I helgen kom beskedet om regeringens skolsatsning i vårbudgeten. Flera av höstens förslag återanvänds, och en av de stora punkterna är fler speciallärare och -pedagoger i de tidiga årskurserna. Bristen är i nuläget stor – i en undersökning som presenterades av Lärarförbundet 2014 uppgav hälften av lärarna att elever i behov av specialstöd inte får det, trots påpekat behov. Och i en annan undersökning, genomförd 2012 av Lärarnas tidning, uppgav närmare en fjärdedel av lärarna att det krävs en medicinsk diagnos för att en elev ska få särskilt stöd. Tvärt emot vad som står i skollagen.

– Det är alarmerande och ett stort problem att elever inte får det särskilda stöd som de har rätt till, och det beror ofta på resurser. Men oavsett diagnos eller ej ska man inte bli nekad. Att regeringen satsar är väldigt positivt, samtidigt är det mycket som måste förbättras för att fler personer ska lockas till att bli speciallärare, säger Maria Rönn, vice ordförande i Lärarförbundet.

I somras trädde en ändring av skollagen i kraft, med syftet att stärka det individuella stödet till elever. Enligt lagen ska den som riskerar att inte nå kunskapsmålen skyndsamt ges hjälp i form av extra anpassningar, till exempel assistans med att planera och strukturera studierna. Vid ytterligare behov ska en utredning om särskilt stöd göras, och åtgärdsprogram sättas in om så krävs. Det kan till exempel handla om placering i undervisningsgrupp eller specialpedagogiska insatser. Och det finns alltså inget krav på en formell medicinsk diagnos för att någon ska få ta del av hjälpen. Hur lagändringen hittills har påverkat arbetet har dock Maria Rönn inga uppgifter om. 

– Men generellt sett kan man säga att processen för att få särskilt stöd till sina elever fortfarande är för komplicerad, med mycket dokumentation och byråkratiskt arbete. En förenkling av processen skulle göra det hela mycket lättare, säger hon.