– Här ska vi sätta ut chiliplantorna så småningom, och i mitten blir det tomater eftersom de behöver lite mer takhöjd, säger William Bailey medan han sågar till en planka som ska förstärka det bågformade växthuset.
I en barack intill växer sallad, sockerärtor och flera olika chilisorter under kraftiga lysrörslampor. Så snart vårsolen är tillräckligt stark och jorden är varm ska de få flytta utomhus. Det är andra året i rad som Kajodlingen håller till på betongpiren och många i området verkar nyfikna på vad som är på gång på det gamla industriområdet. En medelålders kvinna promenerar förbi längs med älvstranden och undrar om hon får titta in.
Satsar på kontorsarbetare
William Bailey vinkar in henne och förklarar att de gamla skyltarna om att det är förbjuden mark inte gäller längre. Nu vill stadsbönderna tvärtom locka dit folk för att de ska få upp ögonen för grönsaksodlingarna. William Bailey och Jonas Lindh berättar att det kan komma ett tjugotal nyfikna personer varje lunchrast. De är målgruppen för deras nya satsning.
– Det finns 20 000 kontorsarbetare i det här kvarteret. Vi funderade vad de ville ha och vet ju att det finns ett växande intresse för matkassar, säger Jonas Lindh.
Med start i maj kommer de att erbjuda grönsakskassar till arbetsplatser. De anställda tecknar en prenumeration på åtta eller tio kassar och varje vecka levererar stadsbönderna påsar med färska grönsaker till kontoren. Kassarnas innehåll varierar beroende på säsong, men en höstkasse kan till exempel innehålla grönkål, tomater, morötter och sockerärtor. Kassarna ska köras ut med cykel så Jonas Lindh och William Bailey letar efter arbetsplatser nära kajen.
– Vi har varit ute och pratat på företagen häromkring och de verkar intresserade. Men det är kanske inte alla som skriver upp sig för tio veckor direkt bara för att det kommer två tjommar som odlar på en betongpir. Men hittills har vi några företag här och två arkitektfirmor i stan som är med, säger Jonas Lindh.
Vill nå ut bredare
Förra sommaren började de med självplock på piren en gång i veckan. De har även haft en odling på Posthotellets tak och levererat grönsaker till engagerade kockar och restauranger som ser ett värde i att ha lokalproducerade grönsaker på menyn. Med grönsakskassarna hoppas William Bailey att de ska nå ut till en bredare publik.
– Vi tror att det här är ett enkelt sätt att sprida närodlade grönsaker till många. Vi vänder oss inte bara till hållbarhetsnördar utan vill att det ska spridas till alla möjliga grupper. Det ska vara lokalt och enkelt, säger William Bailey.
De senaste åren har intresset för stadsodling växt i Göteborg. Många innergårdar är fulla av pallkragar och det har anlagts odlingsområden på bland annat Skansberget och i Frihamnen. Priset på kolonistugor ligger på minst en halv miljon kronor och om man vill hyra en kolonilott måste man köa länge hos stans föreningar. William Bailey och Jonas Lindh odlar på heltid och önskar att fler skulle ta steget över från fritidsintresse till kommersiell odling. På deras hemsida skriver de att de önskar sig fler konkurrenter och de delar gärna med sig av sina erfarenheter till personer som vill försörja sig på stadsodling.
– Det var till exempel en som hörde av sig som ville starta en takodling i Pakistan, så hon fick komma hit och kolla, säger William Bailey.
Mindre slit och släng
De menar att efterfrågan på närodlade grönsaker är enorm och att fler borde starta odlingar på hustak, asfaltsytor och andra platser i staden som inte utnyttjas.
– Vi tror att vi vinner på att bli fler. Nu behöver vi testa allting själva för att se vad som fungerar och inte. Om vi hade varit flera hade vi kunnat lära oss av varandra, säger William Bailey.
De tycker att stadsodling är ett bra sätt att minska miljöproblemen eftersom mattransporter och konventionellt jordbruk orsakar mycket utsläpp. Dessutom kan det vara ett bra sätt att skapa jobb åt personer som är duktiga på odling, men inte nödvändigtvis pratar flytande svenska. William Bailey ser det som ett sätt att använda tillgångarna smart.
– Vi måste helt enkelt bli bättre på att använda våra resurser. Det är lite slit- och slängigt i vårt samhälle. Eller, det är riktigt slit- och slängigt.
