Stress inom sjukvården ger personalen minnessvårigheter

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det är som krigssjukvård, vi får göra det vi kan hela tiden och nu är det nära bristningsgränsen. Det är många som uppvisar stressymptom, de blir ledsna, börjar gråta under arbetspasset, ont i huvudet, lite minnessvårigheter. Klara stressymptom, helt enkelt, säger Monika Djurner, huvudskyddsombud på Sahlgrenskas universitetssjukhuset, till Sveriges Radio.

Förutom att vårdplatser stängs, personal saknas, patienter blir liggande och anmälningarna om brister i vårdsektorn ökar finns ännu ett problem. 

Myndigheten som är satt att vaka över just arbetsmiljön har inga skarpa verktyg för att komma till rätta med densamma.

– Om skyddsombuden upplever att problemen inte kan lösas på plats tillsammans med arbetsgivaren kan de göra en ”66a-anmälan”. Då kan vi som myndighet gå in och ställa krav på att problemen ska åtgärdas. Men själva arbetet måste göras på plats, säger Annika Persson, sektionschef vid Arbetsmiljöverket region väst, till Dagens ETC.

Skulle ni behöva fler verktyg för att se till att era krav uppfylls?

– Vi kan ställa krav på att det ska vara balans på krav och resurser. Det är en organisatorisk fråga att använda resurserna på ett bra sätt som är arbets-givarens ansvar. Om brister inte åtgärdas kan detta medföra utdömande av vite.

I dagarna rapporterade tidningen Vårdfokus om en viktig pusselbit i problemet. Av de 8 procent sjuksköterskor som de senaste åren lämnat yrket uppger de flesta att arbetsbelastningen, den låga lönen, stressen, bristfälligt ledarskap och de begränsade möjligheterna att styra över arbetet är det som fått dem att lämna skutan.

– Det hjälper inte att ställa krav på resurser om de inte finns. Det där ligger på ett politiskt plan. De måste helt enkelt ta sitt arbetsgivaransvar, säger Annika Persson.