BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag träffade inte min mamma på sex år, men sedan kände jag att jag behövde få veta om hon levde eller inte. Det gjorde hon, säger Erica.
Mamman levde fattigt, men mådde trots omständigheterna ändå bra. Erica kände direkt att hon ville hjälpa sin mamma till ett bättre liv och så fort hon började arbeta började hon spara pengar för att hjälpa sin mamma i hemlandet. Hennes driv har sett till att mamman i dag lever i ett ordentligt hus med både vatten, elektricitet och en mur.
– Senast lät jag bygga en kiosk till henne.
Besöker Tanzania en gång per år
En gång per år besöker Erica Tanzania och alla hennes projekt har på olika sätt gett lokalbefolkningen arbete. Som med senaste projektet, som handlar om både miljö och arbetstillfällen.
Erica har på nära håll sett hur plastpåsar skräpar ner i Tanzania och hur stora delar av befolkningen till och med eldar med dem, så även Ericas mamma.
– Jag har förklarat för henne att det är jättefarligt både för hennes egen hälsa och miljön, men de fattiga i Tanzania tycker att plastpåsarna är bra. Jag kände att jag var tvungen att göra något åt det här, få dem att förstå vikten av sopsortering och återvinning.
2013 besökte hon en företagsmässa i Örebro och hittade Drivhuset som är en stiftelse som hjälper unga entreprenörer att utveckla sina idéer.
– Jag kände att de var rätt för mig. Just då hade jag massor av idéer och de hjälpte mig att komprimera ner dem till miljökassen Duniani, som är det swahiliska ordet för ”i världen”. Det har blivit namnet på mitt företag och på kassen.
Viktiga partners
Genom Drivhuset fick hon kontakt med viktiga partners och på internet hittade hon den leverantör hon ville ha för sina miljökassar.
– Jag ville ha just denna kasse då den är så effektiv. Den är liten, praktisk och gjort av polypropen, ett material som inte gör lika stor påverkan på miljön och som alltså inte slängs, utan används flera gånger.
Erica hade den första kassen i sin hand i april 2016.
– Det var en mäktig känsla, jag kände mig stolt.
Redan vid leveransen fick hon sälja kassar eftersom grannarna nyfiket undrade vad det var för stor leverans hon fick.
– Haha, ja det var galet, men så roligt. Mitt fokus är på att sälja och jag vill verkligen nå ut till fler kunder. I dagsläget säljs kassen på en handfull matbutiker i Örebro och Kumla, men jag vill att fler ska ta in den.
Allt överskott från kassen går direkt till att starta projektet med en strukturerad återvinningsstation i Dar es Salaam, Tanzania.
– Under mitt senaste besök besökte jag soptippar för att med egna ögon se hur de arbetar. I dag har de absolut ingen hantering att prata om, de gräver ner soporna. De som arbetar bär inga handskar och många gånger är de barfota.
Hjälp på traven
Erica kände att de behöver hjälp på traven.
– Vi ska börja med matrester som de kan göra jord av och sedan sälja till rikare människor. Alla jag har pratat med tycker att det är en bra idé och de vill ha hjälp. Den tidigare regeringen har inte brytt sig om sådana här frågor, men nu har landet fått en ny president som vill förbjuda plastpåsar helt och hållet.
Erica menar att de fattiga invånarna i dagsläget tycker att plast är bra, men att de också är öppna för andra sätt om de får lösningar till sig.
– Samma gäller ju egentligen här hemma. Vi kan köpa en kasse som är mycket bättre för miljön och samtidigt hjälpa Tanzania som är ett utvecklande land.
I början av mars åker hon till sin mamma igen och det är dags att starta Duniani i Tanzania för att även sälja kassar på plats.
– Den stora visionen jag har är en riktig sopstation, men det får ta den tid det tar – bara det blir gjort.
