Att hitta en gemensam definition av islamism är tämligen svårt, men det de flesta är överens om är att islamism är politiska teorier och praktiker som hämtar inspiration från religionen islam och ibland är målet att etablera en islamisk politisk ordning, där juridiska system och principer hämtas från islamisk rättslära – och att islamism är ett brett och heterogent landskap som inbegriper demokratiska till radikalislamistiska intiativ. 

Muslimska brödraskapet bildades 1928 av den då 22-årige Hasan al-Banna. Det var bara sex år efter att ottomanska riket föll samman. Det var inom ramen för ottomanska rikets kollaps som nya gränser ritades fram. Nationalstater som tidigare inte hade existerat formades i ruinerna av det forna riket. 

Det var i den eran islamismen formades. Enligt historiker växte den fram på ett likartat sätt som nationalismen. i det maktvakuum som uppstår mellan det gamla och nya samhället. Mellan jordbrukssamhället och industrialiseringen, mellan kalifatet och nationalstaten. 

Efter ottomanska rikets fall pågick en maktkamp mellan arabsocialister, kungadömen och allmänna politiska strömningar. I upplösningen av ottomanska riket behövde människor hitta ett nytt sätt att organisera sig politiskt. Är det genom en muslimsk, politisk gemenskap? Eller genom nationalstaten?

* * *

Muslimska brödraskapet uppstod i den politiska kontexten. För den som vill ta reda på vad Muslimska brödraskapet är blir det dock snårigt. Jag ringer Emin Poljarevic, universitetslektor i islamisk teologi och filosofi vid teologiska institutionen på Uppsala universitet. I mitten på 00-talet reste han till Egypten för att studera Muslimska brödraskapet på plats. Jag frågar honom vad Muslimska brödraskapet är för något.

– Det är den här frågan som är svår att besvara. Det beror på vad man vill veta. Är det ett politiskt parti? Då kan jag svara på det utifrån olika länder. Vill man veta om de är antidemokratiska eller vill skapa parallellsamhällen? Då är det en annan frågeställning, byggd på andra antaganden. Det är det här som gör det svårt att diskutera Muslimska brödraskapet idag som forskare. Om man utgår från antaganden letar man efter svar som bekräftar det. 

Emin Poljarevic är en av de 22 forskare som kritiserade den rapport Myndigheten för samhällsskydd och beredskap publicerade. 

– Jag har som forskare inte velat ta debatten. Jag har fått frågan flera gånger om att skriva debattartiklar men tackat nej. Jag är inte van vid att sammanfatta analyser i det korta formatet. Men den här frågan är viktig. När snacket om parallellsamhällen började i Sverige, då gick jag och mina kollegor ut och kritiserade den här rapporten. Men, problemet var aldrig rapporten i sig – den kan och bör skrivas – men att en statlig institution levererade det här. Det är ett problem om statliga institutioner baserar sin policy på felaktiga grunder. 

Rapporten var ju till en början mestadels en kunskapsöversikt, så vad skulle vara problemet med en sådan, är det inte tvärtom bra att samla kunskap?

– I det här fallet var problemet att man antar och utgår ifrån en föreställning som man inte kan belägga. Det finns inget bevis på att Muslimska brödraskapet eller islamism för den delen skulle vara något muslimska civilsamhället ägnar sig åt. Bara insinuationer och lösa antaganden som fått stå där oemotsagda. Det blir till slut ett mönster. Saudiarabien och emiraten har gått i bräschen för det. 

Den stora frågan i debatten, som vi alla undrar över, är ju: Existerar Muslimska brödraskapet i Sverige?

– Det finns iallafall inga belägg för det. Jag har studerat frågan länge och anser att jag kan den någorlunda. Min forskning visar inte att de som verkade i Egypten är kopplade till Sverige. Det man kan säga handlar om det här mer breda, strukturerna. Där är det viktigt att bena ut vad det innebär. Muslimer i Sverige kan prata om ikhwan (brödraskapet), men vad innebär det? Det handlar inte om att någon alltid är medlem, det handlar mer om ett synsätt, att personen ser att muslimer ska ha en aktiv roll i samhället. Muslimska brödraskapets metod, mytologi och sociala rörelse-engagemang har blivit symbolen för en viss typ av muslim. Men i grund och botten handlar det om ett synsätt om att vara engagerad demokratiskt i ett samhälle. 

– Alla personer jag intervjuade i Egypten som var aktiva i Muslimska brödraskapet anser att demokratin är en bra sak. Och vad betyder det? Att kunna ha inflytande i viktiga delar av samhället. 

Har du sett några belägg för att Muslim­ska brödraskapet styr muslimska organisa­tioner i Sverige?

– Nej, det har jag inte sett. Det kanske finns personliga kontakter - men det är inte samma sak som påverkan. Dessutom rör det sig om enskilda individer. 

– Muslimska brödraskapet i Egypten agerar på ett visst sätt och där finns en viss tradition. Men om man följt de migranter som flytt från Egypten, låt oss säga individer som satts i sammanhang där muslimer är i minoritet, där det finns demokrati istället för diktatur. Det intressanta här är: Vad gör de då? Flera av de tidigare aktivisterna skapar då civilsamhälleorganisationer. Då är nästa fråga, i vilket syfte gör de det? I diskussionen låter det som att deras syfte är att skapa ett islamiskt system med sharia, men det finns inga bevis för det. Varje gång man hävdar det är det i syfte att skrämma bort människor. Debatten framställer Muslimska brödraskapet som en farlig organisation, inte ens i USA under Trump förbjöd man Muslimska brödraskapet, eftersom det inte är en organisation som är farlig mot den nationella säkerheten. 

* * *

Jag känner mig förvirrad. I debatten har Muslimska brödraskapet målats fram som en farlig kraft som vill islamisera samhällen inifrån. Jag frågar Aje Carlbom. 

– Det är en viktig fråga, om man säger så här, i Sverige är själva begreppet islamism väldigt starkt präglat av säkerhetspolitiska perspektivet. I Sverige talar man om våldsbejakande islamism, men frågan är mycket större än så. Det finns inga belägg för att Muslimska brödraskapet är våldsbejakande. I Europa handlar det mer om vilka organisationer Muslimska brödraskapet är kopplade till och dessa organisationer har aldrig dragits till politiska våldsamheter. 

Så vad är Muslimska brödraskapet 

enligt dig?

– Det finns så många olika definitioner, men om man börjar i en ände. Det är världens första och största islamistiska organisationen, den fick fart på 30-talet och började predika under besvärliga tider, i och med kolonialismen. Den växte fram som ett svar på den brittiska kolonialtiden. 

– Grundaren skrev aldrig något banbrytande verk, utan kortare betraktelser kring olika frågor som han tyckte var viktiga. En slags modell för hur Muslimska brödraskapet skulle bidra till samhällsförändring – men inget av det hade med terror att göra. Det växte fram en gräsrotsrörelse som skulle sprida islamiska ideal, även staten skulle styras av islam.

– Om man säger islamism går associationen per automatik till terror, så är inte fallet. 

* * *

En annan som forskat mycket på Muslimska brödraskapet är Mattias Gardell, religionshistoriker. 2004–2006 gjorde han fältstudier i Egypten för att bättre förstå det han i studier beskrivit som den islamdemokratiska mittenfåran. Detta var före arabiska våren, och därmed ett annat Muslimska brödraskapet. 

– På den tiden bestod Muslimska brödraskapet i Egypten av olika fraktioner. En slags kristdemokratisk falang, en konservativ falang och en socialdemokratisk falang som jag benämnde som folkhemsislamism. Detta kom att bli ett mycket missuppfattat begrepp. Det fanns rörelser inom Muslimska brödraskapet som tog fasta på idén om omsorg, empati och socialt engagemang för de svaga i samhället. I min bok ”Bin Ladin i våra hjärtan” förutspådde jag att Muslimska brödraskapet skulle splittras utefter de här linjerna. Då fanns även en stark, mer radikaldemokratisk ungdomsorganisation som ville göra upp med gubbväldet inom brödraskapet, medlemmarna skulle välja vem som skulle vara partiordförande. De ville se en mer direktdemokratisk ordning. 

Många jag talat med under arbetets gång beskriver ett Muslimska brödraskapet i ständig utveckling och interna strider, en rörelse som format sig över tid.

* * *

Jag ställer frågan om vad Muslimska brödraskapet är till Hassan Ahmed. Han är en bekant som jag ofta ser dela information om en av organisationernas förgreningar på sina sociala medier. Följer han muslimska brödraskapets ideologi? Och vad innebär i så fall det?

– Jag tror på att Gud är vår skapare och att islam är vår vägledning. Just nu genomgår muslimer en stor prövning, allt de gör ifrågasätts och misstänkliggörs. 

Vad är Muslimska brödraskapet för dig?

– Det är en organisation, det är allt jag vet. För mig betyder det att sträva efter Guds vilja men också visa på hur muslimer lider överallt. Ingen bryr sig om vad som händer i Somalia, Jemen, Libyen, Irak, Syrien och så vidare. Vi behöver fler som uppmärksammar sådant. 

Företrädare för Muslimska brödraskapet har spridit hatpropaganda, bland annat antisemitism och homofobi. Hur ser du på det?

– Jag vet inte vilka dessa företrädare är, jag lyssnar inte på någon särskild. Finns säkert någon som sagt något dumt och generaliserat men det är ingenting jag står bakom alls. Du får se ut hur du vill, leva som du vill, det är ingens rätt att ge sig på dig. Enbart Gud är vår domare.

Jag känner mig lite dum när jag pratar med Hassan. Vi har ett längre samtal där jag nästan försöker påklistra honom värderingar han inte har. Han svarar ständigt med självklarheter, jag inser att jag också påverkats av debatten. Han är konservativ som många kristna jag växte upp med, men varför frågar jag honom om antisemitism och homofobi trots att han aldrig har sagt något som antyder att han bär på dessa värderingar? 

Har jag också fallit in i fällan att förenkla vad människor som ger stöd till Muslimska brödraskapet tycker och tänker? Generaliserar jag?

Men jag kan inte hindra mig själv från att fråga:

Jag ser att du på dina sociala medier delar budskap om muslimska brödraskapet. Vill du införa islamisk rättslära, så kallad sharia, i Sverige?

– Varför skulle jag vilja det? Jag vill leva muslimskt i Sverige, that’s it. Ingen jag känner vill införa islamiska lagar i ett icke-muslimskt land. Jag vill inte bestämma hur någon annan vill leva.

* * *

En av de saker som diskuterats i Sverige är inbjudna talare med bakgrund i Muslimska brödraskapet. Bland annat bjöds Mahmoud Ezzat till Stockholm i ett samarrangemang mellan bland andra Ibn Rushd och Islamiska förbundet. Mahmoud Ezzat är en tidigare ledare för egyptiska Muslimska brödraskapet. Jag funderar på hur man ska förstå det, att centrala aktivister från Muslimska brödraskapet ändå bjuds in. 

Emin Poljarevic:

– Jag menar på att allt detta är en empirisk fråga. Vi säger att någon prominent figur bjuds in. Vad gjorde han där? Bjöds han på kaffe? Kom han som en gäst? Kom han dit för att föreläsa om Egypten? Om islam? Allt detta måste sättas i ett sammanhang. 

– Oavsett så handlar det om den stora frågan: Hur manifesteras denna Muslimska brödraskapet-ideologi? Hypotetiskt, och jag vill understryka att det är hypotetiskt: Vi säger att Ibn Rushd styrs av en individ eller en organisation – låt oss då utvärdera det på grunden av vad Ibn Rushd gör, det vill säga handlingar. Detta har redan kartlagts och granskats vid flera tillfällen, inte en enda gång har det kunnat påvisas att Ibn Rushd har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Men även om de hade, vad är det debatten egentligen insinuerar?

– Den här typen av antaganden, det vill säga xenoboba och rasistiska antaganden, fanns enbart i högerextrema sammanhang för tio år sedan. 

* * *

Tidigt under muslimska brödraskapets historia spreds rörelsen till andra länder. Syrien, Palestina, Sudan, Libanon med flera. Rörelsen är framför allt känd för sitt omfattande sociala arbete. Omsorgen och det sociala engagemanget ser man som en viktig del av islam. Med den visionen har man startat upp skolor, sjukhus och daghem. 

Enligt Mattias Gardell kom arabiska våren att bli ett hårt slag mot rörelsen. 

– De var tongivande ett tag under den arabiska våren i Egypten, sedan blev den socialdemokratiska delen urrensad, de feministiska inslagen utrensade. Kvar blev den mer kristdemokratiska delen som fick makten. Brödraskapet hade en förmåga att vinna allmänna sympatier, vilket i sin tur skrämde livet ur Saudiarabien och andra ultrakonservativa monarker och totalitära diktaturer.

Muslimska brödraskapet är tveklöst en komplicerad historia. Personer med bakgrund inom muslimska brödraskapet har genom historien gett upphov till allehanda organisationer: progressiva partier och organisationer som Ennahda i Tunisien, men även radikalislamistiska organisationer som al-Qaida. 

Aje Carlbom lyfter i sin rapport även förståelsen av islamism – och därmed också förståelsen av Muslimska brödraskapet. Han skriver: 

”Det är nog ingen överdrift att påstå att termen islamism i det svenska sammanhanget av många uppfattas som hotfull och därmed tillskrivs den också ett kontroversiellt värde… Följden av att ordet islamism är så intimt associerat med väpnat våld i den svenska offentliga debatten, är att det finns ett begränsat intellektuellt utrymme för debatt och kunskapsproduktion kring den formen av islamism som huvudsakligen arbetar inom ramen för demokratiska spelregler.”

Jag frågar honom hur han ser på den första rapporten som skrevs och som kopplade muslimska företrädare och organisationer till Muslimska brödraskapet.

– Ja, det är många som brukar lyfta den förstudien. Men det gjordes fler rapporter på ämnet, bland annat en som släpptes senare, som var mer tydliga. 

Det var Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som beställde rapporten. I beställningsunderlaget från 2017 arbetar MSB efter en tes, de skriver bland annat:

”Islamistiska organisationer är väl etablerade i det svenska samhället. Många erhåller skattefinansierademedel för sina respektive verksamheter, och bedriver aktiv informationspåverkan i syfte att utöka sitt inflytande i det svenska samhället… Påverkansaktiviteter är ett effektivt sätt att inom ramen för det demokratiska samhället flytta fram sina positioner, och har bland annat bidragit till att späda på de sociala spänningarna, och polariseringen, i samhället.” 

Vidare skriver MSB, i det korta stycket om rapportens mål och mening: 

”Syftet med uppdraget är att synliggöra Muslimska brödraskapets, och dess nätverks, inflytande i det svenska samhället, samt konsekvenserna av detta.”

Många jag talat med har kritiserat MSB för detta. Att det finns ett problem i att en myndighet presenterar ett påstående som någonting vedertaget. En tes som sedermera måste bevisas, inte minst av de personer som fått i uppgift att ta fram rapporten. 

Anna Ardin, debattör och krönikör i ­Dagens ETC, har följt frågan länge. 

– Det är en skandal att en myndighet som ska skydda oss mot desinformation publicerat en rapport som bygger på lösa antaganden. Den ligger förövrigt fortfarande kvar på myndighetens hemsida, trots all kritik. 

* * *

Dagens ETC har fått ta del av underlag till några konferenser som arrangerats av MSB på temat. En hölls 2017, i sammanfattningen av konferensen – under rubriken ”Framtida forskning och policyrekommendationer” – sammanfattas några av förslagen för att stoppa så kallade ”MB-kopplade organisationer”. Följande är ett urval av deltagarnas förslag/reflektioner:

”Vi förstår hur de jobbar och hur många de är. Vi vet detta, men frågan är nu: hur hanterar vi dem? Det är det viktiga. Vi måste också förbereda oss och ha en B-plan. Om pengaflödet till dem kanske stängs, hur agerar vi då? Detta måste vi tänka igenom och vara proaktiva istället för att vara reaktiva.”

Någon menade att en väg att gå är att prata om till exempel mångkulturalism på ytan, rent strategiskt. Och att sedan kombinera detta med ”naming and shaming” parallellt. 

”Vi måste vara strategiska, ha en plan B och lyfta upp deras rasism, homofobi och berätta hur ojämlika de är.”

”Var noggrann, ha en bra story som är faktaspäckad och kombinera den med några bra ’trigger-händelser’.”

Att försöka göra det komplexa enkelt, var ett annat råd. Att skriva om Muslimska brödraskapet så att alla förstår.

Någon menade att det kan handla om att ha en ”metaberättelse”. Utifrån denna enkla berättelse kan man sedan komma med policyrekommendationer, och de bör utdelas ”klustervis”, typ skapa ”action-points” till varje målgrupp:

”Visualisera och var tydliga!”

En kritik som kommit mot den första rapporten MSB publicerade är att författarna inte hörde av sig till organisationerna den kartlade. Omar Mustafa, som då var förbundsrektor för Ibn Rushd, är fortfarande besviken över det. 

– Det känns som att många av deras frågetecken hade kunnat redas ut genom bara ett telefonsamtal. Istället hade de bestämt sig för en åsikt redan innan. De hade en tes och gjorde allt för att försöka bevisa den. 

Enligt Emin Pavlovic fanns det flera problem med rapporten. Enligt honom var det inte rapporten i sig som var det primära problemet men avsändaren, i det här fallet MSB. Och att bristerna i rapporten därmed blir allvarligare. Han lyfter några exempel.

– Det som är en grundläggande tanke inom forskningen, det är att skriva en bakgrundshistoria baserad på öppna källor. Vad är organisationen till för, vad är syftet, vad tänker de? Efter det går man och intervjuar. Det finns två variabler här, vad gör de och vad säger de? Det är det viktiga. I detta fall gällde ingen av dem.

* * *

2010 publicerades Lorenzo Vidinos rapport ”Muslim brotherhood in the west”. Rapporten går igenom olika muslimska organisationer och deras kopplingar till ett europeiskt nätverk som tidigare gick under namnet Federation of islamic organisations in Europe (FIOE), numer har de bytt namn till Council of European muslims (CEM). Nätverket samlar olika muslimska europeiska organisationer, däribland Islamiska förbundet i Sverige.

Jag frågar Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan och skarpt kritisk till Ibn Rushd, om han någonsin intervjuat FIOE. Finns det inte en poäng i att intervjua organisationerna som används som bevis för att svenska organisationer är kopplade till ett hemligt brödraskapsnätverk?

– Nej, det har jag inte. 

Jag bestämmer mig för att själv ta kontakt med dem. Efter en stund får jag tag i deras ordförande, Samir Falah. Han valdes till ordförande 2018, dessförinnan var han aktiv i en tysk muslimsk organisation. Jag ber honom beskriva bakgrunden till FIOE/CEM.

– Council of european muslims grundades i slutet av 1980-talet. CEM är en EU-paraplyorganisation med medlemsorganisationer i 27 länder i Europa. Medlems­organisationerna har själva flera lokala och nationella medlemsförbund med moskéer, skolor, hjälporganisationer, ungdomsorganisationer med mera.

Samir Falah sammanfattar CEM:s vision: 

– Att öka kunskapen om islam och inspirera samt stötta europeiska muslimer i att utöva sin tro, samt delta i alla aspekter av livet, inom ramen för en moderat förståelse och med ett innovativt förhållningssätt.

Utöver att stötta muslimer i sin tro och stärka den muslimska identiteten, anser CEM även att integration och dialog mellan olika religiösa och ideologiska grupper är av vikt. De slår även fast att CEM:s uppdrag är att slå vakt om fri- och rättigheter, försvara mänskliga rättigheter och värdighet, och bekämpa alla former av diskriminering. 

Det är genom CEM som olika muslimska organisationer runtom i Europa sammankopplats till Muslimska brödraskapet. Rapporterna och anklagelserna ser oftast likadana ut. Rapporten likt den MSB publicerade har tagits fram i flertalet europeiska länder. 

Jag frågar Samir Falah om hur de själva resonerar kring debatten om Muslimska brödraskapet som förs runt om i Europa. 

– Den här debatten har lite med verkligheten att göra. En organisation med namnet Muslimska brödraskapet finns inte i Europa. Det är för att organisationer i Europa hänvisar till islam eller har en viss förståelse för islam som de förknippas med Muslimska brödraskapet. När det gäller förståelsen av islam är muslimer överens om vissa saker och oense om andra.

Ibn Rushd är en av de organisationer i Sverige som kopplas till Muslimska brödraskapet. Beviset för det är att de är kopplade till er. Vad är er relation till Ibn Rushd?

– CEM kan inte svara för Ibn Rushd. Vad som dock är säkert är att Ibn Rushd inte är en av våra medlemsorganisationer. 

Det är ju samtidigt inte en hemlighet att er organisation en gång i tiden bildades av personer med sin bakgrund i Muslimska brödraskapet. Kan du berätta mer om den bakgrunden, samt er relation till brödraskapet idag?

– På 60- till 80-talen kom muslimer till Europa och bosatte sig här. Några av dem kom för att söka arbete, andra för att studera och andra flydde från repressiva regimer och diktaturer. Bland dem fanns anhängare av Muslimska brödraskapet. Organisationerna som grundades i de europeiska länderna var ett gemensamt verk för alla tre kategorierna av muslimer. Deras fokus var att stödja islam och muslimer här i Europa och deras band till deras ursprung blev svagare och svagare. De nya generationerna av muslimer som kom senare stod för en europeisk islam och utvecklade sin egen förståelse av islam. CEM är också en del av denna utveckling.

Vad är brödraskapets relevans för er organisation idag?

- Muslimska brödraskapet är idag mer av en strömning, särskilt i ett ideologiskt sammanhang. CEM tar ett kritiskt förhållningssätt till muslimska strömningar och deras idéer. CEM fokuserar på de europeiska omständigheterna och försöker utveckla en förståelse av islam som bevarar islams grundläggande principer och tar hänsyn till omständigheterna i det europeiska sammanhanget. På så sätt kan vi hålla med andra muslimska strömningar om vissa saker och vara oense med dem om andra.

Hur har debatten om brödraskapet påverkat er organisation?

– En idédebatt är inget problem för oss alls. Det som är problematiskt är när saken endast ses och förstås ur säkerhetsaspekten. Det vill säga att vi anklagas för att vara nära brödraskapet, och sedan som slutsats för att vara nära terrorism, och sedan ser man på oss ur ett säkerhetsperspektiv. CEM är inte Muslimska brödraskapet och CEM är inte medlem i Muslimska brödraskapet. En debatt om idéer är välkommen. En debatt med europeiska muslimer om deras roll som medborgare är ett bättre sätt att integrera islam in i Europa. 

– I Österrike, i den så kallade ”Operation Luxor”, anklagade åklagarmyndigheten oss för att vara en del av Muslimska brödraskapet. Vi väckte åtal mot detta. Högsta domstolen i Graz dömde till vår fördel och ärendet avslutades.

* * *

Jag fortsätter försöka ta reda på vad det finns för substans för påståendet om att Ibn Rushd är sammankopplade till Muslimska brödraskapet. Erik Amnås rapport slog fast att inga organisatoriska kopplingar går att belägga, däremot talar han om att det kan existera ideologiska kopplingar på personnivå. Det vill säga, personer som på något sätt inspirerats av Muslimska brödraskapets rörelse. 

Jag frågar Alve Högman, förbundsrektor. 

– Min bild är också att det finns folk som har inspirerats av det sociala arvet kring Muslimska brödraskapet, det handlar inte om att de inspirerats av något antidemokratiskt. Sedan är frågan: Vilken del av brödraskapet har man inspirerats av? Det finns många olika delar. 

– Jag tror också det funnits personer som varit anställda som inspirerats av Muslimska brödraskapets sätt att vilja bidra till samhället genom att vara aktiva i samhället. Alltså inte bara sitta hemma och se på när orättvisor sker. Det är inte enligt mig att någon är islamist, alla personer kan inspireras av mycket kring sin ideologi och drivkraft. Vi har folk inom vårt förbund som inspireras av alla möjliga olika ideologier.

– Vi är ett studieförbund, vårt uppdrag är att se till så att alla våra samarbetspartners stället upp på demokratiska rättigheter och skyldigheter. Om man inte gör det kan man inte vara en del av Ibn Rushd. Men vi kan inte registrera vad folk har för åsikter i övrigt. Det är åsiktsregistrering och är olagligt. Jag har under mina tre år här aldrig varit med om att det hänt att någon i förbundet uttryckt något som vi måste agera på. Jag känner ingen oro på den punkten. Det är inte en garanti för att det inte ska hända, men vi har våra stadgar och vår idéplattform. Och den är inte tvetydig.

* * *

Den tydligaste kopplingen mellan Ibn Rushd och Muslimska brödraskapet menar kritiker är att studieförbundet i sina stadgar anger att vid upplösning ska alla tillgångar överlåtas till Islamiska förbundet i Sverige (IFI), som i sin tur i sina stadgar har en skrivelse om att i en sådan situation ska alla medel gå till FIOE/CEM, alltså förbundet som en gång i tiden bildades av människor med bakgrund inom Muslimska brödraskapet. 

Men, sedan två år tillbaka står inte detta längre i Ibn Rushds stadgar. Så här argumenterar Zana Mohammad, ordförande, och Alve Högman, förbundsrektor, en debatt i Expressen:

”Trots att de inte har några bevis fortsätter Ranstorp, Hyllengren och Carlbom med sina konspiratoriska anklagelser om att Ibn Rushd skulle styras av Muslimska brödraskapet. I våra stadgar hittar de ett halmstrå att klamra sig fast vid. Att eventuella tillgångar vid upplösning tillfaller den grundande organisationen är dock en vanlig formulering i civilsamhällesorganisationers stadgar. När Ibn Rushd grundades fanns en tanke om att initiativtagaren, Islamiska förbundet, skulle ha rätt att återfå sin investering om satsningen inte föll väl ut. Idag har den spelat ut sin roll. Medlemsorganisationerna i Ibn Rushd har mot bakgrund av detta enats om att formuleringen ska strykas från studieförbundets stadgar.”

* * *

En fråga som ofta lyfts upp i debatten om så kallade ”MB-associerade organisationer” i Europa är den missionerande verksamheten, så kallad ”dawa” och vad det innebär för europeiska samhällen. Här finns, underförstått, en tes om att muslimska organisationer har som strävan att islamisera samhällen.   

Det är en utgångspunkt i debatten som blir omöjlig som utomstående att reda i. Hur bevisar man en islamisering styrd av ett hemligt sällskap när själva poängen med en sådan måste vara att detta sker i hemlighet?

Jonas Otterbeck är professor i islamologi vid Lunds universitet. Han har skrivit om frågan i över två decennier. 

Du har tidigare beskrivit hur MB-ideologi funnits i Sverige länge. Vill du utveckla?

– I min avhandling från 2000 skriver jag om vad muslimer själva har skrivit om islam när de publicerat texter i Sverige. Författare som Sayyid Qutb, Muhammad Qutb (hans bror) och Hassan al-Banna – alla ideologer för MB – är översatta till svenska sedan tidigt 1980-tal vilket i sig inte är märkligt. Även den iranska revolutionens och pakistanska Jamaat-e-Islamis ledande ideologer och tänkare översattes då. Miljön kring Islamiska informationsföreningen var definitivt influerad av MB och Jamaat-e-islami. Men man bör komma ihåg att det som på 80- och 90-talen kallades för den islamiska rörelsen inom sunniislam sågs av europeiska och nordamerikanska stater som samtalspartners. Man var medvetna om att rörelserna som rymdes inom islamiska rörelsen var socialt konservativa men man såg dem som pragmatiska, för integrationsinsatser och till exempel kristna avdelningar i svenska riksdagspartier – till exempel Centerpartiet och Socialdemokraterna – såg dessa miljöer som grunden för islam-demokratiska rörelser som genom demokratisk arbete skulle bli mindre konservativa i familjefrågor. 

– Samtidigt månar ju många kristna underavdelningar av riksdagspartierna om familjen som ett kärnvärde så avståndet upplevdes inte som oöverbryggbart. I samarbeten och samtal lärde sig många muslimska aktivister en hel del. Så sent som kring 2005 så sågs MB som en av de möjliga goda krafterna, både i länder som Sverige men också i Mellanöstern där staterna påfallande ofta leds av auktoritära ledare uppbackade av militär som även har politiska, ekonomiska och sociala dimensioner. Den politiska omvärderingen av MB i Storbritannien, USA och i Golfländerna har påverkat hur MB generellt uppfattas i Europa och i Sverige.

 Vad är en koppling till Muslimska brödraskapet? Och kan det finnas olika sådana?

– Att ha MB-kopplingar innebär att man rör sig i organisationer och nätverk där MB står högt i kurs, inte nödvändigtvis att man är formellt medlem. Samtidigt har tidigare forskning visat att MB organiserar sig med stor försiktighet, inte minst då brödraskapets nätverk framför allt varit aktiva i auktoritära stater som gjort det riskfyllt att vara politiskt aktiv i sociala rörelser.

 – I Sverige stirrar man sig gärna blind på just brödraskapet med det finns ju andra organisationer som till exempel Jamaat-e-islami, Milli Görüs, AKP och an-Nahda som också har anhängare i Sverige. Dessa är rörelser som ibland kallas MB-liknande men de har alla sina egna historier där deras ledande personer är inflätade i den samtidspolitiska utvecklingen i länder som Turkiet, Tunisien och Pakistan. Ledare har ömsom fängslats, varit i exil, tolererats och så vidare.

 Är det i sig problematiskt att vara knuten till MB?

– Personligen anser jag att man ska bedömas för vad man gör, inte för en ideologi som man kanske delar eller har delat under en period i sitt liv, eller som man antas dela. Givetvis blir det då svårt att bedöma eventuella hemliga agendor. Men samtidigt undviker man orimlig stigmatisering. Men ordentlig grundforskning behövs. Det ska bli spännande att se vad Sameh Egyptsons avhandling kommer innehålla

* * *

En av dem som i debatten sammankopplar Ibn Rushd med Muslimska brödraskapet är just Sameh Egyptson. Han är verksam på Lunds universitet och har skrivit ett antal debattartiklar på ämnet. Än har han dock inte publicerat en vetenskaplig rapport, hans avhandling ska publiceras i år. 

Han mejlar mig sex olika länkar med underlag som ska bevisa hur Ibn Rushd är sammankopplade till Muslimska brödraskapet. 

En av dessa är ett brev. En mejlväxling mellan en före detta Ibn Rushd-anställd och en saudisk professor. Brevet är på arabiska. På Egyptsons hemsida har han – under rubriken ”Religionsdialog som täckmantel” – översatt ett stycke i brevet:

”Vi kan använda dialog och religions- och civilisationsmöten som täckmantel för att missionera för denna sanna religion ­[islam]…”

Enligt Sameh Egyptson är brevet ett bevis på att muslimska företrädare talar med kluvna tungor, att de säger en sak på svenska – men något helt annat när de talar arabiska. Underförstått är detta en del av en islamistisk plan. 

Då jag inte behärskar språket ber jag några kika på det, däribland Luai Ahmed. Han är numer debattchef på Bulletin och (ö)känd islamkritiker. Efter ett tag hör han av sig och skriver att det är en felöversättning. Vi kikar med åtta av varandra helt oberoende personer som drar samma slutsats: Brevet är inte enbart felöversatt, men Sameh Egyptsons översättning ändrar innehållet, till den grad att andemeningen i brevet förändras. 

Ursprungsbrevet handlar om dialog mellan olika institutioner, Egyptsons översättning får brevet att framstå som bevis för en konspiration styrd av muslimska företrädare. 

Det är inte första gången Sameh Egyptson kritiserats för felöversättningar. Fredric Bursi, doktorand i religionshistoria har lyft det  tidigare. Även Ibn Rushd har vid flera tillfällen i debattartiklar framfört att Sameh Egyptsons felöversättningar bidragit till mytspridningen som omgärdar studieförbundet. 

Sameh Egyptson har avböjt en intervju. Men över mejl svarar han: 

”Översättning av citatet bygger på den ideologiska kontexten författaren till texten har.”

Han hänvisar sedan till sina egna böcker. Och:

”En bokstavlig översättning av citatet blir missvisande.”