Elma 18 år, Tilda 17 år och Leia, 17 år, Slussen
Elma: – Ingen av oss eller våra familjer är sjuka, därför känns det här med corona ganska långt borta. Det är ingenting som påverkar oss på ett personligt plan, säger Elma.
Tilda: – Vi har distansundervisning nu eftersom vi går på gymnasiet, så det blir ganska påfrestande att stanna hemma hela tiden. Det blir lätt att man åker in till stan för att träffa och umgås med sina vänner på caféer och så.
Leia: – Man kan ju heller inte sluta leva helt och hållet. Vi är ju fungerande människor som har behov av att komma ut och känna nån form av normalitet i vardagen.
Kerstin, Skärholmen
– Jag är ute och rastar min och grannens hund. De mår bra av att komma ut och det gör jag med. Men visst, lite orolig är man. Jag är 80 år och tillhör väl den gruppen som måste vara extra försiktig, så jag försöker gardera mig med att undvika folk som hostar och nyser, säger Kerstin.
Vahid, Medborgarplatsen
– Jag jobbar på hamburgerkedjan här bredvid så i mitt fall går det liksom inte jobba hemifrån. Vi måste vara på plats och förse kunderna med mat och jag måste jobba för att betala hyran. Personligen känner jag mig varken rädd eller orolig. Jag lider mer med mina släktingar i Iran, läget är kritiskt där nu och jag önskar att den iranska regeringen var bättre på att informera folk om smittorisken.
Katarina, Skärholmen
– Jag är relativt ung och tillhör ingen riskgrupp, dessutom måste man ju röra på sig för att få frisk luft och handla mat, som jag gör nu.
Fosco, Slussen
– Idag har jag åkt in till stan för att möta en vän för en kaffe. Vi anpassar vårt umgänge såklart genom att inte kramas när vi hälsar och vara extra noga med handhygienen. Man kan inte låta paniken ta över eller rädslan kontrollera ens liv. För mig som troende finns det en stark tilltro till att Gud kommer att lösa den här situationen. Det som håller mig mest vaken just nu är situationen i Italien där jag själv kommer ifrån. Min pappa är 78 år och ligger på sjukhus, så han är absolut i riskzonen. Mina syskon i Italien tar hand om honom så jag känner mig lite lugn i alla fall.
Filippa och Oskar, Medborgarplatsen
Filippa: – Jag tror att det är bra att hålla samma rutiner så långt det går, som att ta en öl efter jobbet eller äta ute på restaurang. Idag har jag dessutom shoppat som en form av moralisk handling för att stoppa butikerna ifrån att gå i konkurs.
Oskar: – Jag håller med, jag tror att det är viktigt att visa stötta sina lokala barer och restauranger så att de inte faller omkull och slår igen. Och så länge det inte finns restriktioner och utegångsförbud ser jag inga problem med att vistas ute som vanligt.