Nolltaxa på bussarna har testats i flera svenska kommuner. Oftast rör det sig om små glesbygdskommuner och de flesta försöken har avbrutits på grund av höga kostnader. I Kristinehamns kommun i Värmland fick invånarna ta bussen utan att betala under fem års tid. Men trots att mer än var femte resenär uppgav att de hade tagit bussen i stället för bilen lades projektet ner 2002.

– Vi har debatterat rättviseaspekterna i det här, men det är många i kommunen som har uttryckt att de hellre ville ha bättre trafik än att den ska vara gratis. Vi skulle inte kunna ha den trafik som vi har i dag om vi inte tog betalt för biljetterna, säger Conny Wolbe som är samhällsplanerare i Kristinehamn.

Han är också tveksam till att nolltaxan på bussarna gjorde någon nytta för miljön.

– Det var inte antalet resenärer som ökade, det var antalet bussresor. Många tog bussen i stället för att gå eller cykla kortare sträckor. Vi såg ingen nytta med det, säger han.

”En vinst för samhället”

Tre svenska kommuner – Avesta, Kiruna och Halstahammar – har gjort andra bedömningar och behållit nolltaxan på sina bussar. I Avesta, som har drygt 22 000 invånare, ökade kostnaden för kollektivtrafik med omkring fyra miljoner kronor när bussbiljetterna blev gratis. Det är inte bara bortfallet av biljettintäkter som gör hål i budgeten. När bussarna blev gratis ökade resandet så att kommunen tvingades köpa in fler bussar och utöka turerna.

– Avesta kommun har fått en utgift, men det är ju en vinst för samhället. Det är vinster som är svåra att mäta, säger Lars Enoksson, näringslivssekreterare i Avesta kommun.

I intervjuundersökningar har bussresenärerna själva angett att de nu tar bussen i stället för bilen i 39 procent av fallen. Det motsvarar 100 000 bilresor eller 40 ton koldioxidutsläpp på ett år, enligt kommunens beräkningar. Men gratisåkandet är mer än en miljöfråga. Lars Enoksson menar att bussarna också ger kommunen bättre livsmiljö och bättre integration.

– Äldre som förut drog sig för att betala för korta resor mellan en ett par hållplatser, tar nu bussen för att hälsa på kamrater i stället för att sitta hemma. De blir mindre isolerade och det tror jag är det bästa läkemedlet mot många krämpor.

I Avesta, precis som i många mindre kommuner, har Migrationsverket boenden som ligger flera mil från tätorten. Asylsökande och flyktingar som nyligen har fått asyl blir ofta isolerade på landsbygden.

– Nu kan de åka in till centrum, ta del av samhällsservicen. De kan handla, gå på biblioteket och ta del av hela centrums aktiviteter och lättare bli en del av samhället, säger Lars Enoksson.

Fler unga åker buss

I Kiruna, som liksom Avesta behållit nolltaxan, har antalet bussresor flerdubblats och gratisresandet har kostat närmare fem miljoner för kommunen. Väl använda pengar, menar trafikingenjör Magdalena Wäppling.

– Vi ser att vi får bort de korta bilresorna och på det sätter får vi bort den andra bilen som de flesta familjer har i Kiruna, säger hon.

Magdalena Wäppling är förvånad över hur stor efterfrågan på bussresor har blivit.

– Vi hade tänkt att det mest var jobbpendlare som åkte buss. Men vi har fått många frågor från äldre som vill åka buss från byarna in till tätorten. Det hade vi inte riktigt räknat med, säger hon.

Kirunas ungdomar har också blivit flitiga bussresenärer.

– Det är en grupp som verkligen föredrar bussen för att de blir friare. På det sättet slipper vi alla bilresor när föräldrarna sitter och skjutsar sina barn fram och tillbaka till aktiviteter, säger Magdalena Wäppling.