Forskare har jämfört attityder kring koldioxidskatt i fyra länder. I Sverige, Nya Zeeland, Australien och Norge fick totalt över 8 000 personer svara på hur de ser på koldioxidbeskattning på konsumenter, industrin och produktionen av fossila bränslen. Majoriteten föredrog beskattning direkt på producenterna av fossila bränslen.
– För att få brett folkligt stöd för de här åtgärderna kanske det handlar om att man snarare talar om att vissa industrier ska beskattas, än enskilda konsumenter. Även om konsekvenserna är ganska lika, att konsumentpriset kan komma att påverkas, säger Niklas Harring på Statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.
Forskarna valde just de här fyra länderna eftersom Australien och Nya Zeeland har liknande politiska system, på samma sätt som Norge och Sverige liknar varandra med välfärdssystem som omfördelar skattepengarna. Samtidigt har Australien och Norge ett snarlikt ekonomiskt beroende av fossilindustrin, medan Sverige och Nya Zeeland ligger på en lägre nivå av fossilt ekonomiskt beroende.
– Väldigt mycket av forskningen kring klimatpolitisk styrning är fallstudier i enskilda länder. Vi tycker det är väldigt spännande att se olika individeffekter i olika länder. Det här är ändå länder som är relativt lika: väldigt rika och hyfsat välfungerande.
Stöd kopplat till partisympati
Undersökningen visar att i Sverige är stödet kopplat till politiska sympatier. De som sympatiserar med politik åt vänster på skalan är mer benägna än de till höger att stötta koldioxidbeskattning. Tidigare forskning har visat på samma mönster i exempelvis USA, där det finns en stark polarisering mellan republikaner och demokrater i klimatfrågan. Men det är ett mönster som forskarna nu visar saknas på andra sidan jordklotet, i Australien och på Nya Zeeland. Niklas Harring tror att det kan handla om synen på skatter.
– Det handlar nog om synen på om staten ska styra marknaden mot omfördelning. I välfärdsstaten har det handlat om att ta in skatter och finansiera gemensamma system. Men här handlar det om att ta in skatter för att hantera något som är dåligt.
Rädsla att ekonomin tappar
Om den politiska kopplingen gick isär mellan de skandinaviska och oceaniska länderna, så var resultaten mer samstämmiga i fråga om kopplingen mellan ekonomiskt beroende av fossila bränslen och skattestöd. I de länder som förlitar sig mer på fossila bränslen som en kassako, det vill säga Australien och Norge, fanns ett lägre stöd för skatter riktade mot industrin eller specifikt tillverkare av fossila bränslen. Forskarna konstaterar att det kan bero på den förutfattade meningen att skatterna skulle kunna påverka ekonomin negativt.
– Klimatskatter är tänkta som mer flexibla styrmedel som ska höja priset på något, så något annat blir mer attraktivt, säger Niklas Harring.
Tanken var att de skulle få svar på varför vissa länder lyckats införa koldioxidskatt, eller liknande ekonomiska styrmedel som väntas ge en minskning av utsläppen, där andra fallerar. De har tittat på två faktorer och nu väntar mer arbete för att titta på fler vägar mot acceptans och därmed uppfyllande av Parisavtalet. Niklas Harring exemplifierar ett misslyckande med De gula västarnas protester i Frankrike, som startade med en höjning av bränsleskatten som motståndarna anser slår mot de som tjänar minst.
– Om man ska lyckas och göra en omställning och ekonomierna mindre baserade på fossila bränslen krävs det att skatterna är legitima. Annars får man det problemet Macron hade i Paris. Om inte människor stödjer, eller åtminstone accepterar de här typen av reformer, tror jag man kommer att få väldiga problem.
