Rapporten visar att en femtedel av Kommunals medlemmar inte vill arbeta kvar inom äldrevården inom tre år. Bland de som inte vill arbeta kvar i äldreomsorgen uppger 83 procent att de utför arbetet under stor tidspress, och 39 procent upplever att bemanningen är så pass låg att den innebär en risk för de äldre.

Ulf Bjerregaard, som är huvudskyddsombud för Kommunal, och som arbetar inom hemtjänsten, berättar att stressen har blivit värre de senaste åren.

– I förrgår hade jag hand om en pensionär som behövde hjälp med att gå på toa. Eftersom hon är förlamad och det tar lång tid att hjälpa henne, sprack schemat och jag kom för sent till nästa, som tvingades bajsa på sig i blöjan eftersom jag inte hann dit i tid.

 – Det känns fruktansvärt, man blir extremt stressad. Man vill ge värdig omsorg men sätts i situationer där det inte går. Vissa jobbar gratis, till exempel över lunchen, för att hinna. Till sist måste man se de äldre som objekt, och inte som människor, och det är sådant som leder till vanvård, säger Ulf Bjerregaard.

En tredjedel inom hemtjänsten vittnar i Kommunals rapport om problem med uteblivna raster minst en gång i veckan, och det är vanligt att de anställda inte hinner gå på toaletten.

Elinor Weman, som har arbetat inom hemtjänsten sedan 1979 trivs bra med jobbet men menar att tidspressen går ut över åldringarna. Som anställd inom hemtjänsten är man ofta schemalagd att vara på flera ställen samtidigt, och det finns inget utrymme för den tid det tar att förflytta sig mellan två besök.

– Tittar man på schemat ser det inte klokt ut ibland.

– Det kan vara upp till 19 ärenden på en kväll, även om vissa bara är tillsyn som tar tio minuter.

Hon tycker också att det har blivit vanligare med äldre med psykiska diagnoser, vilket gör det ännu viktigare att inte stressa.

– Man måste ju få dem att känna sig trygga så det gäller att vara lite skådespelare och inte visa att man är stressad.

Både Elinor Weman och Ulf Bjerregaard menar att det är ett problem att biståndsbedömarna, som fördelar hemtjänsttiden, tvingas snåla med tiderna.

– I grunden är det den politiska majoriteten som skjuter till för lite pengar. Resurserna måste öka, säger Ulf Bjerregaard.

– Biståndsbedömare har ett tryck från sig på sina chefer att de ska spara.