Står inte längre ut

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Under den stora flyktingvågen, hösten 2015, så var det en helt annan situation i Sverige. På tågstationerna var det fullt av människor som ville hjälpa de nyanlända, folk ringde boendet varje dag och ville skänka saker och de flesta var enormt solidariska. Jag har aldrig varit så stolt över att vara svensk som då, berättar Helena Lindroos.

”Åldersdiskussionen är så svår”

Hon jobbar på ett HVB-hem på Hisingen där det för närvarande bor 13 ungdomar från Somalia, Eritrea och Afghanistan.

– Men sedan hände något och allting bara vände. Sverige stängde sina gränser och opinionen vände helt. Jag kommer ihåg att jag naivt först tänkte att vi ändå skulle ta hand om dem som redan hade kommit hit. Men sedan insåg jag att det inte är så det fungerar när gränser stängs. Det är de ungdomarna som kom då som nu ska utvisas.

När barn och ungdomar under 18 år kommer ensamma till Sverige och söker asyl så ska de skyddas av FN:s konvention för barns rättigheter. Men verkligheten ser helt annorlunda ut enligt Helena Lindroos och tusentals andra som jobbar med de här barnen. Åldersuppskrivningar sker i parti och minut och kan verka helt godtyckliga. Bara under oktober och november fick 1 077 asylsökande sin angivna ålder uppskriven. Migrationsverket har bland annat JO-anmälts för att handläggare har gjort åldersbedömningar enbart på skriftligt underlag utan att ens träffa den asylsökande. Enligt Migrationsverkets egen kvalitetsrapport, som radioprogrammet Kaliber har tagit del av, var utredningarna i 60 procent av de fall som hade granskats inte tillräckliga, trots att de hade legat till grund för beslut.

– Men åldersdiskussionen är så svår. Man kan inte ta hand om sig själv helt plötsligt den dagen man fyller 18 år heller. Och vi pratar om länder som UD helt avråder från att resa till. Dit ska vi skicka ungdomar som inte vet om de har någon släkting kvar, eller till och med aldrig varit där då de har vuxit upp i olika flyktingläger.

Läste ett inlägg på Facebook

En dag när det kändes som allra mörkast och tårarna hade runnit på vägen hem från jobbet visade Helenas sambo ett inlägg på Facebook som en bekant till honom som också jobbar med flyktingbarn hade skrivit.

– Det var Sara Edvardsson Ehrnborg som jag inte kände alls då. Men det långa inlägg hon hade skrivit var precis samma tankar som jag själv hade. Att det var tufft förr men nu ett helvete. Vi menar att det är nu som det har skett en systemkollaps, och inte under flyktingvågen.

För att göra en lång historia kort kom de båda i kontakt, och även Kinna Skoglund och Sissel Larberg kom med och de bestämde sig för att försöka göra något. Alla som är med i ”Vi står inte ut” arbetar på ett eller annat sätt med flyktingbarn själva. 

– Min vision var att vi kanske kunde få ihop 200–300 personer och skriva lite debattartiklar och annat. Jag får verkligen nypa mig i armen över hur det har gått.

Kräver amnesti för ensamkommande 

I dag är de 8 200 medlemmar i den slutna gruppen endast för dem som arbetar med flyktingar. I stödgruppen som kallas ”Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa”, som är öppen för alla, är det 37 000 medlemmar.

Gruppen har bland mycket annat hållit manifestationer, producerat en informationsfilm, haft demonstrationer med tusentals delaktiga och mejlbombat regeringen. Nu kräver de amnesti för alla ensamkommande barn och unga som har varit i Sverige mer än ett år.

– Amnesti betyder i sin renaste form nåd. Så vi ber om nåd för de här ungdomarna.

V och Fi har skrivit under

Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ är de enda hela partier som har skrivit under på kravet. Men Miljöpartiet i bland annat Göteborg har lokalt gått mot partiledningen och stödjer kraven. Även fem biskopar, något lokalt SSU-distrikt och mängder med ideella organisationer som Refugees Welcome och Unga feminister, en del fackförbund och andra har gett sitt stöd. Listan tickar i skrivande stund på för fullt.