”Svårt att nå fram med skambeläggning”

”Flygskam” har fått människor att ändra sina resvanor. Men vilka risker ser du med att hänvisa till skuld och skam för klimatet?

– För att förstå hur man ska prata om miljö- och klimatpåverkan måste man förstå att alla människor inte är lika motiverade. De som är väldigt motiverade i frågan om klimatomställningen kan vi nå genom fakta samt skuld- och skambeläggning, men med de som inte är så motiverade fungerar det inte alls på det sättet.

– Sedan har vi dem som är ambivalenta, mer osäkra i sin inställning till klimatomställningen – de som inte vet riktigt vad de ska tro på. Dem kan vi nå med fakta, men vi måste vara försiktiga, för skuldbeläggning riktat mot dem fungerar enbart kortsiktigt. Detta eftersom människor tenderar att slå ifrån sig negativa känslor, det kan till och med få motsatt effekt. Så gott som all psykologisk forskning bekräftar detta.    

Vilka strategier fungerar för att nå fram?

– Det finns ett antal olika strategier för att nå fram även till dem som inte är beredda på omställningen. En av dem baserar sig på att människor reagerar starkare när ett problem kommer närmare dem själva – det måste röra något som sker i deras närområde, något som påverkar dem själva och deras barn.

– En annan strategi som kan fungera, åtminstone med de ambivalenta, är att fokusera på det positiva de redan gör, att underlätta de små förändringarna samt uppmuntra dem till att göra bara lite till. En tredje aspekten som är viktig, är att få människor att förstå att de inte är ensamma, utan att klimatomställningen är något vi gör gemensamt, många tillsammans. Först då ger våra handlingar en känsla av meningsfullhet, av att vi kan göra skillnad.

Hyser du hopp om att en omställning är möjlig?

– Ja! Väldigt många just nu vill ju göra någonting, men vi kan inte enbart förlita oss på individens ansträngningar. Vi måste ställa krav på våra politiker också.