När Maria Arnholm tog över som jämställdhetsminister var jag en av dem som blev glad. Äntligen en jämställdhetsminister som till skillnad från sin företrädare Nyamko Sabuni kallade sig för feminist. Äntligen någon som verkade förhållandevis radikal för att tillhöra ett av allianspartierna. Nu har det gått ett år sedan hon tillträdde och frågan som överskuggar alla andra inför vår intervju är hur det fungerat att vara jämställdhetsminister i en regering som är så uppenbart ointresserad av och omedveten om feministiska frågor. Men Maria Arnholm håller inte med om den bilden.

– Jag tycker det finns rätt många som är rätt duktiga. Ulf Kristersson (Socialförsäkringsminister) tar till exempel fram många olika viktiga utredningar och Anders Borg är jättemedveten och statsministern åker till Davos och pratar om jämställdhet, så jag delar inte den bilden.

Men hallå, du sitter i en regering med Göran Hägglund?

– Jo, men visst har vi olika politiska uppfattningar men vad jag gör då t.ex. är att jag har tagit fram den här broschyren (hon visar en broschyr som heter ”Jämställdhet – Hela regeringens ansvar” där samtliga ministrar skriver om hur viktigt de tycker det är med jämställdhet) där alla får berätta vad de gör och då visar det sig ju att alla göra något. Alla håller på med de här frågorna. Det är ett uttryck för att vi har jämställdhetsintegrering här också.

Känner du att du får gehör för dina frågor?

– Absolut! Men naturligtvis finns det varierande hetta i engagemanget men så tror jag att det skulle vara i varje regering. Men jag tycker verkligen att det finns ett stort intresse och att jag är med och understödjer det.

Så om du ska vara ärlig, känner du inte att du blir helt galen av frustration?

– Jo, jag blir helt galen ibland, i olika sammanhang.

Hur blir du bemött då?

– Med rätt stor respekt tycker jag. Men jag är nästan äldst i regeringen och det är nog bra. Jag har hållit på länge med de här frågorna. Men jag är väldigt stolt över till exempel den ekonomiska politik som den här regeringen har fört under den här lågkonjunkturen, även ur ett jämställdhetsperspektiv så är jag väldigt nöjd med den.

Du sitter ju i en regering som sedan 2007 gjort årliga skattesänkningar på 130 miljarder (*enligt granskning som SVT Rapport gjorde) Skattesänkningar som framförallt slår mot låginkomsttagande kvinnor. Vad tänker du om det ur ett jämställdhetsperspektiv?

– Nej, det stämmer inte. Min bild är att de skattesänkningar vi gjort och den ekonomiska politik vi fört inte missgynnat kvinnor. Det är oppositionens bild och jag tycker den är felaktig.

Idag lever vi ju i en tid där alltifrån nättroll till public service ställer frågan ”Har feminismen gått för långt?” Vad tänker du att det är ett tecken på att den frågan över huvud taget ställs?

– Jag tycker den frågan är helt irrelevant. Och det var ju Belinda Olsson som ställde frågan, inte public service. Men har inte den frågan alltid ställts?

Inte så uttalat väl?

– Jag tänker ändå att den varit underliggande, på samma sätt som rasismen inom SD alltid funnits där. Men jag vet inte riktigt hur man ska tolka det.

Jag tänker att den ställs för att det finns en missuppfattning om vad feminism betyder. Att det är ett begrepp som kidnappats och alltmer beskrivs som en sorts politisk extremism. Vad ska man göra åt den okunskapen och förvanskningen tycker du?

– Mitt personliga svar är ju att jag kan bidra till att prata om feminism och kvotering och tala om vad det är och vad det inte är.

Är du för kvotering?

– Jag är för kvotering som metod men det bästa är om förändring kommer inifrån och jag är emot att man ska lagstifta om hur bolagen ska göra. Men jag är också av uppfattningen att måttet snart är rågat. Om det inte händer något ordentligt nu i bolagsstämmornas period april-maj så kan jag tänka mig att kompromissa med den värderingen.

Fast det där har man väl sagt väldigt länge nu ”om det inte händer något snart så...” och det verkar ju inte som att det händer något, så exakt vad kommer du att göra då?

– Då kommer jag föreslå att vi från Folkpartiets sida ska jobba för en lagstiftning om detta. Men jag kan ju inte föreslå propositioner utan att ha hela regeringen med mig...

Vi dricker kolsyrat vatten och norpar smågodis ur en skål på bordet. Hennes tjänsterum på Utbildningsdepartementet är ljust inrett med konst på väggarna och högt i tak. Makt-tjusigt, tänker jag, och undrar hur det känns att ha så pass mycket makt att du verkligen kan åstadkomma en förändring samtidigt som jämställdhetsarbetet på många sätt är ett sisyfosarbete (slitsamt arbete som aldrig tar slut, efter den grekiska myten om kung Sisyfos). När du väl lyckats inom ett område återstår tusen och åter tusen problem att lösa. Så vilken fråga är den största feministiska utmaningen just nu enligt Maria Arnholm?

– En ekonomisk politik som slår vakt om och utökar välfärden är helt avgörande för jämställdheten men frånsett det tycker jag lönefrågan är superviktig. Det är den största frågan eftersom den också påverkar så många andra aspekter. T.ex. möjligheten att kunna lämna en destruktiv relation.

Och vad gör du åt att det står stilla och inte händer något i denna fråga? Kvinnor tjänar fortfarande bara 86% av mäns löner.

– Det är en massa saker man måste göra och det är en massa olika personer och maktcentra som äger frågan, därför händer det så lite. Ofta säger man att detta är arbetsmarknadens parters uppgift att lösa och det ligger det ju lite i så därför har jag tillsatt en delegation från alla parter som ska komma med förslag i oktober. Jag hoppas jättemycket på dom. Sen har det ju också att göra med det obetalda arbetet. Kvinnor jobbar 7 veckor mer än män per år obetalt och det är klart det har en baksida. Det vi förfogar över som kan förändra detta är ju föräldraförsäkringen. Jag var med när vi införde den första öronmärkta pappamånaden och sedan dess har vi fört in en till och jag tror det är dags för en tredje öronmärkt pappamånad nu. Vi har ju prövat med en jämställdhetsbonus.

Den gick väl inte så bra?

– Nej, det hände inte så mycket...

Tycker du att individualiserad föräldraförsäkring vore bra?

– Ja, jag tycker det men vi lever i en demokrati och vi behöver få med oss folk på vad som behöver göras och då är det den här stegvisa förändringen som vi klarar av.

Ni tappar för mycket väljare annars?

– Ingen som skulle gå till val på det skulle få förtroendet från väljarna...

Men kommer du få igenom förslaget om en tredje pappamånad i den här regeringen?

– Det är min ambition.

I september 2013 gjorde ni ett utspel om att regeringen fördubblat det permanenta statliga stöder till Kvinnojourerna. Nu ett halvår senare slår bl.a. Terrafem, Roks och SKR, larm om att det inte räcker på långa vägar. De tvingas ständigt avvisa hjälpsökande kvinnor på grund av platsbrist och måste till och med lägga ner vissa jourer. Vad säger du om det?

– Den frågan har jag ägnat mycket tid åt och jag är jättestolt över att vi ökat anslagen. Men det har varken innan eller efter varit avsikten att staten ska finansiera allt som kvinnojourerna gör.

Varför? Uppenbarligen tar ju inte alla kommuner sitt ansvar för att den här verksamheten funkar.

– Det är jättedåligt. Men nu är det inskrivet i socialtjänstlagen att kommunerna ansvarar för att ta hand om kvinnor och barn som far illa. För mig är det självklart att de ska ha det och få resurser från kommunerna. Men det löser vi inte genom att staten tar ansvaret och betalar ut massa pengar. Och det var inte så att vi lovade saker vi inte hållit, sen att man inte tycker det är tillräckligt, men det är en annan sak.

Maria Arnholms pressekreterare påminner oss vänligt om att våra 45 minuter är slut och medan fotografen tar sina bilder undrar jag återigen hur det känns, alltså på riktigt, att ha visioner och idéer och tillräckligt med makt för att verkligen kunna genomföra dessa – och samtidigt vara bakbunden av kollegor som omöjliggör all slags förändring. Det är en fråga jag bara kan spekulera i eftersom Maria Arnholm även här är bakbunden av lojaliteter gentemot regeringskollegor. En toppolitiker kan aldrig prata helt ärligt utifrån hjärtat utan måste svara i enlighet med den regering hen medverkar i. Men min inte alltför svåra gissning är att det måste vara väldigt frusterande.