Enligt Susanne är kvinnorna mer osynliga, hon menar att de oftare upprätthåller en fasad och att kvinnor generellt känner större skam över sin utsatthet. 

– Utsatta kvinnor hamnar i våra verksamheter betydligt senare än männen eftersom de ofta kan undvika att hamna på gatan genom att bo hos bekanta och betala med sex exempelvis. Men även på grund av den skam som är förknippad med att leva som hemlös, säger Susanne Svensson.

– Vi hade en kvinna för ett tag sedan som var förtidspensionär och hyrde i andra hand. Hennes spelmissbruk gjorde till slut att hon vräktes från lägenheten och levde i sin bil i 1,5 år innan hon sökte hjälp hos oss. Hennes anhöriga, som bodde utomlands, visste ingenting om att hon blivit hemlös. Hon skämdes för mycket för att berätta det för sina egna barn, berättar Susanne som ett exempel på hur det kan se ut.

Enligt Stefan Godin, biträdande enhetschef på härbärget Hammarbybacken, var nedstängningen av kvinnoplatserna på Hammarbybacken ett sätt att omfördela resurserna för att bättre hjälpa de hemlösa.

– Vi hade nästan aldrig fullbelagt på vår kvinnoavdelning samtidigt som vi ofta fick säga nej till män som stod i kö för att få en plats här, därför beslutade vi att stänga ner våra platser för kvinnor och i stället hänvisa dem till boendet Hvilan där de nu fyller upp platser som tidigare stått tomma, säger Stefan Godin.

Kvinnorna mer utsatta

Kvinnor i hemlöshet lever i utsatthet i större utsträckning än männen. Kvinnorna utsätts oftare för våld och övergrepp, vilket kan vara en anledning till att de inte söker sig till boenden för både kvinnor och män, enligt Susanne Svensson på Stadsmissionen.

– Kvinnorna har ofta haft någon form av relation med männen i våra verksamheter, i vilken det förekommit våld eller kränkningar. Därför är det så viktigt att det finns särskilda nattplatser för kvinnor i akut hemlöshet, annars väljer de ofta att sova ute i stället för i våra verksamheter, säger Susanne Svensson.

Dåligt med alternativ

För den kvinna som inte får plats på något av natthärbärgena i Stockholm finns endast ett vandrarhem i Sollentuna som alternativ. 

För det första kan det vara svårt att ta sig ända dit som hemlös, för det andra finns könsproblematiken med i bilden, säger Susanne Svensson. Det var inte länge sedan en hemlös kvinna berättade att socialjouren hade gett henne en bussbiljett så att hon kunde åka lokaltrafik hela natten, eftersom det inte fanns någon plats på härbärge för kvinnor den natten.

ETC Stockholm har sökt socialnämndens ordförande utan resultat.