Stockholms studenter för Palestina: ”Vi stannar så länge det krävs”
Oruba Abu-Hammam vid tälten utanför Stockholms universitet.
Bild: Zanna Nordqvist
Dagens ETC
Protesterna utanför universitet sprider sig världen över, och även i Stockholm. Utanför SU och KTH har studenter slagit upp tält och kräver nu att samarbeten med israeliska universitet avslutas.
– Vi kommer stanna så länge det krävs, säger Oruba Abu-Hammam.
Tidigt på tisdagsmorgonen slås tält upp utanför Stockholms Universitet och Kungliga Tekniska Högskolan. Det serveras fika, banderoller och skyltar sätts upp, palestinska flaggor hängs i lyktstolpar och från en gren. Aktionen sker i koordination med andra studentprotester utanför universitet runt om i Sverige, med krav om att lärosätenas samarbeten med israeliska universitet avslutas.
Emma Bastås pluggar matematik vid Stockholms universitet och är gruppens mediakontakt, och säger att de kräver svar från universitetets rektor.
– Alla de fyra universitet som SU har samarbeten med har uttryckt sitt stöd för folkmordet och aktivt gjort det möjligt. Vi kan inte se en sån situation på en seriös utbildningsinstitution. När samarbeten avslutades med ryska lärosäten var argumenten just att de står för nära regimen och uttryckte sitt stöd.
Anna Vogel är lektor vid institutionen för svenska och flerspråkighet. Hon har kommit ut för att höra vad studenterna vill, och berättar att hennes institution har ett samarbete med en Israelisk forskare.
– Han är också emot ockupationen, och jag tycker att det här blir bakvänt. Institutionerna består av människor, och om man bryter banden mellan dem så bryter man också banden mellan människor.
Hon säger att det inte är en enkel fråga, men att lösningar börjar med samtal.
– Samtal för ju även jag och den här forskaren, och att bara bryta allting, nej det tror jag inte på. Jag tror på dialog, inte på sanktioner, avslutar hon.
Inte neutralt att inte agera
I skuggan av en banderoll sitter två studenter, Matilde och Natanael.
– Jag är här för att jag kan, men jag är också engagerad vid andra protester för ett fritt Palestina, säger Matilde.
En kvinna på cykel stannar intill dem.
– Hej, jag vill bara säga heja er och go for it!
Hon heter Gunilla Eriksson och är lektor och forskare vid institutionen för arkeologi, och säger till Natanael och Matilde att det är konstigt att SU inte agerar i frågan.
– Framförallt i förhållande till hur de agerade när Ryssland invaderade Ukraina. Det blir så tydligt nu vilken dubbelmoral det är. Då skulle man stötta oavsett. Nu är det bara helt tyst. SU kan bättre än såhär.
För Natanael är det obegripligt att det kan ses som neutralt att inte ta ställning.
– Jag förstår ingenting av det. Som med Eurovision, att det skulle vara opolitiskt att gilla folkmordspop medan det är politiskt att säga att det är orimligt. Och det är samma sak med de här samarbetena, att det ses som neutralt. För det är det inte. SU är med och finansierar det här folkmordet.
”Universitetet måste lyssna”
Upprepade försök till dialog med ledning och administration vid SU har gjorts de senaste sju månaderna, berättar Oruba Abu-Hammam som också studerar vid SU.
– Vi hade möte i december och i februari, och har fått i princip samma svar båda gångerna, de avvaktar och bevakar situationen. Det är sommar nu, jag vet inte vad de väntar på men att att vänta räcker inte. Tid är en viktig aspekt i det här och ju mer tid som går desto värre blir det, säger hon och fortsätter:
– Sju månader av folkmord. Sju månader av bomber. Palestinska akademiker är måltavlor för den israeliska militären, det syns tydligt på vilka byggnader man bombar och hur man bombar dem. Det är inte bara ett folkmord utan man försöker radera hela samhället. Man förstör infrastrukturen men också de allra viktigaste delarna i ett samhälle, och därmed möjligheterna för att kunna återhämta sig och utvecklas. Våra universitet och forskningscenter är pelare i civilisationen.
Därför har universiteten har ett särskilt ansvar att agera, säger Oruba Abu-Hammam.
– Här lär de ut folkrätten, de mänskliga rättigheterna och internationell lag. Ändå agerar inte svenska lärosäten när palestinska universitet bombas. Det är skrämmande.
Hon kommer inte ge sig, säger hon. Tillsammans med de andra ska hon stå kvar tills de får svar:
– Vi kommer stanna så länge det krävs och vi vägrar vara tysta om det här. Och de måste lyssna, för vad är ett universitet utan sina studenter och akademiker?
Vill inte förknippas med folkmord
Vid ingången till KTH hänger en stor banderoll med Palsetinas flagga och texten ”KTH for Palestine”. På gräset innanför murarna målas banderoller och skyltar, någon pluggar inför en tenta, andra sätter upp bilder på människor som dödats i Gaza. Här är Simone Zambrin en av mediakontakterna.
– Jag är här av två anledningar. Främst som människa för att visa min solidaritet med befolkningen i Gaza, men också som student vid KTH. Det är en världsledande institution som tyvärr bidrar till folkmordet.
Hur bidrar de till folkmordet?
– De bidrar konkret genom sina samarbeten med israeliska universitet. Det är ingenting som jag vill associeras med, och jag vill inte att mina studier här ska bidra till det på något sätt. Därför kräver vi att samarbeten med Israeliska universitet men också vapenföretag avslutas omgående.