I 90 procent av fallen går rätten på Försäkringskassans linje. Då finns möjligheten att överklaga till nästa instans, men ytterst få privatpersoner beviljas prövning i kammarrätten, till skillnad från Försäkringskassan som får prövningstillstånd vid två av tre ansökningar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Min erfarenhet är att de sjuka som orkar strida för att få upp sitt mål i kammarrätten är de som har starkast skäl, alltså de som nekats ersättning på fel grunder, säger juristen Marie-Louise Aijkens, som har lång erfarenhet som ombud i sjukpenningärenden.
Men det är en strid med små möjligheter till framgång. Kammarrätten i Stockholm mottog 319 överklaganden från privatpersoner förra året, endast 14 beviljades prövningstillstånd och bara ett överklagande bifölls. Siffrorna för kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall ser ungefär likadana ut. Jönköping sticker ut, med något fler prövningstillstånd och bifall.
– Det visar att det inte finns någon likhet inför lagen. Att ändringsfrekvensen dessutom skiljer sig mellan domstolarna visar att möjligheterna att få rätt beror på var man bor, säger Marie-Louise Aijkens.
”Högst godtyckligt”
Försäkringskassan lämnade in 68 överklaganden till kammarrätterna 2017 och beviljades prövningstillstånd i 46 fall. Myndigheten fick dessutom bifall i en majoritet av målen.
– Siffrorna åskådliggör att kammarrätten blivit indoktrinerad av det snäva rättstillämpningsidealet som skapats av Försäkringskassan, säger Lotta Vahlne Westerhäll, professor i offentlig rätt.
De flesta som får avslag i första instans, förvaltningsrätten, får det med schablonmässiga motiveringar om att det medicinska underlaget inte ger ”tillräckligt stöd” för att den försäkrade inte klarar av ett ”normalt förekommande arbete”. Motiveringar som är svåra att förstå och inte säger något om hur rätten har resonerat.
– Min bedömning är att begreppet ”normalt förekommande arbete” tillämpas på ett högst godtyckligt sätt och att förvaltningsrätterna allt oftare går på Försäkringskassans linje. Det ställs närmast orimligt höga krav på den försäkrade att kunna styrka sin rätt till ersättning, utan att det finns lagstöd för det, säger Marie-Louise Aijkens.
– Förvaltningsrättens schablonskrivningar borde vara en varningsklocka för kammarrätterna som har det yttersta ansvaret för att domarna är riktiga. Det är märkligt att man inte kan hitta en enda dom som tar ställning till oklara begrepp som ”aktivitetsbegränsningar” och ”medicinska förutsättningar för arbete” som inte finns i lagtexten. Begreppen är ju centrala i varje sjukpenningsmål. Varför släpper inte kammarrätterna upp dessa frågor för prövning, frågar Tom Aspengren, jurist på LO/TCO Rättsskydd.
Rättssäkerheten äventyras
Professor Ruth Mannelqvist vid Umeå universitet har i sin forskning visat att Försäkringskassans normer har fått genomslag även i förvaltningsrätten.
– Trots att lagstiftningen i stort är densamma, så ändras tillämpningen. Det beror delvis på politiska krav, vilket kan kritiseras. Det är domstolar som ska kontrollera rättstillämpningen, inte regeringen, sa Ruth Mannelqvist i en tidigare intervju med Dagens ETC.
Anne Ramberg, generalsekreterare på Advokatsamfundet, påminner om en tidigare undersökning från Inspektionen för socialförsäkringen som visade att domstolarna inte rättar till skevheter som uppkommer hos Försäkringskassan.
– Det kan diskuteras i vilken grad förvaltningsdomstolarna står tillräckligt fria från Försäkringskassan, säger hon.
Enligt Anne Ramberg kan en bidragande orsak till att enskilda så sällan beviljas prövningstillstånd i kammarrätterna vara att de saknar ombud, medan Försäkringskassan har betydligt större möjligheter.
– I värsta fall leder det till en bristande rättssäkerhet för de enskilda då underinstansernas rättstillämpning tillåts att spreta och lika fall inte behandlas lika, säger Anne Ramberg.
En budgetfråga
Väldigt få som överklagar har ombud. Det ska inte behövas eftersom förvaltningsdomstolen självständigt ska utvärdera varje överklagat ärende.
– Jag tror man tänker fel när man säger att de här siffrorna beror på att Försäkringskassan är så duktig och de enskilda har så dåliga mål. Siffrorna visar att någonting är fel, praxisbildning fungerar inte och underrätterna dömer tydligen alltid rätt, säger Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.
Varför tror du att det ser ut så här?
– Det finns väl någon budgetfråga som gömmer sig bakom allting, finanser har ju alltid stort inflytande.
Enskilda som vill få sin sak prövad i högre instans har en försvinnande liten möjlighet jämfört med myndigheten Försäkringskassan som betydligt oftare får gehör för sin klagan. Det visar att systemet fungerar menar Thomas Rolén, chef för kammarrätten i Stockholm.
– Något annat hade varit förfärligt. Det skulle ju betyda att Försäkringskassan tog massor med felaktiga beslut, säger han.
Har du hört talas om kritiken att Försäkringskassan hittat på egna regler – utan stöd i lag – vid bedömningen av rätten till sjukpenning och att domstolarna spelar med?
– Att Försäkringskassan överskridit sin normgivningskompetens låter konstigt. Om det är så utgår jag ifrån att det är prövat. Det är Högsta förvaltningsdomstolen som är prejudikatsinstans, säger han.
Kammarrätterna ska också pröva prejudikatsfrågor, alltså frågor som ger vägledning för hur lagen ska tolkas. Varför gör de inte det?
– Om det finns prejudikatsfrågor så ska det prövas, men det är sällan fråga om det när enskilda klagar, säger Thomas Rolén.
Ylva Johansson är kammarrättspresident i Sundsvall, en kammarrätt som förra året mottog 155 överklaganden från allmänheten - och gav tre prövningstillstånd. Försäkringskassans nio överklaganden godtogs i sex fall.
– Vi ska meddela prövningstillstånd om det finns anledning att ändra domen, det är det vanligaste. Att det är så få fall när det gäller privatpersoner beror väl på att förvaltningsrätterna dömt rätt, säger Ylva Johansson.
Hur kommer det sig att Försäkringskassan så mycket oftare får prövningstillstånd?
– Försäkringskassan har kunskap och ser när det uppenbart blir fel, exempelvis när förvaltningsrätten inte tagit ställning till rättspraxis. Vi följer den lagstiftning och praxis som finns, säger Ylva Johansson.
Juristen Tom Aspengren på LO/TCO Rättsskydd, anser att kammarrättspresidenternas svar ger en perfekt illustration av grundproblemet.
– Istället för att ta sig an frågorna kring den oklara rättstillämpningen har de redan på förhand bestämt sig för att Försäkringskassan och förvaltningsrätterna alltid gör rätt, men förutfattade meningar hör inte hemma i en oberoende domstol. Domarna borde redogöra för varför de anser att den ena parten har rätt och den andra fel. Men det gör de inte, och siffrorna visar att systemet med prövningstillstånd inte fungerar, säger Tom Aspengren.