Svårt att veta om ens läkare är köpt

De ekonomiska banden mellan läkemedelsindustrin och sjukvården har länge varit ett omdiskuterat ämne. Senast förra året avslöjade Svd att flera läkare som tar fram riktlinjer för läkemedel, bland annat till barn, har dolt att de samtidigt tar emot pengar från läkemedelsföretagen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Läkemedelsindustrin lägger samtidigt stora pengar på att komma så nära sjukvården som möjligt. Bara under 2013 beräknas 20 bolag ha spenderat 140 miljarder kronor på lobbying, promotion, reklam i tidskrifter och möten. När Svensk Farmaci samma år gick igenom den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s så kallade expertlista visade det sig att svenska experter som deltar i EU:s läkemedelsarbete oftare hade direkta intressen inom läkemedelsindustrin, jämfört med experter från andra EU-länder.

Självsanering i Sverige

Flera internationella studier har visat att kontakterna med industrin påverkar vårdutövandet och misstankar om negativa effekter för patienter såväl som högre sjukvårdskostnader har lett till en rad regleringar för att öka insynen. Sedan 2013 har alla nationella läkemedelsverk inom EU i uppgift att se till att läkemedelsbolagens pengar till sjukvården redovisas, men fortfarande skiljer sig reglerna och en ny studie vid Lunds universitet visar att Sverige är ett av länderna där öppenheten fungerar sämst.

Bäst fungerar redovisningen i Storbritannien, enligt studien. I flera länder, däribland Sverige, som valt ett system för självsanering, där läkemedelsföretagen själva ansvarar för redovisningen fungerar det sämst, menar forskarna.

– Vi vet från studier från USA att det finns ett samband mellan betalningar till läkare och ökade kostnader och lägre kvalitet när det gäller förskrivningen av läkemedel. Större transparens är ett första steg för att synliggöra den här kopplingen, säger Shai Mulinari, forskare i sociologi vid Lunds universitet.

Bjudmiddagar undantas

Några vanliga problem i länder som Sverige är att läkare kan välja om de vill redovisa sina inkomster från företagen eller inte, att bjudmiddagar i vissa fall undantas samt att det saknas sökbara databaser för att lätt få tillgång till informationen.

Shai Mulinari påpekar att det visserligen har gjorts betydande förbättringar de senaste åren, men att det fortfarande finns stora brister och skillnader mellan olika länder inom EU:

– Varför ska det vara enkelt för en fransk och en portugisisk patient att ta reda på om deras läkare tar emot pengar från ett läkemedelsföretag medan en svensk patient måste ägna sig åt detektivarbete för att ta reda på samma uppgifter?

Studien som är publicerad i International Journal of Health Policy and Management understryker att det inte är endast en ökad transparens som behövs utan också restriktioner vad gäller utbetalningarna.