Svårt att utreda könsstympning

Ifrah Kirih bor i Jönköping, och blev själv könsstympad vid nio års ålder. Hon föreläser numera om konsekvenserna med könsstympning och reagerade starkt på uppgifterna om att så många flickor i Norrköping är könsstympade:
– Det gör ont i hjärtat. Det var nästan 32 år sedan jag blev könsstympad och det pågår fortfarande. Vi måste informera mer om det.

”Inte bara förbjudet”

Hon tror att det viktigaste är att man informerar mer om kvinnlig könsstympning i skolorna. Informationen till föräldrar behöver också bli bättre.
– Barn älskar sina föräldrar, så därför vill de inte berätta för andra om vad som har hänt. Det hjälper inte att bara säga att det är förbjudet i Sverige; vi måste informera om att könsstympning också är skadligt.

Men politikerna i Jönköpings kommun och landsting vet inte hur många som kan vara drabbade:
– Nej, det har jag inte koll på. Vet vi ens det? svarar landstingsråd Mia Frisk (KD).
Kan det röra sig om så många som i Norrköping?
– Det vill jag inte spekulera i. Det viktiga är att vi får en större kunskap och utvecklar sätt att jobba mer strukturerat.

Nu har Jönköpings kommun och Landstinget beslutat att utreda vilka lärdomar som kan dras av projektet i Norrköping, för att utveckla arbetet mot kvinnlig könsstympning. Kommunen och landstinget samverkar i frågor som rör barn och unga genom SBU, samverkansorganet för barn och unga. Det är SBU som nu får uppdraget att utreda frågan ytterligare.
– Vi måste ta ett gemensamt ansvar. Det behöver också bli tydligt vem som gör vad. Vi frågar oss hur vi kan ge bästa vården för dem som drabbas och hitta de flickor som drabbats, säger Mia Frisk (KD).

Tanken är att resurserna inom elevhälsan, socialtjänsten och sjukvården ska samverka på ett bättre sätt för att förebygga och upptäcka könsstympning. Mia Frisk menar att man redan har riktlinjer och fasta dokument gällande barn som kommer till Sverige från andra länder, som en del i hälsoundersökningarna av nyanlända flyktingbarn, men det råder osäkerhet kring exakt hur de ser ut:
– Då ingår att man i undersökningen också ska tänka på könsstympning. Jag tror också att man gör en undersökning om personen är könsstympad, säger Mia Frisk.

Hon menar samtidigt att det är viktigt att grupper eller människor inte stigmatiseras.
– Man behöver göra arbetet mer respektfullt. Vilka lärdomar kan vi dra och hur kan det utvecklas? Kanske kan man arbeta mer gentemot föräldrar.

Hanna Eklöf