När hyran, lånen och hushållsavgifterna är betalda återstår 2 000 kronor av 51-åriga Pia Linds arbetslöshetsersättning varje månad. Efter att ha försörjt sig på sjukersättning och a-kassa i flera år känner hon sig redo att ge upp.
– Jag har nästan inget hopp kvar om att ta mig in i samhället igen, det känns som att man lever på undantagstillstånd.
Efter att ha arbetat inom mediabranschen i flera år blev Helsingborgsbon Pia Lind först arbetslös och sedan sjukskriven år 2007. Sedan dess har hon varit sjukskriven och arbetssökande om vartannat. Hon berättar att hon sökt över 300 jobb de senaste sju åren, men med undantag för kortare vikariat har hon levt på arbetslöshetsersättning och sjukförsäkring. Det innebär en månadsinkomst på omkring 12 000 kronor efter skatt.
– Jag borde klara mig på det, jag är ensamstående och lever inte ett materiellt liv men efter att jag betalat hyran, CSN-lånen och husdjurskostnader har jag ungefär 2 000 kronor kvar att leva på varje månad.
Får kompisars avlagda kläder
Pia Lind beskriver sin situation som hanterbar men berättar att hon har gjort avkall på tandläkarbesök och mediciner hon behöver, eftersom hon trots högkostnadsskydd under vissa perioder inte haft råd med det. Oron och rädslan hon känner handlar istället om hur hennes ekonomiska situation påverkar det sociala livet.
– Jag är 51 år gammal, ensamstående, arbetslös och har ett alltmer tynande socialt nätverk. Jag går i mina vänners avlagda kläder och kan inte ens följa med på café och beställa en latte en gång i månaden.
Pia Lind upplever att det har blivit svårare att få pengarna att räcka till de senaste åren. Hon tycker att politikerna måste börja ta ansvar för de ökade inkomstskillnaderna i samhället.
– När jag började gå på a-kassa kände jag att jag hade större rörelsefrihet rent ekonomiskt men ersättningen har stannat av, den följer inte längre dagens prisnivåer.
Hur skulle en eventuell höjning av a-kassans maxtak påverka din situation?
– Mycket positivt. Just nu känner jag mig konstant i underläge, inte bara socialt utan när jag söker jobb också. Jag ser mig själv utifrån och inser att jag inte är särskilt attraktiv på arbetsmarknaden. Jag vill inte börja köpa en massa kläder och prylar men det vore skönt att slippa gå på arbetsintervjuer och se ut som en slashas i lappade byxor och tröjor med hål. Jag är säker på att en höjning av ersättningen skulle stärka mina möjligheter att få ett jobb.