Så vem ska betala? Den största besparingen får världens fattiga stå för. 7,3 miljarder dras ner på biståndet under 2023 när målet om att det ska uppgå till en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) skrotas. Till 2025 ska 12,7 miljarder sparas in. Detta i förhållande till regeringens prognoser om Sveriges BNI.

Sophia Gebreyes i Etiopiens huvudstad Addis Abeba tar sig tid att prata med Dagens ETC. Hon arbetar för Lutherska världsförbundet, som omvandlar de medel som bland andra Act Svenska kyrkan samlar in till konkreta insatser på Afrikas horn. Just nu handlar allt om att dämpa hunger. Hon har mycket att göra. När hungersituationen i världen nu är den värsta sedan andra världskriget hör Afrikas horn till de allra värst drabbade regionerna.

Sophia Gebreyes möter familjer som tidigare ätit tre gånger om dagen och nu – i bästa fall – får i sig ett mål mat om dagen.

– Man prioriterar sina barn och går själv hungrig, säger hon.

Cocktail av kriser

Först kom pandemin och la sin döda hand över sårbara ekonomier. FN:s livsmedelsprogram larmade med siffror svåra att greppa. 811 miljoner människor världen över led av kronisk hunger under 2020.  

Sedan kom kriget i Ukraina. De ukrainska fartygen med vete slutade att lägga till i afrikanska hamnar. Kostnaderna för allt från gödsel till bränsle sköt i höjden och därmed också matpriserna. Under tiden pågår klimat­krisen, påtaglig inte minst på Afrikas horn som i flera år på rad plågats av torka. Tre kriser som förstärker varandra i det som med ett populärt uttryck kallas en perfekt storm.

Inte nog med det. Interna och regionala konflikter bidrar också. Långvariga, blodiga. På Afrikas horn så väl som i Jemen, Afghanistan och Sudan, för att nämna några av de länder i världen där hungern är som allra svårast. På Afrikas horn är miljontals på flykt – till följd av såväl torkan som konflikten i Tigray.

– När du är borta från din jord, då kan du inte bruka din jord, konstaterar Sophia ­Gebreyes.

Familjer klyvs mitt itu. Pojkar och män tar boskapen med sig på en lång vandring efter vatten som ofta slutar med att djuren törstar ihjäl längs vägen.

Kvar blir kvinnorna. Flickor tas ur skolan för att dela sina mödrars bördor, inte minst de långa sträckorna till fots efter vatten. Många säljer sin kropp som en sista utväg. Så blir hungern till en bromskloss för hela samhällens utveckling.

Det värsta av allt: Det kan bli värre. Många familjer har nu förbrukat det som de ska leva av nästa säsong. Djur har slaktats eller sålts. Det utsäde som skulle bli till skördar nästa år har ätits upp i brist på annat.

Äter upp utsädet

Hungerkris riskerar därmed att övergå i svältkatastrof.

– Om vi agerar nu kan vi rädda många, många liv, säger Sophia Gebreyes.

Fokus för Sophia Gebreyes och Lutherska världsförbundet ligger nu på akut ­humanitär hjälp för att undvika den full­skaliga svältkatastrofen. Lastbilar kör kors och tvärs för att distribuera vatten. Livsmedel levereras för att människor ska ha något att äta fram tills dess att nästa skörd – förhoppningsvis – kommer. Utsäde skakas fram till dem som tvingats äta upp det.

Samtidigt har de blicken längre fram. Trädplantering, bevattningssystem och andra åtgärder ska minska sårbarheten nästa gång torkan slår till i klimatkrisens spår.

– Man kan inte separera klimatkrisen från hungerkrisen. Man måste tackla de här problemen tillsammans, säger Sophia Gebreyes.

Det handlar inte bara om att hjälpa – hungern angår i högsta grad oss själva. Det menar Anna Tibblin, generalsekreterare för kooperationens biståndsorganisation We effect som arbetar med stöd till småskaliga bönder i ett 20-tal länder på olika håll i världen.

Att bekämpa hunger borde ses som en del av svensk säkerhetspolitik, anser Anna Tibblin. Strax efter Rysslands invasion i Ukraina besökte hon We effects verksamhet i Tanzania.

– Reaktionen var: Glömmer ni oss nu? säger Anna Tibblin.

Påverkar Sverige

Strax efter kom den svenska regeringens besked om att avräkningar på biståndet skulle finansiera en stor del av mottagandet av ukrainska flyktingar. Även i övriga Europa överskuggade kriget i Ukraina det mesta. Att hungerkrisen förvärrades i krigets spår passerade nästintill obemärkt när EU:s ledare ägnade dagar och nätter åt vapen­leveranser, ­sanktioner och sin egen energiförsörjning. I länder där hungern tilltar minskar förtroendet för Europa och Sverige, menar Anna Tibblin.

– Det som händer då är att Ryssland kliver in och knyter upp sina gamla kontakter med regeringar i södra Afrika exempelvis, säger hon.

När FN röstade för att fördöma Rysslands fullskaliga invasion la de flesta länder i södra Afrika ner sina röster, konstaterar Anna Tibblin. Hunger driver också på migration och leder till politisk instabilitet, påpekar hon.

– Allt det här påverkar också Sverige.

Det vi vet nu är att det svenska biståndet kommer att minska. Regeringen – som också utlovat att det ska bli ”effektivare” – har ännu inte gett besked om inriktningen. Hur ned­dragningarna kommer att drabba arbetet mot hunger är därmed för tidigt att säga. Bistånds­minister Johan Forssell (M) menar att Sverige kan få ut minst lika mycket effekt framöver genom att förändra biståndet.

– Vi går från att ha ett utbetalningsmål till att fokusera på kvalitet, säger Johan Forssell.

Hur ska biståndet bli ­effektivare?

– Det är till exempel att lägga ihop handel och bistånd. Vi kan konstatera att många länder, inte minst i Afrika, som varit beroende av bistånd i decennier, fortsätter att vara minst lika beroende. Vi vill att bistånd inte bara ska bekämpa fattigdom, utan ska vara en väg till välstånd.

Anna Tibblin är kritisk, inte bara mot neddragningarna, utan också mot den nuvarande fördelningen av biståndet. I dag går endast en liten del – 2,6 procent – av de svenska pengarna till jordbruksutveckling. Att öka den andelen skulle enligt We effect vara ett sätt få ut största möjliga nytta. Tillgången till mat är så grundläggande för att ett samhälle ska fungera – och en allt större utmaning när klimatkrisen accelererar. 

– Vi har inte bara ansvar, utan möjlighet att bidra till lösningar, säger Anna Tibblin.