Natten till den 16 oktober brann det i ett av de två tvåvåningshusen i Fagersjö. När jag, nästan en vecka senare, går mellan de båda brunmålade baracklängorna ligger brandlukten kvar i luften.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
I de här två modulhusen, eller paviljongbostäderna som de också kallas, bor 88 personer. De är ensamstående män, främst från Eritrera, Syrien och Afghanistan. Inflyttningen började den 2 maj, men de flesta har bott här i tre–fyra månader. 44 av de boende har nu evakuerats till andra tillfälliga boenden. Innan brandattentatet har det varit lugnt på boendet.
– Ja, det har varit jättelugnt här. Inga grannar har klagat och vi har inte haft några problem alls här innan branden, säger en person i personalen.
Vem eller vilka som låg bakom branden är inte klarlagt. Polisen har inga misstänkta, men ryktena går heta på nätet, som så ofta när det handlar om människor som har kommit till Sverige på flykt från krigsdrabbade länder.
Nio kvadratmeter lägenhet
Inne i det andra modulhuset står en medelålders man och värmer mat i det enkla köket. Det är tyst, ytterst spartanskt möblerat och det enda som över huvud taget skvallrar om att det bor människor här är en lapp på väggen med text på svenska, engelska, dari och arabiska om att ”vänligen torka av bordet efter dig”.
Jag blir insläppt i ett rum hos en ung man. Han är 25 år gammal, kom till Sverige från Afghanistan för drygt två år sedan och har bott här i Fagersjö i tre månader nu. Lägenheten är nio kvadratmeter stor. Han säger att han betalar runt 5 000 kronor i månaden i hyra (exakt
4 821 kronor i månaden, enligt Stadsledningskontoret).
– Ursäkta att det är så stökigt här, säger han och plockar bort en tröja från stolen han drar fram åt mig.
Upprörd över medierapportering
Sängen tar upp en tredjedel av rummet, en fåtölj full med kläder, en garderob och ett skrivbord belamrat av ett syntpiano utgör resten.
– Jag brukar spela egen musik här, pop och r’n’b.
Mannen vill inte uppge sitt namn. Han är upprörd över medierapporteringen, där det har framstått som att det är ett asylboende och att det var någon av dem själva som tände eld på huset förrförra helgen.
– Vi är inte asylsökande, vi är inte ens flyktingar längre. Alla som bor här har permanent uppehållstillstånd. Och varför skulle vi bränna ner vårt eget hem? Det är så galet.
Han berättar att han såg branden genom fönstret.
– Vi satt uppe och kollade på film då några knackade på och sade att det brann. Jag drog undan gardinen och såg röken. Sedan kom polisen hit efter bara några minuter. Två nätter tidigare hade de satt igång alarmet också. Det är någon som försöker förstöra för oss. Någon som inte gillar oss här. Jag är hundra procent säker på att de som bor här inte skulle ha gjort något sådant. Många av de som bodde i det huset stod ute i kylan hela natten och grät.
Han berättar att han skäms för hur de boende här har framställts i medierna.
– Jag vill inte ens ta hit mina svenska vänner längre. Vi framställs som våldtäktsmän, terrorister, tjuvar och kriminella. Det är helt sjukt. Jag orkar inte, jag är inte intresserad längre. Jag vill bara fortsätta lära mig svenska på SFI, gå i skolan och plugga datavetenskap. Jag bryr mig inte så mycket om var jag bor, bara jag får värme och tak över huvudet. Jag vill nog inte bo i Stockholm. Jag letar efter en bostad någon annanstans och vill leva ett lugnt och normalt liv, säger mannen.
Boendet i Fagersjö är det enda modulhusboende som finns hittills i Stockholm. Staden har ålagts att ordna boende åt 2 810 nyanlända under 2016 och 3 460 under 2017. För en stad där bostadsbristen redan är enorm är det en stor utmaning. De så kallade modulhusen är ett av flera alternativ som staden tittar på. Hotell, vandrarhem och tidigare äldreboenden som inte längre används är andra alternativ för boenden.
– Vi har ett paket med lösningar som vi arbetar med samtidigt, säger Carl Smitterberg, kommunikationsstrateg på Stadsledningskontoret.
I våras gick de ut med en lista på tänkbara platser för att ställa upp modulhus för nyanlända.
I medierapporteringen då, i mars–april, var det lätt att få intrycket att det var klart att sätta upp husen och flytta in. Så är alltså inte fallet. Av de åtta platser som då nämndes, samtliga i Söderort och Västerort, beviljade stadsbyggnadsnämnden bygglov för fyra i somras: Fagersjö (88 lägenheter), Beckomberga (150–175 lägenheter), Örby (150–175 lägenheter) och Sätra (50 lägenheter).
På samtliga ställen utom i Fagersjö har bygglovet överklagats och stoppats, åtminstone tillfälligt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Samtliga platser har överklagats så att det har skjutits upp. I Beckomberga har länsstyrelsen beslutat om inhibition, vilket i praktiken innebär att staden inte kan påbörja någon byggnadsåtgärd samtidigt som länsstyrelsen vill ha ett antal svar av staden, säger Carl Smitterberg.
– Det som angavs i mars handlade om att exploateringskontoret fick i uppdrag att hitta möjliga platser för bostäder. Men de har inte fått bygglov, säger Joakim Ernström, kommunikatör på Stiftelsen hotellhem i Stockholm, SHIS, som ansvarar för den dagliga driften av boendena.
– Hittills finns ju bara ett modulhusboende i Stockholm, det i Fagersjö. Sedan letar staden med ljus och lyfta efter platser där det går att hitta boende för de nyanlända, fortsätter han.
Både Smitterberg och Ernström är noga med att poängtera att modulhusen inte ska blandas ihop med asylboenden, vilket flera stora medier felaktigt har kallat det i sin rapportering.
– Vi kallar det genomgångsbostäder för nyanlända stockholmare, säger Carl Smitterberg.
– Det är tidigare asylsökande som har fått uppehållstillstånd. De har bott på olika asylboenden i landet, men när asylprocessen är över blir de kommunplacerade. Rent juridiskt är de stockholmare, som alla andra som bor i kommunen. De kallas nyanlända, men det är också ett konstigt begrepp. De är nyanlända till Stockholm kanske, men inte till Sverige. Många av dem har varit här i två–tre år, säger Joakim Ernström.
Högljudda protester
Protesterna mot de planerade modulhusen i staden har varit högljudda på sina håll. I Facebook-grupper och kommentarsfält har det uttryckts oro och rädsla. ETC Stockholms ledarskribent Jenny Bengtsson har i två texter berättat om protesterna mot modulhusen i Örby och menar att det kort och gott handlar om rasism.
Men Carl Smitterberg vill tona ner pratet om proteststormar lite.
– Både i Örby och Beckomberga har det varit en del röster emot, men jag skulle inte vilja blåsa upp det för mycket. Man ska samtidigt säga att det finns många som är för boendena också. Det har varit bra öppna hus, där folk har fått möjlighet att ställa frågor. Alla har rätt att kunna överklaga. Det följer den gängse processen som finns gällande bygglov. I Beckomberga har det även handlat om naturvärden och om tomten är lämplig att bygga på utan att göra ganska stora ingrepp i naturen, säger han och tillägger att det är svårt att hitta bra platser för modulhus i staden.
– Det måste fungera byggnadstekniskt, att platsen är lämplig, att bygglovet beviljas. Det är en ganska komplex process.
Nu förbereder staden en ny ansökan om bygglov för en plats i Grimsta och har förnyade bygglovsansökningar för platsen i Sätra.
– Vi tittar efter flera platser och får se var det landar. Vi har varit väldigt öppna med våra planer och ofta när man bygger i staden, oavsett vad som byggs, så drar det igång känslor. När det görs förändringar och när det dessutom går fort så väcker det känslor. Men det är inte på något vis ett tröstlöst arbete. Det är ett viktigt arbete som vi gör och som staden är ålagd att göra och då måste vi försöka hitta lösningar, säger Carl Smitterberg.
