– Det är säkert något många redan har märkt av under den här våren, hur att göra något konkret med händerna befriar oss från den där abstrakta känslan av oro. Någon har börjat baka surdegsbröd och en annan har plockat upp stickningen. Det sköna är att det inte behöver handla om prestation heller, du behöver inte vara duktig för att finna ro i stickningen, säger hon.

Vanliga frågor

Framförallt två frågor brukar Erika Åberg – som försörjer sig genom att hålla kurser och föredrag om stickning – mötas av från nyfikna människor som är sugna på att prova på att sticka sig ett par vantar eller sockor.

– Den första är: ”Är det inte väldigt svårt?”. Den andra: ”Tar det inte jättelång tid?”. Svaret är att det inte är komplicerat att sticka, men att det tar tid att lära sig. Något som är ganska laddat i vår tid. Man köper sig en systemkamera och tänker att man är fotograf, eller man skriver ett blogginlägg och presenterar sig som journalist. Man vill vara expert på en gång, men egentligen ligger det ju något väldigt fint i att vara nybörjare, i att låta saker få växa fram, säger hon.

”Ha tålamod”

Och visst tar det lång tid att sticka sig en kofta eller en halsduk – speciellt om man är nybörjare.

– Det är lätt att bli besviken för att man inte kan direkt, men stressa inte igenom det, utan ha tålamod och låt det ta tid, för ja, det tar tid, säger Erika Åberg.   

En bra drivkraft för att inte ledsna för tidigt är att sticka något man verkligen vill ha på sig.

–  Och välj ett material du verkligen vill använda. Det finns så mycket bra material att få tag på där ute. Välj inte det där garnet för nio kronor nystanet, för att du är ny och bara ska prova på det här. Det är 100 procent plast och det blir inte bra.

Politiskt att sticka

Erika Åbergs egna drivkraft bakom boken ”Stickat till vardags”, säger hon har varit att presentera funktionella vardagsplagg som man kan och vill använda.

– Det finns ju flera intressanta led i det här med att göra sina egna klädesplagg. Ett är definitivt det här att jag skapar plagg som ska passa mig och min kropp, inte tvärt om, att kroppen ska anpassas till kläderna i butiken, vilket det ibland kan kännas som. Det är något vi inte är så vana vid och på det sättet är ju faktiskt stickningen politisk.

Egna mönstrade vantar av en enkel basmodell är ett av Erika Åbergs tips att börja med. Välj de färger du gillar och sätt igång.

VÄVA – VANTE

Storlek: Vuxen

Färdiga mått: 24 cm lång, 9 cm bred, tumkil ca 6,5 cm

Material: Strikkegarn från Tant Kofta, 220 m/100 g 
Färg: Silver (bfg), Mylla (mfg 1), Kråke på grått (mfg 2)
Garnåtgång: Silver 35 g, Mylla 30 g, Kråke på grått 5 g 
Stickor: 3 mm till resåren och 3,5 mm till flerfärgsstickningen
Masktäthet: 23 m x 26 varv slätstickning med stickor 3 mm ger 10 x 10 cm
Diagram: Väva (finns i mönsterbiblioteket) 
Övrigt: Markörer, trådar att sätta tummens maskor på, stoppnål att fästa trådar med 
Variera: Sticka vantarna med en annan resår. Välj ett annat mönster ur mönsterbiblioteket.

En enkel basmodell för en tumvante i ett lite grövre garn. Vantarna stickas runt, nedifrån och upp. På varv 5 och 15 i mönsterrapporten i diagrammet är bfg Kråke på grått i stället för Silver, i övrigt är bfg Silver och mfg Mylla.

Ökningar Öka 1 m i tumkilens högerrespektive vänsterkant enligt följande: Högerlutande ökning – gör ett bakvänt omslag där tråden löper bakifrån och fram. Sticka den nya maskan i fm på nästa varv. Vänsterlutande ökning – gör ett vanligt omslag. Sticka den nya maskan i bm på nästa varv. 

Mudd Lägg upp 48 m med bfg och stickor 3 mm. Fördela maskorna på 4 stickor – 15 m på varje. Sticka rätresår enligt följande: Varv 1: 2 rm i bm, 2 am. Varv 2: 2 rm i bm, 2 rm. Upprepa varv 1 och 2 totalt 3 omg.

Vante Sticka 1 slätt varv med bfg. Byt sedan till de större stickorna och sticka enligt diagrammet Väva varv 1–9. När du stickar varv 10 påbörjas ökningen för tumkilen som stickas 2 m in i respektive sida – alltså i början av sticka 1 på höger vante och i slutet av sticka 2 på den vänstra. På det första varvet plockar du upp 1 ny m enligt ovan, sedan ökas 2 m på vartannat varv enligt ovan.

Tumkilen stickas tills den är 17 m bred – du kan mönstra den randig eller med luser. Här har jag randat med staplar om 4 varv, stickat 1 varv där bfg ersätts med mfg 2 och där randningen sedan fortsätter i ytterligare 4 varv med bfg och mfg 1. På detta följer 1 varv i bfg för att det ska stämma med mönstret i övrigt, och sedan återkommer randningen i enlighet med diagrammets mfg och bfg men förskjutet. Sätt tumkilens maskor på en tråd och fortsätt att mönstra vanten tills den täcker bärarens lillfinger. Minska då för vantens topp enligt följande: Sticka 2 rm tills i bm, sticka enligt mönstret över alla maskor tills 2 m återstår på sticka 2 – 2 rm tills och lägg upp 1 m. Upprepa detta på sticka 3 och 4. Den extra maskan som läggs upp i var sida gör att du får en tätare och varmare vante. Kommande minskningsvarv stickas som ovan, frånsett att du i stället för att lägga upp en ny maska på sticka 2 och 4 stickar den nya maskan rät efter din minskning. Minska på detta sätt tills totalt 12 m återstår – alltså de nya maskorna i respektive sida, samt 5 m på ovansidan och 5 m på handens insida. Sy eller sticka ihop maskorna med maskstygn (se s. 25).

Tumme Plocka upp 5 m i tumgreppet – bfg, mfg, bfg, mfg, bfg eller så att de följer din mönstring. Fortsätt att mönstra tummen enligt samma princip som tidigare. När tummen täcker halva tumnageln minskar du enligt föl jande: - 2 rm mfg tills i bm, 1 m bfg – upprepa var vet ut = 11 m. Klipp av mfg. - Sticka ett varv utan minskningar. 2 rm tills i bm, 2 m, tills 3 m återstår – 2 rm tills, 1 rm = 8 m. 2 rm tills i bm, 1 rm – tills 2 m återstår – 2 rm tills i bm = 5 m. Dra tråden genom maskorna 2 ggr och fäst den på arbetets insida. Sticka en vante till med tummen på andra sidan av vanten.

Avslutningsvis Fäst alla trådar, tvät ta varligt med ulltvättmedel och låt vantarna - torka liggande plant. Spänn ut dem med vant blockare eller med händerna, så att vantarna - får rätt mått och proportioner.