Det vill säga om man inte har den ungdomliga entusiasm som 30-åriga Rebecka Le Moine uppenbarligen måste besitta eftersom hon den 10 september, efter bara två år som riksdagsledamot, meddelade sitt intresse för att dela ledarskapet med kvarvarande språkröret Per Bolund.

– Det är bara att erkänna. Vi har inget guldläge direkt, säger hon angående partiets jojodans i opinionen.

– Men då kan man tänka på två sätt. Antingen blir vi desperata och skraja, gör så lite väsen som möjligt och sitter stilla i båten i hopp om att det går över. Vilket jag inte tror på. För att ha ett existensberättigande måste vi tycka något. Eller så vågar vi sticka ut hakan, ser sanningen i vitögat, medger att framtiden ser jävligt mörk ut och säger som det är. Att det som många anser omöjligt också är helt nödvändigt att genomföra.

Det kan tyckas nedlåtande att säga att en 30-åring besitter ”ungdomlig entusiasm”, men faktum är att hon förutom sina två år i riksdagen och två år som aktiv i Gröna studenter under sin studietid i Linköping inte gjort så mycket politiskt väsen av sig.

Stort förtroende från väljarna

Desto större är istället hennes erfarenhet från verkligheten, något som politiker inte sällan anklagas för att sakna. Vilket hon tror är anledningen till att hon från ingenstans 2018 personkryssades in i riksdagen med långt fler röster än de nödvändiga.

– Jag har kämpat för skogen, för biologisk mångfald, föreläst, ordnat demonstrationer och manifestationer, jobbat volontärt, engagerat mig i Naturskyddsföreningen och olika miljögrupper och startat samtalsgrupper, inventerat skogar och försökt påverka på sådant sätt. Jag tror helt enkelt att jag arbetat upp ett stort förtroende i de frågorna.

Och nu vill du bli språkrör. Varför?

– Om man tar klimatkrisen på allvar så måste samhället byggas om från grunden. Jag tycker inte att MP andas den insikten längre. Om man tittar på vår kommunikation får man bilden av att vi fortsätter lägga gröna miljoner i gröna potter och så tar vi små steg och så är vi snart i mål.

– Det här går ju inte alls ihop med kurvorna. Vi kommer aldrig att hinna ikapp våra gröna ambitioner om samhället fortsätter att utarma naturen. Vi måste återgå till ekonomins egentliga mening – att hushålla med naturresurser.

Kritiken: ”Slätstruket parti”

Apropå detta sade Birger Schlaug till Dagens ETC efter Isabella Lövins avgång att dagens MP är ett ”slätstruket parti som inte vågar sticka ut när det gäller just ingenting” och utnämnde Per Bolund till den ”verkliga symbolen” för partiet. På frågan om hur det kommer att gå att samarbeta med honom funderar hon länge innan svaret kommer.

– Så är det i politiken. Det är en kamp om åsikter. Om jag blir vald är det för att det finns tillräckligt många som tycker som jag och som tycker att det behövs en nytändning.

– Men om man ska vara rättvis stämmer det inte att MP tappat sin systemkritik, inte om man räknar in de gräsrötter jag träffar ute i landet. Där finns kritiken kvar. Men det är inte de som kommer till tals och driver partiets politik.

Som till exempel högre inblandning av biobränslen i fossila drivmedel, som Per Bolund på Twitter kallat en ”stor seger”?

– Där tycker vi olika. Biobränslen är är ingen lösning så länge de produceras från skogen. Det bästa vi kan göra för klimatet är att minska avverkningen och spara skogarna som kolförråd. Forskningen har ju varnat för detta som en fejklösning.

Är inte klimatlagen som ni drivit fram också lite tandlös?

– Jag tänker att Preem får vara det fall där klimatlagen prövas. Men visst är det så att det i de flesta lagar finns en parentes i en paragraf som lyder ”om inte ekonomiska intressen påverkas...”. Så länge dessa finns så tar vi inte problemen på allvar.

Apropå Preem – hur mycket kan man låta Socialdemokraterna komma undan med?

– Frågan gäller inte längre juridik, utan politik. Och där är vi inom MP tydliga. Blir det ett ja till Preem så har S valt att lämna Parisavtalet och då kan vi inte sitta kvar i regeringen.

– När det gäller andra frågor måste jag skilja på min åsikt och på partiets, och där måste jag acceptera att vi måste vara överens om vilken smärtgräns vi ska ha och vad vi ska gå med på. Jag kan inte lämna mitt uppdrag bara för att jag inte får med mig alla på min linje.

Du har föreslagit ett språkrör utanför regeringen och ett innanför. Varför?

– Det är svårt att ha Stefan Löfven som chef samtidigt som du som språkrör för ditt parti ska kommunicera saker som han redan dömt ut som orealistiska. Då är det bättre att ena språkröret står utanför, med örat mot marken och lyssnar in gräsrötterna, miljörörelsen och rättviserörelsen och är ett språkrör för partiets ideologi.

Du har sagt att du vill ge naturen en röst. Förklara!

– Precis som barn har juridiskt fastslagna rättigheter, trots att de inte kan föra sin egen talan, kan vi också ge naturen sådana. Det kanske känns avlägset idag, men för några hundra år sedan sågs inte slavar som människor. Om hundra år kanske vi tycker det är absurt att folk på 2020-talet gick till affären och köpte styckade och inplastade kroppsdelar från djur.

Annika Hirvonen

I riksdagen sedan 2014 och gruppledare sedan 2019 tillsammans med Janine Alm Ericson. I sin roll som migrationspolitisk talesperson är hon också den som fått föra partiets talan mot S i överläggningarna om den framtida flyktingpolitiken.

Janine Alm Ericson

Gruppledare i riksdagen tillsammans med Annika Hirvonen. Ekonomisk-politisk talesperson mellan 2014 och 2018. ”Löfvens bästa vän”, enligt Maggie Strömberg i VU-podden. ”Att gjuta mod i rörelsen är en central uppgift”, säger hon själv till GP.

De har ännu inte bestämt sig

Åsa Lindhagen

Jämställdhetsminister sedan 2018. För en vecka sedan hade hon ännu inte bestämt sig men sade samtidigt till Expressen: ”Jag har fått frågan och i dagsläget överväger jag starkt att kandidera”.

Karolina Skog

Före detta miljöminister och den som enligt Karin Svensson Smith, ordförande i MP:s klimatpolitiska nätverk, är bäst lämpad att beträda språkrörsposten. ”Jag vill ha ett språkrör som prioriterar miljö. Det kriteriet uppfyller bara Karolina Skog”, sade hon till Sydsvenskan.

De har redan tackat nej

Alice Bah Kuhnke

Favorittippad efter att Isabella Lövin meddelat sin avgång, men har klargjort att hon inte är intresserad. ”Jag vill inte bli språkrör. Jag har vunnit väljarnas förtroende att vara EU-parlamentariker”, sade hon till DN.

Maria Ferm

Statssekreterare i regeringens samordningskansli med starkt engagemang i flyktingfrågan. Avfärdade sig själv som namn redan i augusti. ”Jag har inga planer på att kandidera, jag trivs bra som statssekreterare och att förhandla viktiga politiska frågor”, skrev hon i ett mejl till SVT.

Amanda Lind

Nuvarande kulturminister. Som sådan har hon fått både ris och ros – ros för att hon rakryggat stått upp mot Kina i samband med PEN-priset, och ris för att hon inte gjort tillräckligt mycket för Kultursverige under coronakrisen.