– Resultaten visar att stereotyper bidrar till att hålla kvar individer i våldsamma livssituationer. De utsattas rädsla för diskriminering ökar när det visar sig att de som är avsedda att hjälpa dem har fördomar, säger Rúna Baianstovu i ett pressmeddelande.

En vanlig fördom är föreställningen att religös klädsel innebär utsatthet för hedersvåld, och att det bara är flickor och kvinnor som drabbas. 

Studien lyfter också andra problem. Som att många socialarbetare inte har rätt resurser, att tiden inte alltid finns för att ha de djupare samtal och uppföljningar som krävs och att många får prata med olika socialarbetare under en och samma hjälpprocess.

Brytning? Hederskultur!

Maria Rashidi, grundare och ordförande för organisationen Kvinnors rätt, känner igen studiens slutsats.

– Jag upplever att många socialsekreterare och andra som jobbar med hedersrelaterat våld inte alltid har tillräckligt med kunskap i ämnet.

Maria Rashid har själv utsatts för hedersvåld, vilket hon skildrat i boken “Bränd frihet”. Trots att hon har den erfarenheten och har jobbat med frågan i många år kan även hon drabbas av fördomar.

– Är det någon som till exempel bryter på arabiska så tänker jag att det måste röra sig om hederskultur. Tyvärr kan jag också drabbas av fördomar, även om jag känner till hederskulturen, själv drabbats och har mött många andra som drabbats, säger hon.

Det krävs enligt henne utbildning för att se individen i varje enskilt fall och för att bemöta problemet på bästa sätt.

– Våld mot kvinnor är ett stort globalt problem. Det spelar ingen roll vilket land man kommer från. Patriarkatet finns överallt.

Stor sorg i hjärtat

Hedersvåldet i hennes liv går tillbaka till 1997. Då var hon 41 år gammal och hade beslutat att skilja sig från sin dåvarande man. Hans svar blev att utsätta henne för en syraattack.

– Han ville straffa mig för att jag skilde mig. Det innebar att jag svikit hela hans existens och han skämdes över hur jag betett mig efter skilsmässan. Hur jag gick på gatan i kjol och pratade med män.

Efter syraattacken förlorade hon stora delar av sin syn och hennes ansikte brändes sönder. Hennes dåvarande man gick ostraffad, flydde till Iran och dog senare.

– Jag är otroligt tacksam att jag fick vård – men ingen juridisk hjälp som plåster på såren. Rättsväsendet hade då noll erfarenhet av våld och hederskultur och min exman gick ostraffad. Jag har kunnat reparera mig fysiskt men har inte kommit över sorgen i hjärtat och att inte kunna se bra. Det är en stor sorg varje år den dag då jag blev utsatt.

Varje individ unik

Somaya stödjour är en ideell förening som bland annat stödjer personer som drabbats av hedersrelaterat våld. 

När Dagens ETC kontaktar dem för att höra hur de ser på studien håller de med om att begränsad kunskap kan leda till att vissa yrkesverksamma omedvetet låter sina fördomar påverka hur de bemöter och stöder utsatta individer. Men de påpekar också att de försöker vara medvetna om det i sitt arbete.

”Vi arbetar aktivt för att undvika att fördomar påverkar vårt arbete. Varje stödsökande får en individuell bedömning där vi noggrant utvärderar deras specifika situation och behov. Detta innebär att vi tar hänsyn till flera faktorer som kön, etnicitet, socioekonomisk status, sexuell läggning och funktionsförmåga, skriver Zenobia Rizvi, verksamhetschef, i ett mejlsvar och fortsätter:

”Vi strävar efter att förstå deras kulturella och religiösa bakgrund utan att låta detta styra vårt stöd. Vi erkänner att varje individ är unik och att flera identitetsaspekter kan påverka deras upplevelse av våld och förtryck.”