VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

– Jag är glad att jag bor i Kronoberg, även om jag har fått tjata mig till en del hjälpmedel. När jag fick min diabetes så kände jag direkt att det var en insulinpump jag ville ha, men då var man tvingad att vänta ett år. Samtidigt mötte jag ungdomar från andra landsting som fick sin pump direkt, det är ganska galet att det kan skilja sig så mycket åt.

SKL för jämlik diabetesvård

SKL,  Sveriges kommuner och landsting, har genom Nationella programrådet för diabetes sedan 2014 tagit fram studier, framgångsfaktorer och nationella kunskapsstöd för att bidra till en jämställd diabetesvård. Till en början var tanken med detta att genomföra nationella upphandlingar av hjälpmedel, något som dock visade sig vara olämpligt juridiskt då regioner enligt nuvarande bestämmelser har självbestämmanderätt när det gäller upphandlingar.

Även om riktlinjer finns är det alltså upp till varje landsting att besluta om frågan. Cirka 20 procent av de diabetiker som behandlas vid centrallasarettet i Växjö använder sig av en insulinpump, Anna-Sara är en av dem.

– Det är egentligen helt galet hur mycket utvecklingen har gått framåt bara under de år som jag har haft diabetes. Pumpen gör att jag kan leva ett friare liv.

Stor teknikutveckling sedan 80-talet

Insulinpumpar har funnits sedan 80-talet och användningen har ökat de senaste åren. Samtliga landsting och regioner erbjuder sina patienter alternativet, men väljer själva vilken leverantör som ska upphandlas. Vissa kan erbjuda så mycket som tre olika alternativ av tillverkare, i Kronoberg har man dock valt att hålla sig till en och samma. Detta innebär vissa begränsningar i att testa nya tekniska lösningar i takt med att produkterna utvecklas. Till exempel gör beslutet att länet inte kan erbjuda det senaste inom insulinbehandling, en pump som trådlöst och automatiskt doserar rätt insulin genom att den via en sensor känner av patientens blodsockervärde.

– Jag är nöjd med den lösning jag har i nuläget, men samtidigt hade det varit spännande om man kunde satsa ännu mer på ny teknik. Alla fungerar olika och då måste man även kunna få olika typer av hjälpmedel.

CGM en stor kostnad

Den debatt som dock har väckt störst reaktioner handlar om så kallade CGM-mätare (Continuous Glucose Monitoring), en mätare som kontinuerligt mäter patientens blodsocker genom att scanna av aktuella värden. Trots att Socialstyrelsen tydligt påpekar att värdena förbättras för de som använder mätaren varierar förskrivningen stort på grund av kostnaden för landstinget. I december 2015 fattade Region Kronoberg beslutet att alla typ1-diabetiker skulle få tillgång till hjälpmedlet och Anna-Sara fick själv sin mätare i oktober 2016.

– Jag har själv en kompis som valde att skriva sig i Skåne, då de var bland de första att erbjuda mätarna – det hade lika gärna kunnat vara jag.

Ett närliggande exempel är Blekinge, där politiken nyligen backade i beslutet att erbjuda patienter mätningsmetoden kostnadsfritt. Skillnaderna landet över har lett till att hjälpmedlet kan bli en kostnad för patienten – cirka 4 000 kronor per månad för de som väljer att införskaffa mätaren på egen hand.

– På ett plan kan jag förstå det, det handlar om otroligt mycket pengar. Samtidigt kommer jag alltid att hävda att vi som personer är ovärderliga, det går inte att ställa ett liv mot en kostnad.