Kollegorna Ninni Khosravi och Patrik Matsson har båda jobbat länge på fritids i Frölunda och uppskattar det tajta samarbetet med skolan. Antalet barn per pedagog på deras fritidshem ligger ungefär på Göteborgssnittet.

– Vi har en situation som har varit så under ganska lång tid. Man får förhålla sig till de barnen som vi har, utifrån vår situation just nu fungerar det. Vi har också ganska välanpassade lokaler, säger Patrik Matsson.

Ninni Khosravi konstaterar att det var 20 barn och två fritidspedagoger på hennes fritidshem när hon började 1997.

– Det är klart att det har blivit fler barn, men ändå känns det som att vi har det bra här. Om man jämför med kollegor på andra skolor så har vi fortfarande en hanterbar grupp. För att kunna ge barnen det meningsfulla fritidshemmet och klara det som Skolverket kräver att man ska erbjuda så känns det som ett omöjligt uppdrag med fler barn, eller färre pedagoger, än i dag. Nu känner vi att vi verkligen hänger med, men det är det maximala för att man verkligen ska kunna se barnen, säger Ninni Khosravi.

Andra fritidspedagoger på andra skolor och i andra stadsdelar upplever att det är svårt att sköta sitt arbete.

Nyligen larmade också Skolverket om att barngrupperna växer, andelen utbildade pedagoger på fritidshemmen sjunker och att eleverna får allt sämre tillgång på personal. I snitt gick det 7,5 elever per anställd på svenska fritidshem 1990. I Göteborgs fritidshem närmar sig antalet det dubbla i dag. Lärarförbundets ordförande Elisabet Mossberg hör till dem som är kritiska, men ser också att facket inte har lyckats påverka som de vill. Hon konstaterar trött att larmen om situationen om fritidshemmens försämrade villkor har kommit med jämna mellanrum i ett decennium.

– Och statistiken känns nästan friserad i Göteborg. När jag talar med fritidspedagoger heter det generellt att de har 40 barn på två fritidspedagoger, det är väldigt vanligt. Det stämmer inte riktigt med 13,5, säger hon.

Underliga siffror

Peter Lindkvist på Skolverket som har tagit fram statistiken förstår att siffrorna kan te sig underliga.

– Det var nästan det viktigaste vi fick fram, att det skiljer sig otroligt mycket åt mellan fritidshemmen i landet. Dels hur välutbildad personalen är, personaltätheten och gruppstorlekarna. Det kan se helt annorlunda ut och spridningen är väldigt stor, säger han.

Fritidshemmen är en pedagogisk verksamhet som ska ha tillsyn över barnen efter skoltid. De ska också stimulera barnens utveckling och lärande, samt erbjuda en meningsfull fritidssysselsättning. I Göteborg delas budgeten med respektive skolas. Varje stadsdelsnämnd får därför avgöra hur mycket pengar verksamheten behöver och därigenom hur stora barngrupper och hur mycket personal de har. Elisabet Mossberg ser en risk i att pengarna inte öronmärks till fritidshemmen.

– Varje skola får sin peng, och det har varit köpstopp och plötsliga neddragningar under året och mellan årsskiften. Då är det lätt att dra ner på fritidshemmet, kanske flytta några barn och ta bort någon fritidspedagog. Det syns inte lika tydligt för föräldrar och allmänheten. Skolan är ju obligatorisk och det är skolplikt. Det är det inte på fritidshemmen, så av någon anledning är det inte lika stark opinion heller, men det är en oerhört viktig verksamhet för barnen, säger hon.

Ensam med 20 barn

Att ha ensamt ansvar för 20 barn som håller på med olika aktiviteter innebär också problem med stress för personalen som i värsta fall ska ha tillsynsansvar över barn som befinner sig både utomhus och inomhus.

Anna Johansson (S), som är biträdande kommunalråd med ansvar för grundskolan, vill inte öronmärka pengar utan låta stadsdelsnämnderna sköta fördelningen.

– Man kan nog inte säga att snittet generellt är för högt, för en personal på 13 barn kanske ändå är en rätt så rimlig täthet. Men vi har enskilda enheter där personaltätheten är alldeles för låg, och jag har hört att vi har avdelningar med uppåt 40-50 barn. Det är klart att det är alldeles för högt, det går inte att komma ifrån. Och då ska vi nog lägga fokus på dem där vi faktiskt ser att det är ett problem, säger hon.

För lite pengar

Hon menar att det kan vara förståeligt att fritids nedprioriteras om det står mot att minska antalet lärare i skolan, men menar att det beror på att kommunerna får för lite resurser.

– Om man ska titta framåt måste ambitionen vara att alla barn har möjlighet att gå på fritids. Precis som förskolan är särskilt viktig för de barn som har det svårast har fritids den funktionen och man har inte rätt till fritids om man har arbetslösa föräldrar. Men vi har inte den ekonomiska möjligheten till det och vi kommer att ha ett jättetufft ekonomiskt läge framöver. Vi får hoppas på en annan regering i höst, det är faktiskt den viktigaste åtgärden för att komma tillrätta med en hel del av de problemen vi ser, säger Anna Johansson.