– Vi har tidigare varit bäst i klassen på arbetsmiljö, men den här studien visar med all önskvärd tydlighet att arbetsintensiteten och stressen har ökat kraftfullt i Sverige. Detta har följder som innebär väldigt högt ställda krav på individernas kapacitet, säger hon.
Effektivitetshets
Den uppskruvade arbetsintensiteten på den svenska arbetsmarknaden anses enligt Eurofond yttra sig i högt tempo, effektivitetshets, små möjligheter till reflektion och återhämtning samt allt för långa arbetspass. Lotta Dellve konstaterar att det finns en rad förklaringar till varför antalet sjukskrivningar orsakade av arbetsrelaterad stress ökar i Sverige.
– Men sjuktalen är ett lite trubbigt mått när man studerar det här med arbetsintensitet. Inom vissa branscher råder en väldigt hög personalomsättning, även bland unga. Många väljer helt enkelt att avsluta sin anställning då det inte finns utrymme för en sjukdag eller två, säger hon.
Tempot skruvas upp trots att det inte alltid är förenligt med de anställdas uppgifter att jobba mer slimmat och effektivt.
– Som till exempel inom hemtjänsten, där det i regel är så resurssnålt att det inte finns någon tid över för reflektion eller planering av arbetsdagen, säger Lotta Dellve.
Leder till tunnelseende
När arbetsbelastningen blir allt mer pressad är det svårt för de anställda att bibehålla en överblick över de olika arbetsmomenten, framhåller hon.
– När man är stressad drabbas man lätt av tunnelseende. Därmed blir det svårt att integrera olika värden och perspektiv i arbetet, att se vad i det man gör som är värdefullt och viktigt. Vilket såklart går ut över kvaliteten och hållbarheten.
Lotta Dellve har ingen enkel förklaring till varför arbetsintensiteten i Sverige har ökat så markant de senaste tio åren.
– Det är väldigt komplext och har att göra med en mängd olika faktorer, men det breda och stora perspektivet vi behöver ta till oss har att göra med hur fördelningen av resurser ser ut. Stora besparingar och låg personaltäthet är vanligare inom vissa grupper och leder helt enkelt till en stressig arbetssituation, så enkelt är det.
En annan viktig faktor är den administrativa organiseringen av arbetet, poängterar hon.
– Det handlar om att ansvarig ledning och personalavdelning måste träffa och lyssna på sin personal, de som jobbar på golvet. Det är minst lika viktigt som produktionsmål om man vill vara en attraktiv arbetsgivare och ha personal som mår bra.
Trodde det var hjärtinfarkt
Ellie Andersson, 43 år från Gubbängen i södra Stockholm, har jobbat som grafisk formgivare och originalare inom reklambranschen. Hon är en av dem som gått in i väggen och blivit sjukskriven till följd av allt för intensiv arbetsbelastning. Strax innan hon diagnostiserades med utmattningssyndrom, för ett och ett halvt år sedan, åkte hon in till Södersjukhuset en sen natt med krampaktiga smärtor över bröstet och andningssvårigheter.
– Det var som att någon spänt en rem över bröstet på mig. Jag var övertygad om att jag skulle få en hjärtinfarkt och åkte därför in till Södersjukhuset. Men väl där hittade de inget fysiskt som var fel på mig. Slutsatsen blev att jag drabbats av en panik-ångestattack orsakad av stress och utmattning, säger Ellie Andersson.
Slimmat även efter krisen
När hon får höra att arbetsintensiteten, enligt Eurofonds studier, har ökat markant i Sverige under de senaste tio åren, reagerar hon igenkännande.
– Finanskrisen 2008 drabbade reklambranschen hårt. För att firman jag jobbade på skulle överleva, fick vi höra att de var tvungna att varsla folk. De som blev kvar fick kämpa extra hårt för att vi skulle ro oss ur krisen.
Men när de ekonomiska krisåren var överspelade kom inga återanställningar.
– Den höga arbetsbelastningen som rådde under krisen bara fortsatte. Det var väl en bra deal för arbetsgivarna antar jag, att hålla personalkostnaden nere.
Att Ellie Andersson till slut kraschlandade i en sjukskrivning hade enligt henne tveklöst att göra med det högt uppskruvade tempot, de långa arbetsdagarna samt avsaknaden av tid för återhämtning.
– Som originalare är du sist i ledet och den som ska leverera slutprodukten på en utsatt deadline, som allt som oftast är för tajt. Minst ett par dagar i veckan fick jag jobba 14-timmarsdagar för att hinna med. Det hade väl kanske gått om man fått tid för återhämtning dagen efter, men det gick inte.
Fick en klapp på axeln
Då hon försökte påtala den ohållbara arbetsbelastningen för sina chefer, slog de dövörat till.
– Jag fick en klapp på axeln och fick höra att jag faktiskt måste visa framfötterna lite-grann. Men jag visade ju upp framfötterna så mycket att jag höll på att förlora balansen, varenda dag.
Idag har Ellie Andersson sadlat om till yogainstruktör, vilket hon jobbar som på 25 procent. På resterande 75 procent är hon fortfarande sjukskriven. Det hon framför allt har lärt sig efter sjukskrivningen är att lyssna på sig själv och kroppens signaler samt att våga säga ifrån.
– Det fanns så många signaler som pekade på att jag var sjuk, långt innan jag fick min diagnos. Jag drabbades av tinnitus, sömnlöshet, muskelspänningar i kroppen, synbortfall, yrsel, magproblem, sprängande migränliknande huvudvärk samt eskalerande ångest och oro. Men jag bara slog det ifrån mig.
Tror på förändring
I sin nya yrkesroll som yogainstruktör hoppas hon i framtiden kunna hjälpa andra som lider av muskelspänningar och andra stressrelaterade åkommor.
– Det vore fantastiskt. Jag tycker jag ser något som bubblar under samhällsytan nu med. Att folk börjat ifrågasätta det här med att jobba ihjäl sig för en Thailandsresa eller någon annan fånig statusmarkör. Jag tror vi är på väg mot en tipping point, avslutar Ellie Andersson.