– Krismedvetenheten är generellt sett låg i Sverige. Vi har ju inte haft kriser här och lever som att allting ska finnas jämnt. Pandemin och kriget i Ukraina har blivit en slags väckarklocka.

På samhällsnivå ligger Sverige i underkant med en självförsörjningsgrad på 50 procent. Detta kan jämföras med våra grannar i Finland där siffran ligger omkring 80 procent, enligt Lantbrukarnas Riksförbund. 

– Vi saknar mål och ambitioner för att skydda den inhemska produktionen och det slår ju långsiktigt mot den civila krisberedskapen. I Finland är man mycket bättre på att skydda inhemsk produktion, gissningsvis för att de var med i andra världskriget.

Beredskapslager har avvecklats 

Under början av 2000-talet avvecklades Sveriges statliga beredskapslager av livsmedel. Detta skedde mot bakgrund av den förändrade hotbilden efter kalla krigets slut och Sveriges inträde i EU.

– Men man kan ju tänka sig att man vill ha livsmedelsberedskap ändå. Både för säkerhet och gärna med produktionsformer som är hållbara, säger Christina Schaffer.

Anders Wästfelt, professor i kulturgeografi vid Stockholms Universitet, tror att svenskarna snabbt skulle kunna ställa om, ifall en kris uppstod. 

Maten är för billig 

Men så länge priserna på hyllorna är låga, kommer snabbkonsumtionen fortgå.

– Om de tredubblar priset på livsmedel så kan vi nog börja se att folk skaffar sig höns och börjar odla tomater. Nu har priserna visserligen gått upp men de är fortfarande relativt låga om man ser till inkomsterna.

Den stora säkerhetsfrågan är enligt honom hur man vid eventuell kris ska lyckas återupprätta all nedlagd mark. 

Saknar jordbruksmark 

På LRF:s hemsida skriver man att omkring 600 000 hektar åkermark kan odlas mer effektivt än vad det görs idag. Anders Wästfelt menar att man sedan andra världskriget lagt ner över en miljon hektar jordbruksmark. 

– Har man lagt ner en miljon hektar så tar det tio till tjugo år innan man har kan använda de hektaren igen. Nu blev det torka i år igen och det var bara fem år sedan sist. Om det fortsätter så här måste vi börja anpassa oss och ha forskning som pekar på vad vi ska göra.

Däremot ser han att intresset för odling av mat ökat bland svenskarna de senaste tio åren. Hans gissning är att det handlar det mer välbefinnande än hemberedskap.

–Det kan också handla om att klimatmedvetenhet blivit en trend. Svårt att veta exakt var det började. 

”Inte bara för att se gulligt ut”

Med det sagt tror han att svenskarna har mycket att vinna på att producera ännu mer av den egna maten.

– Koloniträdgårdsystemet är ju inte bara till för att se gulligt ut. De fick sin storhetstid under 1920-och 30-talet när vi hade försörjningsproblem. I Ryssland har alla en liten gård utanför stan på en hektar som de odlar allt möjligt på. Det är en förklaring man lyfter till hur de klarat sig genom krig och elände.

Men för att öka hushållens egenförsörjning måste också viljan finnas där. 

– Då hinner man ju inte dricka kaffe och gå på stan. Det tror jag är den moderna människans dilemma, vilken tid man ska avsätta. I mindre utvecklade länder är man tvingad att ha ett lokalt perspektiv på sin livsmedelsförsörjning. Här är vi inte det och då gör man ingenting.