Distriktsläkaren Andreas Thörneby berättar att jakten på ersättande läkemedel stjäl tid.
– Jag får lägga tid på saker som jag hellre skulle ägna åt annat. Att tänka ut alternativ till läkemedlet som är slut, skriva recept på ersättningsläkemedel, kommunicera med apotek, förmedla till patienten och följa upp hur det nya läkemedlet funkar, säger han.
När det gäller Antabus, som skrivs ut till patienter som missbrukar alkohol, finns det inga alternativ att byta till.
– Då får man ju försöka få tag på det utomlands på något sätt och föra in i Sverige, berättar Andreas Thörneby.
Tungan på vågen
Vårdpersonalen har haft problem med att Antabus redan förra året då tabletterna på 400 milligram tog slut. Det löste vården genom att patienterna fick ta två 200 milligram-tabletter i stället. Men nu börjar tabletterna på 200 milligram också ta slut.
Det var överläkaren Joar Guterstam på beroendecentrum i Stockholm som för några dagar sedan varnade på Twitter om att ”allt Antabus i landet håller på att ta slut”.
– För många av våra patienter med alkoholberoende kan tillgången till Antabus avgöra om det blir en alkoholfri sommar, eller tvärtom ett svårt återfall med alla de negativa konsekvenser det kan innebära, säger han till Läkartidningen.
Nu har beroendecentrum i Stockholm löst den annalkande krisen genom att söka licens för att få in en variant som säljs i Italien under namnet Etiltox. Men väntetiderna är långa och kliniken oroar sig över att patienterna inte kommer kunna få sina tabletter i tid.
Licens krävs för undantag
För primärvården är det inte lika lätt att söka licens för varianter av läkemedel från andra länder. Andreas Thörneby arbetar själv på vårdcentral.
– I Sverige får man bara sälja läkemedel som är godkända för försäljning i Sverige. I de fall när det saknas alternativ kan man få sälja läkemedel som har godkännande utomlands. Då kan man ansöka om enskild licens för en patient eller om en generell licens så att en viss klinik får ta in ett läkemedel och i vissa fall även förskriva det på recept till alla sina patienter. En beroendeenhet kan då ansöka om en generell licens för Antabusersättare från Italien, förklarar Andreas Thörneby.
En ointressant marknad
Läkartidningen rapporterar att de olika läkemedelsföretagen enligt Läkemedelsverkets hemsida inte vill gå ut med orsaken till restsituationen.
Andreas Thörneby berättar att problemet med restnoterade läkemedel blivit värre med åren.
– Tidigare handlade det om lite mer ovanliga läkemedel, men nu rör det sig även även om vanliga basläkemedel. Känslan inom vården och bland patientgrupper är att det är ett växande problem.
Men bristen på läkemedel är inte ett unikt problem för Sverige.
– Det här är ett globalt problem. Men Sverige är en liten marknad vilket gör att det inte är lika kostsamt för företagen att göra den marknaden besviken. Sedan skiljer sig prissättningen väldigt mycket. Ett och samma läkemedel kan betyda väldigt olika inkomst för företaget beroende på vilket land man säljer i. Ett läkemedel som kostar en viss summa i Sverige ger mycket mer inkomst i USA. Då är det mer lönsamt att tillgodose den marknaden först.
En tuff liten hund
Sedan 1 juli i år får läkemedelsbolagen böta om de inte meddelar att ett läkemedel håller på att ta slut i god tid.
Andreas Thörneby tror att böter är bra men menar att det är en balansgång.
– Ska Sverige försöka vara en tuff liten hund med tuffa avtal kanske man väljer att inte leverera till Sverige alls.
Lösningen: närproducerat?
Andreas Thörneby tror att en lösning kan vara att producera läkemedel på fler ställen och närmare oss. Att läkemedlen produceras på ett fåtal ställen i världen gör att tillgången på läkemedel blir väldigt sårbar.
– När det gäller Sverige har vi klantat till det lite genom att inte ha någon inhemsk läkemedelsproduktion alls. Sverige har ju haft en tradition av läkemedelsutveckling med exempelvis Astra. Det är möjligt att man skulle försöka bygga upp en viss inhemsk produktion i Norden eller inom Europa på nödvändiga läkemedel så att man är mer robust inför globala problem.