BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– De borgerliga skar ner i a-kassan och ställde om arbetsmarknadspolitiken till att handla om att straffa ut människor för att få dem i arbete i stället för att rusta dem för att kunna få ett jobb, säger hon.
”Vi behövde göra något”
Stockholmsjobb-modellen fungerar så att kommunen betalar ett bidrag till sektorer inom offentlig verksamhet, som anställer personer som står långt från arbetsmarknaden. Bidraget ges under ett år. Det kan handla om personer som har vissa funktionshinder eller låg utbildning och därför har haft svårt att etablera sig men nu får en chans.
– Vår analys var att den tidigare politiken inte fungerade. De som hade försörjningsstöd enbart för att de var arbetslösa ökade stadigt. Då kände vi att vi behövde göra något som får tillbaka människor i arbete eller till de statliga stödsystemen, säger Emilia Bjuggren.
Hälften har gått vidare
Sedan 2014, då projektet påbörjades, har ungefär hälften av de som har deltagit i satsningen gått vidare till andra jobb eller till utbildning.
– Med tanke på att dessa personer står långt från arbetsmarknaden så är det väldigt bra siffror. Men det finns fortfarande 4 000 personer som skulle behöva en liknande insats, så vi hoppas att vi ska kunna växla upp arbetet något framöver, säger hon.
Den som inte går vidare till jobb eller studier hamnar dock inte automatiskt tillbaka i försörjningsstödet. I stället har de kvalificerat sig till att få a-kassa när de har jobbat ett år. Något som Emilia Bjuggren också framhåller som en av de positiva aspekterna av Stockholmsjobben.
– Är man arbetslös så är det a-kassa man ska ha, inte försörjningsstöd. Dessutom hamnar man hos arbetsförmedlingen, vilket kortar vägen till jobb eller studier.
Jobbar som köksbiträde
En som har fått en sysselsättning genom satsningen är Robertino Dabrowski, 28 år, som nu jobbar som och utbildas till köksbiträde. Han berättar att han fick tjänsten genom jobbtorg Stockholm, en enhet inom kommunen som erbjuder stöd till personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden.
– Måndag och tisdag är vi i skolan och lär oss om livsmedelshygien och annat som är nödvändigt för att kunna jobba inom kök. Onsdag, torsdag och fredag jobbar vi i ett kök, förklarar han upplägget på tjänsten.
Han tycker det känns väldigt roligt att få testa på att jobba i kök, något som är nytt för honom.
– Jag har velat prova på att jobba i kök tidigare, det verkade intressant – och det finns mycket att lära här. Jag gillar utmaningar och det här är verkligen en, säger han.
Tidigare har han försökt försörja sig genom att ha ett eget företag, något som han inte har känt fungerat speciellt bra, och han säger att det därför känns bra att nu komma ut på arbetsmarknaden och lära sig ett nytt yrke.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Emilia Bjuggren vänder sig mot att projektet liknas vid den borgerliga regeringens arbetsmarknadsåtgärd Fas 3, som innebar att personer som hade varit arbetslösa 450 dagar fick utföra sysslor som inte gick att likställa med riktiga jobb. Det projektet fick kritik för att vara förvaring av arbetslösa snarare än sysselsättning.
– Det här är riktiga arbeten som behöver utföras i kommunen och dessa personer får en merit och en rad på sitt cv. Men det handlar också om att man känner att man är behövd, får ett socialt sammanhang, att man skapar sig ett nätverk och får referenser att jobba vidare ifrån. Det är absolut ingen som ägnar sig åt något annat än riktiga sysslor. Så det är verkligen inte relevant att jämföra med Fas 3.
Ett problem som kan uppstå när kommunen går in och stödjer en specifik grupp med anställningsbidrag är att andra personer som skulle ha fått den tjänsten i stället blir utan jobb. Det är inte ett problem som Bjuggren ser som en risk med denna satsning. I stället menar hon att det här är tjänster som behövs, men som inte skulle genomföras om det inte vore för kommunens stöd.
En ideologisk satsning
– Det kan handla om jobb som att sköta det offentliga rummet på ett ordentligt och närvarande sätt, något som är väldigt ovanligt i dag. Det kan också handla om att avlasta personer inom offentlig verksamhet som annars skulle ha fått klara sig själva. Det är jobb som behöver göras, men som hittills inte har gjorts, och som inte skulle göras utan denna satsning, helt enkelt.
Projektet är en del av en ideologisk satsning på att lägga om arbetsmarknadspolitiken. I stället för att kasta ut personer från försörjningssystemen och tvinga dem att ta jobb, vilket Emilia Bjuggren menar att alliansens politik var, vill hon satsa på att förbereda människor på att kunna ta ett jobb.
– Det viktigaste är att vi rustar människor för den arbetsmarknad vi har och ger dem verktyg för att vara med och bidra, både för sin egen och för samhällets skull. Man kan inte lösa arbetslösheten genom att straffa ut människor ur system utan det behövs både motivation och konkreta utbildningsinsatser för att få ut människor på framtidens arbetsmarknad.
