– Det här blev året då den rena nazismen välkomnades in på Bokmässan och i kulturens finrum. Det som fick mig att bestämma mig var inte bara den högerextrema demonstrationen som ägde rum utanför synagogan i Stockholm samma vecka, utan också det nazistiska mordet i Helsingfors och mordbrandsförsöket som riktades mot en socialdemokratisk politiker i Sverige. Det är ytterligare tecken på Bokmässans naivitet. I extremhögern rör sig mördare, våldsverkare och extrema antidemokrater. Att den rörelsen inte ska finnas representerad på Bokmässan är en slags anständighetens minimigräns.

Hur ser du på Bokmässans agerande?

– Det visar på en otrolig ryggradslöshet. Men bara för att Bokmässan är så ryggradslös behöver det inte att betyda att hela branschen måste vara det. Här hade större förlag kunnat trycka på och säga: ”Vad är det här för velande? Det är klart att de inte är välkomna här. Det här är en rörelse som hotar våra författare”.

Nu har du dragit igång ett kulturupprop som hotar med bojkott av nästa års Bokmässa om antidemokratiska krafter bjuds in. Varför reagerar fler nu?

– Jag tror att många som besökte mässan förstod vilka aktörer det här är när de väl var på plats och såg hur man delade ut flygblad, propagandaskrifter, betedde sig hotfullt mot besökare och stod uppställda utanför mässan med fanor. Jag tror också att SVT:s flata och hårt kritiserade bevakning har bidragit till att folk reagerar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kan en bojkott göra någon skillnad?

– Det återstår att se. Men det sätter i alla fall frågan på kartan och gör att Bokmässan kommer att behöva tvingas förklara sig. Tänk på alla människor med annan etnisk bakgrund än svensk, alla med annan religion än kristendom, alla som är homosexuella, hur välkomna kommer de att känna sig på Bokmässan?

Hur ser du på argumentet att det är bättre att ta debatten på plats?

– Jag tycker det är ett jätte­konstigt argument eftersom då legitimerar man dem som debattpartner. Du kan inte debattera med någon som aktivt tillhör en rörelse som hotar och hatar människor. Vad tänker man att det ska leda till? Man har någon slags idealistisk journalistisk hållning om att bara man pratar med de här aktörerna så ska man kunna övertyga dem. Men tvärtom är de här människorna några av de mest ideologiska du kan träffa på. De är personer som gemene kulturjournalist troligtvis skulle förlora en debatt mot. Sen handlar det också om solidaritet med alla mässans besökare. Precis just nu när du och jag pratar så får jag ett meddelande över Messenger från en svart kvinna som skriver: ”Grymt! Det här känns verkligen toppen för en rasifierad som trodde att Bokmässan var över för min del.” Det understryker vikten av solidaritet.