Februari 2016. Stefan Löfven står vid ett högt bord i matsalen på Rågsveds servicehus. Med förkylningshes röst pratar han om vårdanställda, om den svenska sjukvården, om våra gamla och om våra unga som alla ska ha samma möjligheter att lyckas i livet. Att det är det som är Sverige. Men också – i det som är Sverige ingår att vi alla gör vår plikt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi får en lön att leva på och samtidigt så betalar vi skatt med insikten att den skatten ligger till grund för en jämlikhet och en trygghet som gör att Sverige kan vara på riktigt framåtsträvande, expanderande, exporterande i vår omvärld. Och de här verktygen som jag prata om kära vänner, det har blivit känt som den svenska modellen.
Han pausar lite. Låter orden sjunka in hos åhörarna. Så fortsätter han:
– Mitt eget liv är faktiskt ett resultat av den svenska modellen. Jag tror inget annat land skulle kunna gett en större möjlighet för ett fosterbarn som jag var, än vad jag fick i Sunnersta, i Sollefteå kommun, i Ångermanland, i Sverige.
Under slutet av hans 13 minuter långa tal säger han det som sedan återges i de flesta medier: "Jag blåser här och nu till strid om den svenska modellen".
Och Stefan Löfven får sin strid. Åtminstone blir det en strid om begreppet. Om vad den svenska modellen är och vem som i dag är dess försvarare. Ulf Kristersson, Moderaternas ekonomisk politiske talesperson, skriver till exempel i en debattartikel att den borgerliga regeringen återupprättade arbetslinjen och stod upp för den svenska modellens verkliga kärna, och "även i dag är det Moderaterna som värnar den svenska modellens ideal".
Plötsligt tycks den svenska modellen omfamnas av alla. Sverigedemokraterna säger sig också värna den, KD anklagar LO för att "ha kidnappat den svenska modellen", och Jan Björklund säger att han gärna möter Stefan Löfven i ringen.
– Vi vill ta strid för den svenska modellen, som vi menar handlar om att alla ska med. Ska välfärdsstaten stå stark i framtiden så måste vi slå vakt om arbetslinjen, säger han till Aftonbladet.
Den svenska modellen kramas från alla håll. Arbetarrörelsen ska inte tro att de har ensamrätt till den.
– Begreppet har blivit så starkt, det associeras med positiva värden, och när Socialdemokraterna då går ut och nylanserar det, vill inte de andra säga att de ogillar den svenska modellen. Istället försöker de knyta den till sina egna partier, och definiera den på ett sätt som passar dem, säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap.
Saltsjöbadsavtalet startskottet
Därför kan den svenska modellen år 2016 vara valfrihet, privatiseringar, jämlik utbildning och allas rätt till vård likaväl som det kan vara en modell som säkerställer en solidarisk lönepolitik. För det var ju vad det handlade om från början – lönepolitik och samspel mellan arbetsgivare och de fackanslutna.
Den svenska modellen mejslades fram när representanter från LO och SAF (det som senare blev Svenskt näringsliv) förhandlade i Saltsjöbaden 1938. Arbetsgivarna var trötta på de ständiga strejkerna som pågick under 20-talet och det tidiga 30-talet, och facket ville har arbetsförhållanden som innebar att strejker inte var nödvändiga. Målet var att nå arbetsfred.
– Modellen handlade om hur lönebildningen skulle gå till, löneökningarna skulle inte vara inflationsdrivande utan baseras på föregående års produktivitetsökning, samtidigt som löneskillnaderna inte skulle vara för stora. Framför allt handlade det om att staten inte skulle lägga sig i utan det var arbetsgivarna och facken som gjorde upp om löner och andra arbetslivsfrågor. Men begreppet den svenska modellen började användas långt senare, säger Christer Lundh, professor i ekonomisk historia.
Begreppet föds under 70-talet
Trots att den svenska modellen genomsyrade arbetsmarknaden var det inte förrän i mitten av 1970-talet begreppet fick sitt namn. Då släppte LO-ekonomen Anders Leion en bok med titeln Den svenska modellen – Hur ska det går för socialdemokratin, ekonomin och den offentliga sektorn?
Benny Carlsson, professor vid ekonomihögskolan i Lund, har slagit i kungliga bibliotekets tidningsdatas, och kommit fram till att begreppet det året användes lika många gånger som det totalt gjorde de tio föregående åren.
– Den svenska modellen är uppenbarligen ett begrepp som, åtminstone i pressen och därmed rimligen för den breda allmänheten, är närmast osynligt före 1965 och som får sitt genomslag genom en debattbok i början av 1970-talet, skrev han i en artikel i SvD i somras.
Svenskhet målet
En genomgång i pressarkivet Retriever där alla svenska dagstidningar finns med visar att det inte alltid krävs en bok. En partiledare som vill ta strid kan räcka. Den svenska modellen har hittills i år nämnts i över 4 300 artiklar – mot drygt 1200 förra året. Den som undersöker på vilket sätt begreppet används skulle förmodligen se att kopplingen till Saltsjöbadsavtalet blivit allt vekare.
– Det vanligaste verkar vara att man syftar mer allmänt på den svenska välfärdsmodellen. Arbetsmarknaden ingår i det, men det handlar också om försäkringssystemet, arbetslinjen, skolan, vården. Sådant som associeras med Sverige, säger Christer Lundh.
Just svenskheten är det många som vill åt. När den svenska modellen ska värnas är det landet Sverige som ska värnas. Det land där alla arbetar, där alla har samma möjligheter och där ett fosterbarn från Sunnersta kan bli statsminister.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
1938: Arbetsgivarna ville reglera strejkandet, LO och förbundsledningarna saknade medel att förhindra att lokalorganisationer drog igång konflikter. Saltsjöbadsavtalet blev en kompromiss för att undvika statlig reglering av kollektivavtalssystemet.
1951: Vid LO:s kongress antogs ett nytt lönepolitiskt program, som sedan blev vägledande i årtionden. Här brukar man säga att den solidariska lönepolitiken föddes – som innebar att den solidariska lönepolitiken kopplades till en strukturomvandling av näringslivet, och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
1956: En överenskommelse mellan LO och SAF om centralt samordnade förhandlingar togs.
1971: Stridsåtgärder verkställdes för första gången under de samordnade förhandlingarna.
1970-tal: Samsynen mellan LO och SAF att de själva skulle ta ansvar för reglering av arbetsmarknaden började brytas upp, istället infördes en rad en rad arbetsrättsliga lagar.
1974: Den svenska modellen blir ett begrepp, i och med ett boksläpp.
1980-tal: Arbetsmarknadskonflikter och omförhandlingar, perioden med stabila förhandlingar började gå mot sitt slut.
1997: Industriavtalet tillkommer.
2000: Statliga medlingsinstitutet sjösätts, därmed har staten nu en institutionell roll i lönebildningen.
2016: Stefan Löfven nylanserar begreppet den svenska modellen.
