Sverige importerar sopor men har inte lyckats exportera hållbara lösningar. Istället leder avfallsimporten till att andra länder slipper återvinna, eller ännu värre, kan fortsätta tillverka alltmer som sedan slängs bort, menar Robert Falck. Han är författare till boken Smarta sopor som handlar om Sveriges import av brännbara sopor. Boken klev på många ömma tår inom den lukrativa avfallsbranschen, berättar Robert Falck som tidigare var vd för ett av Sveriges största avfallsföretag, SRV Återvinning. Han är motståndare till sopbränning.

– Vi ska öka källsorteringen och plocka ut mer och mer ur dem, säger han.

Inom EU har vi kommit överens om en avfallsstege där det bästa är att minimera avfallet, därefter återanvända, återvinna och bränna, det vill säga energiåtervinna.

Sämst är att lägga soporna på deponi.

– Problemet är att vi inte följer stegen så bra som vi skulle kunna utan hellre betalar för att bli av med brännbart avfall, och vem vill inte driva företag när man får betalt för råvaran och kan ta bra betalt för värmen och elen som produceras, frågar han.

Därför bygger många bolag så kallade roasterpannor, tunga pannor för avfallsförbränning, som klarar högt tryck och värme.

– Samtidigt ska vi sortera mer och måste börja importera avfall vilket minskar incitamenten i andra länder för att ta hand om de egna soporna, säger han.

1,3 miljoner ton

Enligt Flack sitter många kommunala avfallsbolag i en schizofren situation.

– Kravet att sortera så mycket som möjligt och samtidigt hitta så billigt bränsle det går för att ge ägarna högsta möjliga avkastning. Då är det enkelt att bränna soporna istället, säger han.

Enligt Weine Wiqvist, vd för branschorganisationen Avfall Sverige, väntas importen av avfall landa på omkring 1,3 miljoner ton nästa år.

– Det svenska avfallet minskar vilket ökar behovet av importerat bränsle. Det gäller även i andra länder med deponiförbud och har ett kapacitetsöverskott och importerar avfall.

Enligt Wiqvist är det bra hushållning med resurserna att importera avfall för att generera värme och el.

– Det vore kapitalförstöring annars. Det gynnar även miljön eftersom deponerade sopor släpper ut metangas.

Kritikerna menar att importen minskar incitamenten för hållbar avfallsutveckling i andra länder. Vad säger du om det?

– Det är inte sant. England exempelvis, slutar inte bygga ut sin källsortering på grund av sopexporten. Det är en liten del av deras avfall som går på export till Sverige.

Men de exporterar också till andra länder som Tyskland, Holland och Schweiz.

Hårdare konkurrens

Konkurrensen om avfallet ökar. Sett per capita importerar Sverige mest avfall av alla länder i Europa.

– Vi kan inte lösa andras avfallsproblem, men importen kan betyda mycket för Sverige på marginalen, annars får vi elda andra bränslen, säger han.

Robert Falck är motståndare till att Sverige bygger fler avfallsförbränningspannor. Förra året invigdes tre stora förbränningsanläggningar för avfall i Sverige. Minst två eller tre är på planeringsstadiet.

– Fjärrvärme är bra men vi ska bygga biobränslepannor istället. Vi vet inte vilka nya kemiska föreningar som släpps ut vid förbränningen vilket också är ett problem. Jag brukar jämföra med att köra elbil. Det är en väsentlig skillnad om man tankar miljöbilen med tysk brunkolsel eller el från svensk vindkraft.

Protest mot nytt kraftvärmeverk

I Täby norr om Stockholm har Energibolaget Eon fått kommunens tillstånd att bygga en ny stor avfallsförbränningsanläggning. Många kommuninvånare är kritiska mot planerna.

– Eon kommer att importera avfall och exportera el till priset av att vår miljö förstörs, hävdar Marianne Thunberg, en av dem som engagerat sig i frågan.

Giftstopp Norrort är ett privat och opolitiskt initiativ av engagerade Täbybor som samlar in fakta i ett försök att stoppa kraftvärmeverket, som är planerat att tas i drift 2018.

Marianne och Michael Thunberg är två av invånarna som motsätter sig bygget av miljö-, hälso- och ekonomiska skäl. De ser inga fördelar med det stora kraftvärmeverket, varken för kommunen eller invånarna.

– Det finns inget behov av ny fjärrvärme och de mål kommunen säger sig vilja nå, som bättre miljö och billigare el, kan uppnås utan att miljön, invånarna och ekonomin påverkas på ett negativt sätt, säger Michael Thunberg.

Kommunen kallar värmeverket ett miljöprojekt som bland annat kommer att leda till minskade utsläpp från tyska kolkraftverk. Det ger Michael och Marianne inte mycket för.

– Det finns ingenting miljövänligt över den nya anläggningen som ska eldas med importerat industriavfall. I Sverige har vi, till skillnad från andra EU-länder, inga krav på spårbarhet och certifiering av avfall vilket gör risken stor att vi får hit det giftigaste avfallet, säger Marianne Thunberg.

”Ingen anledning till oro”

Invånarna är oroliga för giftiga utsläpp till luft och dricksvattentäkter. Utsläppen renas och kontrolleras visserligen, men bara för redan kända gifter.

Mats Hasselgren (FP), kommunstyrelsens vice ordförande i Täby, anser inte att det finns anledning till oro.

– Eons anläggning blir, om den byggs, troligen modernare än många andra. Det största miljöproblemet i Täby är trafiken. Det stämmer inte heller att de ska importera avfall, de ska elda det lokala avfallet, räcker inte det ska de elda biobränsle, säger han.

De som motsätter sig planerna anser att kommunens fjärrvärmebehov skulle kunna täckas av Fortums Bristaverket i Arlandastad. Mats Hasselgren säger att det är omtvistat.

– Verket ligger en bit bort också så det kan bli problem med överföringen.

”Stora brister”

Marianne och Michael och de 2 000 andra kommuninvånare som engagerat sig är överhuvudtaget besvikna på hur kommunen hanterat planeringen av anläggningen.

– Beslutsunderlagen har stora brister, inte minst när det gäller miljöaspekterna, säger Marianne. Båda har svårt att förstå motivet bakom byggplanerna.

– Det finns redan en överkapacitet av fjärrvärme och möjligheterna att exportera el till kontinenten är begränsade. Enligt avtalet ska Eon sälja el och värme till marknadspris och all vinst från verksamheten tillfaller dem, säger Michael Thunberg.

Men Mats Hasselgren förnekar att det finns bindande avtal.

– Jag utgår ifrån att kommunen kan göra ändringar i avtalet avseende både miljöfrågor och andra frågor, säger han.