Den elfte april förra året, dagen efter mordet på Mikael, anordnades en ljusmanifestation på Skärholmstorget. Tusentals stockholmare slöt upp i frustration, sorg och ilska. Svenska kyrkan och lokala ideella föreningar delade ut ljus och bjöd på kaffe.
Mikaels mamma, syster och svåger var på plats. Många grät med dem. Och toppolitiker som Magdalena Andersson (S), Nooshi Dadgostar (V), Ulf Kristersson (M) och Gunnar Strömmer (M) valde att dyka upp trots att det kan vara känsligt att besöka brottsplatser.
Den sistnämnda, Sveriges justitieminister, kom först och gick sist av politikerna. När solen började gå ner tittade en stressad pressekreterare på klockan och försökte få Gunnar Strömmer att gå vidare. Men han blev kvar någon timme till.
Varför stannade han så länge?
Gunnar Strömmer häller upp kaffe från en röd termos och tänker igenom sitt första svar.
– Jag brukar inte åka ut till brottsplatser så nära inpå det som skett. Om man ska besöka en plats där det har begåtts ett allvarligt brott får man låta det gå en tid. Både för att polisen ska få chansen att göra sitt jobb i lugn och ro. Och för att alla som är berörda inte ska uppleva att vi som är politiker och beslutsfattare kommer ut för att få uppmärksamhet.
”Kunde inte bara dra”
Men när Gunnar Strömmer fick reda på att det skulle ske en ljusmanifestation ville han vara där och visa sitt stöd.
– Och väl där blev det väldigt starka känslor.
Strömmer nämner konfrontationen mellan Mikaels syster och Magdalena Andersson, där S-ledaren skälldes ut för att enligt systern ha agerat nonchalant och kallt på plats, genom att exempelvis inte hälsa på Mikaels familj. Andersson har beklagat händelsen och menar att det byggde på ett missförstånd. Gunnar Strömmer vill inte kasta någon skugga på Magdalena Andersson utan förklara att han förstod att närvarande politiker troligtvis skulle bli utskällda på ett eller annat sätt. Det menar han ingår i jobbet.
– På torget där det skulle tändas ljus kom jag i samtal med flera människor. Många samlades och börja ställa frågor. Då kände jag helt enkelt att jag inte bara kunde dra. Stämningen på plats förutsatte att jag var kvar och svarade på folks frågor. Och så fylldes det på med nya människor. Då blev det ett längre besök.
Dagens ETC var på plats på torget i april förra året och kunde höra hur de som samlats ställde Strömmer mot väggen. Varför har man inte gjort mer för att stoppa gängen? Hade han verkligen gjort tillräckligt? Hade han gjort allt han kan? Och när skulle han avgå?
Ungdomsfängelser ska ge utrymme
Gunnar Strömmer säger att det kan vara bra att bli utskälld då och då.
– Folk ska ha chansen att säga sitt. Man ska inte dra sig undan sitt eget ansvar för vad som händer i samhället. Och det är viktigt att få med sig reaktioner, stämningar och uppfattningar in i det politiska arbetet som annars riskerar att bli distanserat från verkliga förhållanden.
Så vad tog Gunnar Strömmer med sig från Skärholmstorget till kontoret på Rosenbad?
Två saker, säger han.
– Det ena var insikten om att det här inte får bli vår enda kontakt med de som bor och jobbar i Skärholmen. Under de följande månaderna besökte jag stadsdelen, polisen och socialtjänsten tillsammans med socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall. Och jag träffade Mikaels anhöriga igen. Jag är glad för att jag fick möjlighet att träffa dem framåt sommaren i lugn och ro.
Det andra är att hålla uppe tempot i regeringens omstöpning av rättspolitiken. Gunnar Strömmer ser det höga tempot som en knäckfråga för att möta vad han kallar en ny och väldigt brutal verklighet. Trots att skjutvapenvåldet minskat en aning finns hela tiden risken för nya våldsspiraler. Det är höga konfliktnivåer mellan gängen och våldet är brutalt och hänsynslöst. Och punkten där politiken har tagit tillbaka kontrollen ligger fortfarande långt fram i tiden.
Han vill inte kommentera detaljerna i mordet på Mikael och den efterföljande rättegången. Men den generella problembilden går igen. Den morddömda skytten blev aktiv i gängmiljön som 13-åring, och flydde både LVU och HVB. Han fostrades snabbt in i grov kriminalitet och blev utförare, beväpnad för att döda andra gäng.
Det är också slående hur oerhört mycket civilkurage som finns där ute trots fruktansvärda händelser som det som drabbade Mikael i Skärholmen.
Gunnar Strömmer säger att reformbehovet är lika stort på den sociala sidan som på hans departement och i rättspolitiken.
– Jag brukar säga att de här ungdomsfängelserna som ska inrättas 2026 naturligtvis är väldigt långtgående och kan uppfattas som väldigt repressiva. Men då måste man ha klart för sig att de är ett svar på ett läge där vi vet att nästan alla förövare under 18 år som begår grova brott faller tillbaka i brottslighet. Här har det sociala systemet havererat.
Fängelse löser inte problemet i sig, men skapar ett handlingsutrymme där andra aktörer och insatser kan arbeta med barn och unga i ett ännu tidigare skede där preventiva insatser fortfarande har en chans att bita, är tanken. Och repressiv och offensiv lagstiftning måste gå hand i hand med satsningar på socialtjänsten och förebyggande insatser redan vid förskoleålder, säger han.
Mikael sköts när han försökte ingripa mot ungdomarna. Vad vill du säga till någon som inte vågar säga till ett ungdomsgäng längre?
– Att jag förstår det. Men det är också slående hur oerhört mycket civilkurage som finns där ute trots fruktansvärda händelser som det som drabbade Mikael i Skärholmen.
Men hur ska människor våga säga ifrån om de riskerar att skadas eller värre?
– Då är mitt ärliga svar att det inte är riskfritt idag. Samtidigt är det enastående att se hur obruten den här viljan ändå är i vårt samhälle att trycka tillbaka det som är mörkt och destruktivt.
Funkar hårdare och längre straff för att avskräcka barn och unga från kriminalitet?
– Både ja och nej. Jag tror att det är viktigt att börja ställa sig frågan vad straff har för funktion innan man svarar på frågan om det fungerar. Straff har många olika syften.
Låg risk för upptäckt
Regeringens genomförda och föreslagna straffskärpningar handlar delvis om att straffen på ett bättre sätt ska återspegla brottets allvar, säger Gunnar Strömmer. De ska ge brottsoffer upprättelse. Och hårdare straff ska också ge det omgivande samhället skyddas.
– När vi kan låsa in farliga personer kan de inte begå nya brott under den tid de är inlåsta. På det sättet har straffen även en väldigt viktig preventiv effekt som skyddar samhället.
Men forskning på området ger inte stöd för att hårdare straff verkligen avskräcker från brott. Vad säger du om det?
– Där kan man väl säga att forskningen är blandad. En hel del talar för att de som begår väldigt allvarliga brott redan är så förhärdade att straffet i sig inte har någon vidare avskräckande effekt. Idag är vi i ett läge där unga människor kan begå väldigt allvarliga brott utan att det får särskilt allvarliga konsekvenser.
Strömmer lyfter upp förslaget om att använda hemliga tvångsmedel fullt ut mot de under 15 år som är misstänkta för allvarliga brott. Avlyssning, kameraövervakning och hemlig övervakning av digital kommunikation är några av verktygen han vill ge polisen. Han menar att läget idag ger gängtoppar incitament att trycka ner brottsligheten under 15 år, just för att det är svårare att få insyn.
– Inte minst de som beställer brott av minderåriga vet att de kan göra det med väldigt låg risk att bli upptäckta. När jag säger att man från polisens sida ska kunna få full insyn i mobiltelefoner man tar av unga personer handlar det förstås både om att komma åt unga kriminella men också komma åt de som ligger bakom brottsligheten och beställer brotten.