I maj 1917 var Södermalm i Stockholm skådeplatsen för ett folkligt uppror, startat av upprörda kvinnor som hade försökt komma åt potatis för att lindra hungern i arbetarhemmen. Det som kommit att kallas potatisrevolutionen är en bidragande orsak till att allmän och lika rösträtt i Sverige kunde införas i landet året därpå.
När det nu är precis hundra år sedan idén om representativ demokrati blev verklighet i Sverige verkar det som att den blir allt mer ifrågasatt, åtminstone av unga. Att experter ska styra och att bara de upplysta ska ha rösträtt är en idé lika gammal som Platon, men den tycks fortfarande vara aktuell.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Företaget Kairos Future, som arbetar med framtidsanalyser, har ställt enkätfrågor till 6000 svenskar.
En majoritet, 54 procent, av de mellan 16-25 år tycker att det är ett ganska eller mycket bra förslag att ”låta experter och inte riksdag och regering besluta vad de anser vara bäst för landet.” Personerna som tycker att expertstyre är en bra idé kommer från hela landet, tillhör alla typer av politiska åskådningar och alla åldersgrupper, även om de framförallt finns bland yngre. Åsa Knaggård är universitetslektor i Lund och forskar på relationen mellan vetenskap och politik.
– Jag tror att unga har en känsla av att politikerna är oförmögna att lösa de problem vi står inför, vare sig det handlar om klimatet eller migrationen. Det är lätt att tänka att politikerna sitter i sandlådan och slåss och att vi därför behöver experter som tar över, säger hon.
Hur ser du på idén om att låta experterna ta över?
– Exempelvis när det gäller klimatfrågan är det lätt att tänka sig att det är bråttom och att experter ska gå in och stävja utvecklingen. Men då är problemet vilka experter som ska få bestämma. Även inom den stora grupp forskare som tycker att klimatfrågan är allvarlig finns inte någon konsensus gällande lösningar. Jag tycker heller inte att det finns värderingsfri fakta, även när vi ska mäta olika saker görs en värdering av vad som ska mätas och av vad som är det viktiga. Det forskas mer på vissa saker och vissa problem ses som viktigare än andra problem, och det är politiska frågor.
”Finns inget objektivt mål”
Demokratiforskaren Katharina Berndt Rasmussen vid Institutet för framtidsstudier är inne på samma linje.
– När man pratar om expertstyre låter det lite som att man tar förgivet att det finns ett mål eller en vision för hur samhället ser ut och att experter sedan ska ta oss dit, lite som att man vill bygga ett hus och hyr in snickare. Men jag tror inte att det finns ett sådant objektivt mål som alla är överens om. Det finns stora intressekonflikter som experter inte kan lösa, säger hon.
Röda varningslampor
Den äldre delen av befolkningen har inte samma vurm för expertstyre som den yngre. Dessutom är svenskarna som helhet mer nöjda med hur demokratin fungerar i dag än 1999 och förtroendet för politiker är relativt stabilt. En tänkbar tolkning är därför att människor är kritiska till demokratin när de är unga men att åsikterna förändras genom livet. Så tycks dock inte vara fallet, även om frågan är omtvistad.
En av de som är mest alarmistisk över de odemokratiska åsikternas uppgång är Harvardforskaren Yascha Mounk som menar att ”varningslamporna blinkar rött för demokratin”. Hans genomgång av data från World Value Survey visar att stödet för demokratin har gått nedåt de senaste decennierna i både Västeuropa och Nordamerika samtidigt som stödet för olika typer av auktoritära styrelseskick ökar. Åsa Knaggård stämmer in i analysen.
– De globala studierna pekar på en trend där dagens unga tvivlar mer på demokratin, vilket kan ha att göra med vad man har upplevt under sin livstid. De som inte ser poängen med demokrati har heller inte upplevt någonting annat, säger hon.
Minskat stöd även hos rika
I Västeuropa och Nordamerika är det framförallt bland de rika som stödet för demokrati har sjunkit, enligt Yascha Mounks analys av statistiken. Exempelvis tyckte bara sex procent av de rika unga amerikanerna att det var en bra idé om militären styrde landet 1995, men 2016 tyckte 35 procent i gruppen på det viset. I Europa syns samma trend, även om den inte är lika stark.
Yascha Mounk menar att detta är en viktig iakttagelse, eftersom den visar att kritiken mot den liberala demokratin inte bara återfinns bland arbetare i medelåldern som känner sig maktlösa utan bland unga, rika och privilegierade – en grupp som traditionellt sett tillhört den elit som motarbetat folkstyre.
Även om förespråkare av expertstyre finns i hela befolkningen är det inte alla som tycker att en ensam auktoritär ledare är en bra idé. Det är det framförallt de som röstar på SD som tycker.
Totalt är det en fjärdedel av de mellan 16-25 år som anser att det är en bra idé att ”en ensam ledare styr utan att bekymra sig om riksdagen eller politiska val”. En majoritet, 51 procent, i samma åldersgrupp tycker inte att det är en rättighet att få rösta i riksdagsval ”om man ingenting vet om politik”, enligt den färska undersökningen från Kairos Future.
Statsvetarprofessorn Ludvig Beckman, vid Institutet för Framtidsstudier, forskar om frågor som gäller vilka som ska ha rätt att delta i demokratiskt beslutsfattande.
– De som hävdat att kunskap ska vara ett villkor för rösträtt är traditionellt de som velat utestänga grupper, såsom arbetare eller svarta, från demokratin. Att bara upplysta ska ha rösträtt tror jag inte är praktiskt genomförbart, eftersom vi har olika syn på vilken kompetens som är relevant, säger han och fortsätter:
– Samtidigt tänker jag att det i någon mening redan finns ett kompetensideal inbyggt i demokratin. Alla ska inkluderas samtidigt som det finns något värdefullt i att de som inkluderas ska vara utbildade, vilket exempelvis rösträttsåldern är ett tecken på, säger han.
Hur oroad är du över ungas inställning till demokrati?
– Om det är så att de ifrågasätter allmän och lika rösträtt i landet så är det oroväckande. Men det är inte helt otänkbart att de tänker så för att politiker i dag använder sitt mandat till att underminera demokratin, vilket vi ser på flera håll i världen, exempelvis i Ungen, Polen och Turkiet. Det största hotet mot demokratin i dag är att folkvalda använder makten till att montera ned demokratin, säger Ludvig Beckman.
