– Jag skulle säga att avsaknaden av ett maktperspektiv är den främsta aspekten. Det handlar om ett undvikande av att prata om de eventuella intressekonflikter som finns mellan kvinnor och män. I stället pratar man om det som win-win, alla vinner på detta och det finns inga frågor där män kan förlora, säger hon.

Undersökte Örebro kommun

I sin studie undersökte hon hur det gick till när Örebro kommun införde jämställdhetsintegrering under åren 2008 till 2012. Renée Andersson säger att flera frågor som är viktiga ur ett jämställdhetsperspektiv saknades eller tystades ner.

– Frågan om mäns våld är ett sådant konkret exempel, konstaterar hon.

Hon hade velat se mer diskussion om maktfördelning i stället för en politisk överenskommelse om att jämställdhet är bra för alla. Nuvarande situation bidrar till att avpolitisera hela frågan, menar hon.  

– Jag tänker att man behöver uttrycka olika intressemotsättningar. Det finns en politisk konsensus om att jämställdhet är bra som nästan är genomgående för alla politiska partier i Sverige. Men man pratar inte om skillnaderna.

Men är inte det en önskvärd riktning då, att alla blir överens om att vi ska ha jämställdhet?

– Jag tänker att jämställdhet blir ett ganska tomt begrepp när vi inte fyllt det med innehåll. Om jämställdhet är det jämställdhetspolitiska målet så är ju det ett konkret innehåll, men så hanteras det inte i den vardagliga praktiken, säger Renée Andersson.
Övertro på information

Hon menar också att det finns en övertro på att jämställdhet kommer per automatik med utbildning och information.

– En stor brist är att man tror att man kan utbilda bort jämställdhetsproblemet. Det är som att tro att om vi får reda på en orättvisa, då vill vi automatiskt rätta till det. Avsaknad av kunskap är inte problemet, det är att vi inte gör något åt det. Det hänger samman med maktperspektivet.

Men behövs inte utbildning och information då, även om det i sig inte skulle vara tillräckligt?

– Vi behöver det absolut men det behövs mer också. Utbildning och information kan bara vara en del av det. Vi har jämställdhetsmål i Sverige som är feministiska och radikala, men målsättningen med jämställdhetsintegrering är bara att jämställdhetsintegrera verksamheten.

Brister i hur effektivitet mäts

Enligt Renée Andersson finns brister i sättet att mäta jämställdhetsintegreringens effektivitet. Att exempelvis räkna hur många kvinnor som har deltagit i en viss kurs eller utbildning säger inte så mycket om strategins resultat, egentligen.  

– Målsättningen är jämställdhetsperspektiv i alla led. Det är toppenbra men vad betyder det och vad får det för effekt? Betyder det något för de slutgiltiga besluten? Det vet vi inte, säger Renée Andersson och lägger till:  

– Teoretiskt pratar vi om att jämställdhetsintegrering skulle vara transformativt, alltså förändra, men jag ser inga förändringar i grunden.

Vad skulle behövas rent konkret för att förändra, menar du?

– Problemet är på kommunal nivå, om man jämför med staten där det går att se ett mer tydligt reformarbete. Ett sådant ser man inte i den kommunala sfären utan där görs jämställdhetsintegrering när man ska ha jämställdhet. I stället hade det behövs någon typ av reformer som ruckade på hela systemet. Ett bra exempel som visserligen inte är mitt eget, är pensionsmyndigheten. De kan ha hela sin verksamhet jämställdhetsintegrerad men det ändrar ändå inte på det faktum att kvinnor får lägre pension.

Exakt vad som skulle behövas har Renée Andersson inte undersökt i sin studie. Hon menar att det är svårt att komma med generella råd.

– Vi skulle ha ett tydligare reformarbete och vi behöver en kvinnorörelse på lokal nivå som skulle kunna påverka. Jag har verkligen försökt att inte komma med massa råd, jag tycker det blir knepigt och det behöver komma från den lokala nivån.