BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Om jag går med på att andra jobbar för lägre lön än den minimilön som vi har kommit överens om, så måste jag själv också jobba för en lägre lön, när den jag jobbar åt inte vill betala mer än konkurrenten, säger han.
Kollektivavtal är en del av den omtalade svenska modellen. Företag och anställda kommer via sina organisationer överens om löner, pensionsavsättningar, försäkring, arbetstider med mera. Då och då kan vi läsa om företagare som inte vill ha med facket att göra och som vägrar skriva på kollektivavtal.
Rättigheter och skyldigheter
Stefan Andersson berättar att på Casino Cosmopol är läget snarare att företaget tycker det är bra att de anställda är med i facket och att alla kan sina rättigheter och skyldigheter.
Men det gäller inte överallt, berättar Micke Mossberg på HRF, Handels- och restaurangfackets avdelningskontor i Gävle.
– Minimilönen ska ligga runt 22 000 kronor i månaden, men det är inte ovanligt att det betalas ut 5 000 i månaden på en del ställen. Femton kronor i timmen har jag också hört, säger han.
Ett annat bekymmer i branschen är företag som utnyttjar personal som de får via Arbetsförmedlingen, som betalar upp till 80 procent av deras lön i upp till ett år. För att därefter sägas upp och ersättas av en ny, kanske som praktikant.
– Vi kräver att de företagen ska ha kollektivavtal men ibland händer det tyvärr att Arbetsförmedlingen struntar i om de har avtal, säger Micke Mossberg.
– Har vi medlemmar på arbetsplatsen kan vi ta strid för deras rättigheter, i sista hand blir det en blockad av företaget. Vi ökar i antal medlemmar nu, men det är fortfarande många som inte är med och vi kan bara hjälpa de som är medlemmar om eller när något händer.
Inga garantier
HRF har i flera år spridit en dekal med texten Schysta villkor, för företagare att sätta upp vid ingången, som tecken på att de har tecknat kollektivavtal med facket. Numera kan man också via en hemsida eller en app i mobilen se vilka restauranger som har avtal. Däremot är det ingen garanti att avtalen följs, så fackets uppgift tar inte slut med undertecknandet. Det gäller att se till att avtalet också följs.
Men för Stefan Andersson och andra fackligt aktiva är det naturligt att kolla i appen, innan de bestämmer sig för vart de ska gå ut och äta.
Västernorrland tillhör de län där det tecknas flest avtal i hotell- och restaurangbranschen. I Sundsvall är det dock några av de större restaurangerna som har valt att inte skriva på för det som de anställdas fack kallar schysta villkor. Bland dem finns Apa, Grekiska kolgrillsbaren och Gambrinus.
En av Apas ägare, Tord Budenberg, berättar att de följer avtalets lönenivåer, men att de inte vill skriva under något avtal.
– Jag kan inte svara på varför vi inte har skrivit avtal med facket, säger han, men vi är anslutna till Fora försäkringar, samma som via kollektivavtalet.
Arbetsgivaren gör som den vill
Skillnaden är, enligt facket, att den anställde då inte har några garantier. Försäkringen, liksom löner, ob-tillägg och annat, kan snabbt ändras av ägaren, om och när han vill, utan att förhandla med facket.
Stefan Andersson har varit fackligt aktiv sedan 2008. Han är vice ordförande i den lokala fackklubben på kasinot. Han har också uppdrag som regionalt skyddsombud och ledamot i förbundsstyrelsen. Han prioriterar medlemsvärvning och skyddsarbete.
Han blir arg när han berättar om företag som struntar i avtalen och betalar lägre lön.
– Det jag inte förstår är varför branschen inte ligger på mer och protesterar när vissa myglare skaffar sig bättre villkor genom att betala ut lägre löner än de övriga, som följer avtalens bestämmelser. Det blir ju en osund konkurrens.
– Det får gärna finnas företag som ger mer än avtalet i lön, men inte mindre, lägger han till.
Bo Sjödin, 70, Mårtensro:
– Nej, det är inte gästernas problem utan arbetsgivarens ansvar. När man är på restaurang ska man koppla av.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Britt-Marie Bilén, 71 år, Haga:
– Det gör jag, det gäller att vara solidarisk. Utan fackligt anslutna kan inte facket finnas.
Claudia Pensabene, 48, Sundsvall:
– Nej det vet jag inte, det är inget som jag tänker på.
Emelie Dahlqvist, 20, Alnö:
– Det är inget jag tänker på, men kanske något jag borde göra.
Jan-Ove Höglund, 40, Härnösand:
– Lite grann, det är inte mer än rätt att tänka på hur de anställda har det.