En torsdagskväll i mars försvann 17-åriga Maja i Marks kommun. Hennes föräldrar gjorde en anmälan, men det skulle dröja fyra dagar innan polisen inledde en sökinsats. Då hittade man henne död i ån Viskan.
Hennes 18-åriga klasskompis döms nu för mord och vapenbrott.
Den kväll Maja försvann hade han och hon stämt träff, och de gick till en plats i närheten av ån Viskan, där Majas kropp sedan hittades med mycket omfattande skador. Maja ska ha varit förtjust i honom.
Om Maja inte kommer till skolan imorgon är hon död.
Tidigare samma dag hade 18-åringen sagt till sina kompisar att han planerade att knivhugga henne. Han sa också:
– Om Maja inte kommer till skolan imorgon är hon död.
Vännerna har berättat i förhör att de trodde att han skojade.
Ändrat sin version flera gånger
18-åringen har nekat till brott under hela rättegången, och har ändrat sin historia flera gånger. Han har till exempel sagt att Maja fick sina skador när hon skulle göra ett trick på hans skateboard, men tingsrätten kom fram till att skadorna hon hade inte skulle kunna ha tillkommit på det sättet.
Han var även misstänkt för grov våldtäkt, men det kunde inte styrkas eftersom tingsrätten inte kunde fastställa det exakta händelseförloppet. De skriver i domen att det skulle kunna finnas en möjlighet att Maja frivilligt hade sex med honom innan han dödade henne.
18-åringen utförde mordet medan han led av en psykisk störning, en störning han har även idag, och döms därför till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Missade avgörande information
Polisens hantering av fallet har fått kritik, bland annat av Majas familj som upplevde att de inte blev tagna på allvar.
I slutet av mars anmälde polisen sig själv och en internutredning påbörjades.
Utredningen visar på flera brister, bland annat det att man först inte tog hänsyn till Majas intellektuella funktionsnedsättning. När man letade efter hennes telefon letade man med ett felaktigt registrerat telefonnummer, vilket gjorde att man trodde att den fanns i Norrköping.
Dessutom inkom det uppgifter som borde ha lett till att en brottsutredning startades tidigare. Utredningen visar också på strukturella problem, till exempel svårigheter med överlämningar mellan skift.
Polismästare Erik Nord har bett familjen om ursäkt.
– Hade man handlagt ärendet under vardagar lite mer med en kontinuerlig ledning där det hade varit färre som pratade med föräldrarna och andra som kände Maja så hade man snabbare kommit fram till bilden av att det här är så avvikande att vi borde kanske agera annorlunda, säger han till Sveriges Radio.
Utredningsgruppen lämnade 20 förbättringsförslag, till exempel att man ska ha en tydligare rutin för handläggning av försvunna personer utanför kontorstid.
”Nedprioriterat och underfinansierat”
Polisens bristfälliga hantering av det här fallet visar på skillnaden i status mellan brott och brott, enligt Olga Persson, ordförande för Unizon, riksförbund för kvinnojourer.
Det har låg status att jobba med brott som berör kvinnor och barn.
– Grova brott mot kvinnor och barn, särskilt utsatta brottsoffer, har under lång tid varit nedprioriterat, underfinansierat. Det har låg status att jobba med brott som berör kvinnor och barn, särskilt jämfört skjutningar, sådant som drabbar män och ofta sker på offentlig plats.
Hon tycker att det är särskilt allvarligt att 18-åringen faktiskt sa rakt ut vad han tänkte göra, och att det inte snappades upp så att man kunde förhindra mordet.
– Det ser vi gång på gång, att män och killar uttrycker väldigt explicit att de har tankar på att utöva våld eller på olika sätt göra illa kvinnor och flickor, men att man inte tar de varningssignalerna på allvar. Och särskilt när det är unga killar så tror jag att vi har ännu svårare att ta den här typen av hot på allvar och agera på dem.
Olga Persson berättar att det funnits en lång tradition av att men sett sådana här brott som någonting som sker i hemmet och som det offentliga inte kan göra något åt. Kvinnor och barns liv är helt enkelt inte lika mycket värda.
– Det finns annat som hela tiden är viktigare.
Inga siffror på förbättring
Det här leder till att kvinnor förlorar tilliten till polisen. En del av kvinnorna som kontaktar Unizons medlemsorganisationer säger att de inte anmäler brott för att de är rädda att inte bli trodda eller för att det så sällan leder till fällande domar, enligt Olga Persson.
Nu tycker hon att det behövs en stor normförskjutning:
– En statushöjning av de här brotten. Både vilka ord man använder för att beskriva dem men särskilt att man har tillräckligt mycket personal som är fredad att jobba med den här typen av mängdärenden, som det ju är.
Och hon ser viss positiv utveckling. Bara att polisen erkänner att de har gjort fel är ett viktigt steg på vägen. Olga Persson hoppas att de ser det här som ett tillfälle att lära sig.
Vi har fortfarande inte sett några siffror på att det förbättrats.
Men än så länge handlar det bara om ord. Och det är handling som räknas, säger hon.
– Vi har fortfarande inte sett några siffror på att det förbättrats. Alltså antalet uppklarade brott eller fler fällande domar eller någon uppgift om att kvinnor och flickor utsätts mindre för våld i Sverige idag än för tio år sedan. Inga sådana fakta har vi tyvärr.
Tror du att det kommer att komma?
– Vi hoppas det. Och vi gör vår del i det arbetet så att den här förändringen ska ta fart på riktigt, så att mäns våld mot kvinnor och killars våld mot tjejer ses som grova brott och att de får de resurser som krävs för att kvinnor och tjejer ska få överleva.
