Ständigt orolig att förlora sin skyddade identitet

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Han har inte hittat mig för att jag har skyddad identitet. Men jag hör hemifrån att han frågar efter mig då och då. Och den dagen han får tag på mig, tja då tror jag inte att jag överlever, säger hon lugnt och fortsätter i samma tonfall:

– Vill du ha mjölk i kaffet förresten?

"Hösten känns som en nystart"

Det är svårt att tro att kvinnan som sitter på andra sidan köksbordet och bjuder på fika med hembakta bullar lever i ständig skräck. Köket är mysigt och färgglatt. Ena väggen täcks av en stor målning som föreställer ett färgsprakande höstlandskap. 

– Det är jag som har gjort den. Jag blir lugn av att måla gulnande träd av någon konstig anledning. Kanske för att hösten är min favoritårstid. Hösten känns renande, som en nystart, säger Mia.

Hon verkar så lugn och har nära till skratt. Till med när hon berättar om hur Hasse misshandlade henne kan hon dra ett skämt och börja fnissa.

– Galghumor. Att skratta åt eländet är ett sätt för mig att ventilera mina känslor. 

Mia träffade Hasse när hon var i 20-årsåldern och han i 30-årsåldern. Han var charmig, snygg och rolig. Och han uppvaktade henne intensivt. Mia föll pladask, men hon märkte snart att han inte gillade hennes vänner och familj. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Han ville aldrig träffa dem och han ville inte att jag träffade dem ensam heller. 

Första gången Hasse misshandlade Mia var när hon ville fika och gå på bio med sina tjejkompisar. 

– Jag hade inte träffat dem på evigheter. Efteråt var han så ångerfull och grät. Jag köpte allt han sade med hull och hår trots att alla tecknen på fara fanns där. 

Våldet eskalerade, ändå skaffade Mia barn med Hasse. Bet ihop och sminkade över sina skador. Lämnade på dagis och gick till jobbet. I långärmade tröjor med polokrage. Bröt med släkt och vänner. 

– Jag försökte att göra allting rätt, ändå slog han mig. Och jag skämdes så. Tänkte att det var mitt fel som hade fallit för en galning. Jag ville inte söka hjälp, ville inte att någon skulle veta. Så jag polisanmälde honom inte.

Fick hjälp av kvinnojouren

Men till sist var misshandeln så grov att Mia förstod att hennes liv var i fara. Hon började att polisanmäla Hasse och fick hjälp av kvinnojouren där hon bodde. Hasse dömdes till fängelse. 

Samma dag som han muckade sökte han upp Mia, hotade och slog. Han greps, anhölls och släpptes efter ett dygn. Åklagaren ansåg att våldet inte var allvarligt nog för att Hasse skulle häktas. Hasse började att förfölja Mia. Misshandlade henne grovt igen inför barnen. Mia fick skydd på ett kvinnohus på en annan ort. Hasse dömdes igen och Mia fick skyddad identitet. Hon flyttade.

– Jag hamnade här, det fanns bostad och jag fick ett jobb. Och det är långt hemifrån. Jag har berättat om Hasse för de närmsta grannarna, mina jobbarkompisar och barnens lärare. Så att de är vaksamma om han skulle dyka upp. 

Hasse har inte hört av sig till Mia sedan flytten. Men hon har kontakt med två vänner från hemstaden. De har berättat att Hasse frågar efter henne. Han letar trots att det nu har gått flera år sedan de senast sågs.

– För att få behålla den skyddade identiteten krävs en uppenbar hotbild. Jag har inte blivit hotad på flera år och kan därför bli av med min skyddade identitet. Men jag har ju inte hotats för att Hasse inte hittar mig. Det känns som Moment 22, säger Mia. 

Fotnot: Hasse är ett fingerat namn.