandringen. Därför är det jätteviktigt att vi använder den här möjligheten nu till att också utbilda människor i yrken där vi har brist eller kommer att få en brist. Vi kommer behöva fler som jobbar inom vården och inte minst inom äldreomsorgen.
Sedan dess har gränskontrollerna förlängts och Migrationsverket skrivit ned sin asylprognos för kommande år, långt under den nivå som Arbetsförmedlingen räknat på.
Enligt Arbetsförmedlingens senaste statistik fortsätter arbetslösheten att minska. I slutet av oktober var 361 000 personer inskrivna som arbetslösa på någon av landets arbetsförmedlingar, vilket är 11 000 färre än i fjol.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är dock stora skillnader mellan olika grupper.
Bland inrikesfödda har arbetslöshetsnivån sjunkit till 4,2 procent, medan den har ökat till 22,2 procent bland utrikesfödda. En förklaring är att allt fler nyanlända som har fått sina uppehållstillstånd nu kommer ut på arbetsmarknaden.
Samtidigt har sysselsättningsökningen i både procentuella och faktiska tal under senare år varit starkare för utrikesfödda än för inrikesfödda. Antalet sysselsatta bland inrikesfödda ökade i fjol med 21 000 personer, motsvarande 0,6 procent, medan antalet sysselsatta utrikesfödda ökade med 42 000 personer, motsvarande 5,4 procent.
I synnerhet är det bland utrikesfödda kvinnor som antalet sysselsatta ökat, med 29 000 (7,7 procent), under 2015 jämfört med året innan.
Den starka sysselsättningsökningen till trots visar utrikesfödda kvinnor alltjämt lägst sysselsättningsgrad, 2015 var den 61,2 procent vilket kan jämföras med 79,0 procent bland inrikesfödda kvinnor. Bland utrikesfödda män var sysselsättningsgraden 68,4 procent och bland inrikesfödda män uppgick den till 80,7 procent.
Statistiken från oktober visar också att långtidsarbetslösheten ökar. Allt fler är inskrivna som arbetslösa i tolv månader eller längre. Många av dem finns inom Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag för nyanlända, som pågår i två år.
"Vi ser att utbildning är en nyckel för att komma in på svensk arbetsmarknad. Det är nu ännu viktigare att matcha fler mot utbildning som leder till jobb, i samverkan med kommunerna och utbildningsväsendet", säger Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen.
Källa: Arbetsförmedlingen
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
