”Det är orimligt att människor från länder utanför EU fritt kan komma och arbeta i Sverige samtidigt som hundratusentals människor som redan finns här står utanför arbetsmarknaden”, skrev fyra LO-toppar på DN Debatt.
LO:s ”protektionism”
Andreas Bergström, vice vd på den liberala tankesmedjan Fores, ställer sig frågande till LO:s resonemang.
– Man får inte komma hit ”fritt”. Man kan inte komma från Nigeria och bara börja jobba på en restaurang. Jag såg det mest som en retorisk grej, det kändes som att hela den artikeln handlade om att sända ut olika budskap.
– Om man skriver en debattartikel där man ställer flyktingar mot arbetskraftsinvandrare så kan det uppfattas som protektionism, säger Henrik Emilsson, doktor i Internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Berit Müllerström, andre vice ordförande i LO och en av artikelförfattarna, slår tillbaka.
– Vi ställer inte grupper mot varandra så, säger hon.
– Men vi vill att de som har kommit till Sverige ska komma i jobb.
Arbetsgivarna har makten
Berit Müllerström säger att Sverige behöver en arbetskraftsinvandring, men att dagens system leder till att många får jobb i överskottsyrken.
– Ta lokalvårdare eller tidningsutdelare – vi behöver inte arbetskraftsinvandring till de yrkena.
Henrik Emilsson håller med i mycket av LO:s sakpolitiska kritik mot dagens system för arbetskraftsinvandring.
– Sverige är det enda landet i världen som inte spärrar arbetskraftsinvandring till yrken där det inte är brist.
Dagens system för arbetskraftsinvandring har av många, bland annat OECD, beskrivits som det öppnaste i Europa och det hyllas av många arbetsgivare, liberaler och högerpolitiker.
Samtidigt är nästan alla från höger till vänster överens om att reglerna som infördes 2008 har medfört en rad problem. Anställda kan exempelvis utnyttjas av arbetsgivare som inte betalar ut lön och sedan hotar med att få sin anställde utvisad om hen säger emot. Trots flera uppstramningar av regelverket kvarstår stora problem, enligt en utredning som regeringen tog emot i fredags.
Massiva arbetskraftsbehov
Lagförslagen i utredningen påminner om den svenska debatten om arbetskraftsinvandring, enligt Henrik Emilsson. Förslagen adresserar inte det huvudsakliga problemet.
Enligt Arbetsförmedlingen behöver Sverige ta emot omkring 100 000 invandrare om året för att täcka behovet av arbetskraft. Om 20 år kommer Sverige enligt SCB att sakna hundratusentals resurser bara inom välfärdssektorn.
– Idag kommer arbetskraftsinvandrare egentligen bara till tre typer av yrken: högkvalificerade dataspecialister och civilingenjörer, lågkvalificerade yrken inom den privata tjänstesektorn, och bärplockare, säger Henrik Emilsson.
– Gemensamt för dessa yrken är att du kan jobba utan att kunna svenska. Men det vi behöver– läkare, sjuksköterskor, lärare – är väldigt svårt att rekrytera med dagens system.
”Reglerna måste ändras”
Flykting- och anhöriginvandringen kommer att hjälpa till att lösa problemet. Men Sverige behöver även en förändrad arbetskraftsinvandring, som utgår mer från behoven på arbetsmarknaden, menar Emilsson.
– Vi bör bygga ett system på helt andra principer. Vill man till exempel rekrytera till bristyrken inom offentlig sektor bör man ge människor möjlighet till uppehållstillstånd utan ett arbetserbjudande, och sedan låta dem komplettera en utbildning och skaffa ett arbete. Men i Sverige har vi valt att låta arbetsgivaren bestämma utifrån kortsiktiga behov, säger Henrik Emilsson
– Vi är det enda landet i världen som har den här modellen. Vad får oss att tro att vi alltid vet bäst?
(enligt Arbetsförmedlingen):
Barnmorskor
Bilmekaniker
Civilingenjörer, bygg och anläggning
Mjukvaru- och systemutvecklare
Lärare (förskola, grundskola, gymnasiet)
Läkare
Sjuksköterskor
Undersköterskor)
Så många utbildade kan saknas i Sverige år 2035
(enligt SCB):
160 000 med vård- och omsorgsutbildning (gymnasiet)
75 000 lärare (förskola, grundskola, gymnasium)
65 000 med gymnasieingenjörsutbildning
60 000 med industriutbildning (gymnasiet)
Lägst prioriterat.
