– Kronofogdens siffror redovisar enbart vräkningar från den ordinarie bostadsmarknaden, skriver de i en debattartikel i Dagens samhälle.
Många saknas i statistiken
Det innebär att alla de som bor i tillfälliga boenden eller hyr via sociala eller kommunala kontrakt där kommunen står för bostaden och hyr ut i andra hand saknas i statistiken. Ett problem som även Barnombudsmannen har uppmärksammat. Den som är inneboende, hyr privat i andra hand och de som äger sin bostad och tvingas sälja den syns inte heller i statistiken. Och inte de som bor svart, hos kvinnojourer, vandrarhem, vänner eller i till exempel en kolonistuga.
– Före 2008 fanns det en föreställning om att vi sällan vräkte barn i Sverige. Nu vet vi att det inte stämmer och vi ser dessutom ett trendbrott igen. Men för att kunna bli vräkt krävs det att man har en bostad att bli vräkt ifrån. Många har aldrig ens haft ett kontrakt, säger Jonas Karlsson, utredare hos Barnombudsmannen.
Fördubbling av hemlösa med barn
Socialstyrelsen presenterade i november i fjol en nationell kartläggning om hemlöshet som visar att antalet hemlösa nästan har fördubblats sedan 2005. Då fanns det 5 009 hemlösa föräldrar med barn under 18 år och 2017 ligger siffran på 11 400. Minst 24 000 barn hade under den vecka som ingår i Socialstyrelsens kartläggning en förälder i hemlöshet. Mellan 10 500-15 000 barn uppskattas ha bott i någon form av hemlöshet och nästan 1 500 föräldrar befann sig i en akut hemlöshetssituation tillsammans med minst ett av sina barn under mätveckan. Men osäkerheten kring siffrorna är stor, och Socialstyrelsen konstaterar i rapporten att det inte går att på ett tillfredställande sätt besvara frågorna om omfattningen av hemlösa barnfamiljer och deras situation.
Allvarliga konsekvenser
Jonas Karlsson på Barnombudsmannen är kritisk till att det inte finns några säkra siffror och menar att det behövs nationell, enhetlig statistik.
– Vi har inte koll i dag på hur många barn som befinner sig i akut hemlöshet. Men vi vet att hemlöshet leder till depressioner, försämrad hälsa, förstörd skolgång och skamkänslor. Det får väldigt allvarliga konsekvenser för de barn som drabbas. Jag konstaterar att det finns brister i hur Sverige lever upp till barnkonventionen, säger han.
Forskarna Hans Swärd och Per Eriksson konstaterar att ”bostadsbrist, ökad trångboddhet, nedlagda bostadsförmedlingar, kommunala bostadsbolag som i ökad utsträckning drivs i vinstsyfte och privatiseringen av planeringen samt ökad polarisering och segregation på bostadsmarknaden” bidrar till den ökande bostadsnöden bland barnfamiljer i Sverige.
Nooshi Dadgostar som är Vänsterpartistets vice ordförande och partiets talesperson i bostadspolitiska frågor delar forskarnas bild. Hon menar att det här är en konsekvens av att Sverige har gått från bostadspolitik till bostadsmarknad.
– Väldigt många kan inte komma in på en bostadsmarknad som bara vill tjäna pengar. Vi måste ändra fundamenten i bostadspolitiken och prata om strukturfrågor. Vi lägger hela bostadspolitiken i händerna på marknaden, säger hon.
– Vi har ombildat 200 000 hyresrätter till bostadsrätter, hade vi i stället haft ytterligare 200 000 billiga hyresrätter i dag skulle situationen ha sett annorlunda ut. Bostadspolitiken måste funka som ett välfärdsområde, där vi tar ett gemensamt ansvar, säger Nooshi Dadgostar.
Kräver strategi
Hans Swärd och Per Eriksson kräver nu en nationell hemlöshetsstrategi där barnens rättigheter på bostadsmarknaden sätts i centrum. Ett krav som delas av bland andra Stockholms stadsmission.
Också Barnombudsmannen ställer sig positiv och tror att en sådan strategi skulle hjälpa till att lyfta problemet.
– Årliga uppföljningar skulle göra att det finns tydliga siffror att diskutera utifrån. Då skulle man också se ökningen av barn i hemlöshet, säger Jonas Karlsson.
Lena Hallengren som är ny barn-, äldre- och jämställdhetsminister (S) hälsar via sin pressekreterare att hon återkommer med en kommmentar.
Anna Lorentzon
