Enligt en rapport publicerad av LO så har inkomstskillnaderna ökat kontinuerligt i Sverige under lång tid. Störst klyftor i inkomst finns kring storstadsregionerna, medan störst relativ fattigdom finns på landsbygden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vad man kan se är att det finns skillnader i landet. På en del håll är klyftorna väldigt, väldigt stora. Samtidigt finns det en viss tendens att på ställen som inte har så stora klyftor, finns det i stället en stor grupp som räknas som relativt fattiga. Så det finns olika utmaningar i olika delar av landet. Den här utvecklingen av ökad ojämlikhet har påverkat alla delar, men på lite olika sätt, säger Anna Almqvist, LO-ekonom och författare till rapporten.
Anledningen till att störst klyftor finns i de rikaste områdena – Danderyd och Lidingö utanför Stockholm toppar listan – är att den rikaste procenten finns där, och skillnaden mellan deras miljarder och grannens miljoner blir större än differensen i medelklassens löner. När man ser på en stor kommun som Göteborg står lönerna i Långedrag och Askim mot de i Bergsjön och Biskopsgården, vilket också är långt från varandra.
Tredje största klyftorna
Göteborg finns på plats 17 av Sveriges alla kommuner vad gäller ojämlikhet i löner. Västra Götaland har de tredje största inkomstskillnaderna av landets län.
– Konsekvensen är att vi behöver göra en djupare analys av vad det är för utveckling vi går mot och vad beror det på. Min personliga analys är att det inte är så konstigt att klyftorna ökar när vi har haft en borgerlig regering som under åtta år har sänkt skatter och bidrag. Då är det liksom naturligt att inkomstklyftorna ökar om man bedriver en sådan politik, säger Dan Gabrielsson, ordförande för LO-distriktet i Västsverige.
Ökningen började dock i början av 80-talet, så både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har passerat.
– Jo, där har väl arbetarrörelsen en del ansvar också. Man borde ha tagit en del av tillväxten när den låg på över tre procent till att fördela bättre till dem som inte har, säger Dan Gabrielsson.
Han menar att det behövs krafttag på riksnivå för att lyckas vända trenden.
– Alla är medvetna om det offentligas brister, tillkortakommanden och behov, men det är få ledande politiker som är beredda att faktiskt driva frågan kring att finansiera välfärden utifrån de behov som finns. Allt ifrån sjukvård, till äldreomsorg, barnomsorg, skola och så vidare. Man måste faktiskt våga finansiera, säger Dan Gabrielsson.
LO har använt sig av statistik från SCB för att räkna ut ojämlikheterna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi har ju vetat hur utvecklingen har sett ut på nationell nivå länge, att inkomstskillnaderna har ökat stort i Sverige under de senaste decennierna. Mer än i något annat OECD-land faktiskt. Men nu finns det statistik för att jämföra hur det ser ut på olika håll i Sverige, säger Anna Almqvist.
LO har använt den så kallade Gini-koefficienten. Det är ett inkomstfördelningsmått som rör sig mellan 0, som innebär helt jämlikt, och 1 som skulle innebära att en person skulle ha ett helt lands inkomst. Exempelvis har Norrbotten Sveriges minsta inkomstskillnader med måttet 0,25. Stockholm län toppar med 0,35.
– Generellt sätt så är det här ett stort samhällsproblem, och det finns inte en snabb lösning utan det behövs olika delar som samverkar. Exempelvis omfördelning, att försäkra oss om att vi har en likvärdig skola med god kvalitet för alla. Det är avgörande för jämlikheten i Sverige i framtiden, säger Anna Almqvist.
”Inte omöjligt att vända”
I Göteborg är Gini-koefficienten 0,32 och i Västra Götaland är den 0,29. Både Anna Almqvist och Dan Gabrielsson menar att lösningarna finns inom räckhåll om viljan att förändra gör det.
– En viktig fråga är att konstatera att män tjänar mer än kvinnor. En av bitarna med lönesamordningen är att våga avsätta pott till kvinnodominerande yrken. Det arbetet måste fortsätta och är ett jätteviktigt mål som LO måste lära sig att samordna kring, säger Dan Gabrielsson.
– De saker man har identifierat som bakomliggande orsaker kräver att man aktivt tar tag och prioriterar dem. Men det är inte omöjligt att vända utvecklingen om det finns politisk vilja. Fast det har det inte gjort, i någon regering egentligen, de senaste decennierna, säger Anna Almqvist.
