I februari kommer en utredning av hur många som befinner sig i prostitution i Sverige i dag, i dagsläget kan ingen svara. Det närmsta en uppskattning Socialstyrelsen kommer är uppgifter från 2008 då 49 svenska kommuner uppgav att de visste att prostitution förekom lokalt. Ändå är det bara de tre storstäderna som har mottagningar som jobbar praktiskt med människor som är i, eller har varit i, prostitution. Mottagningarna finansieras nästan helt av skattebetalarna i respektive stad och varken metoder eller forskning på ämnet samordnas.
– I dag är vi tre kommunala verksamheter med helt olika politiskt styre. Malmö har en helt annorlunda ingång för att man har ett annat politiskt klimat och ser på behandling på ett helt annorlunda sätt exempelvis. Det gör att det egentligen inte finns någonting i dag som man kan säga är den svenska modellen för att jobba med personer i prostitution, säger Yvonne Karlsson.
Träffar prostituerade
Hon arbetar på Mikamottagningen i Göteborg som träffar människor som säljer sex eller är utsatta för människohandel för sexuella ändamål. Personalen träffar kvinnor som finns i gatuprostitution på bland annat Rosenlund, men också många människor som till exempel säljer eller har sålt sex med hjälp av internet. Detta sker både genom uppsökande verksamhet och genom att människor själva söker sig till samtalsmottagningen. Det finns också täta kontakter med socialtjänst och polis i de ärenden då det kan röra sig om människohandel. Som ETC Göteborg tidigare har berättat har polisens resurser för att utreda människohandel varit indragna, men i förra veckan gick polismästare Klas Friberg ut med att arbetet mot människohandel och sexköp ska ”återgå till normala former” under 2015.
Länsstyrelsen i Stockholm betalar en halv av Mikamottagningens fyra tjänster i Göteborg för att kunna täcka upp regionalt om det rör sig om människohandel. Men det utgör bara 250 000 kronor av de lite drygt 2,3 miljoner kronor det kostar årligen för att driva verksamheten. Resten betalar Göteborgs stad. Behovet av hjälp stannar dock inte inom stadsgränsen.
– Jag skulle vilja säga att det är en ganska generös styrning i Göteborg när det kommer till sociala problem, men rent generellt skulle det kunna vara så att vi skulle behöva fråga personer på gatan ”bor du i Göteborg, eller bor du i Partille eller Mölndal?”. Det skulle kunna bli verklighet för oss att Göteborgs politiker säger att ”ni får inte jobba med andra än göteborgare”, säger Yvonne Karlsson på Mikamottagningen som dock poängterar att det inte är något som signaleras i dag.
Brist på samordning
Mikamottagningen upplever att bristen på samordning också leder till motstridiga besked. Företrädare från länsstyrelsen kan till exempel ge helt olika förslag på hur stor del av verksamheten som borde vara uppsökande.
– Det känns inte som att någon håller ihop vad som finns i Sverige och funderar över vad vi behöver forska mer kring. Det finns stora områden där det är blankt. Nationellt får inte människor som befinner sig i prostitution samma stöd, det vet vi och det tycker vi är jätteproblematiskt. I dag finns ingen myndighet eller organisation som har mandat att säga till Sveriges 290 kommuner och landsting hur man ska organisera sitt arbete, säger Yvonne Karlsson.
Länsstyrelsen i Stockholm har sedan 2008 ett nationellt samordningsarbete mot prostitution och människohandel. Tidigare i år utvärderades det av Statskontoret på uppdrag av regeringen. Utvärderingen konstaterade att länsstyrelsen inte har skapat någon större samverkan på högre nivå och att fler aktörer som Sveriges Kommuner och Landsting, Socialstyrelsen och frivilligorganisationer borde ha involverats mer. Uppdraget tar egentligen slut vid årsskiftet, men är inte färdigt.
Förvirring kring budgeten
Förvirringen kring den statliga budgeten gör att det är osäkert hur länge samordningsarbetet kan pågå, men verksamheten hoppas på två års förlängning. Någon form för hur arbetet i praktiken skulle kunna fungera på fler orter finns inte.
– Jag kan skriva under på att det är klart att det är ett problem att möjligheterna i stort sett bara finns i storstadslänen. Prostitution och människohandel förekommer absolut även i mindre län och jag tror som du säger att man skulle behöva en strategi för den här vård-, behandling- och stödbiten på nationell nivå, säger Patrik Cederlöf som är ansvarig för länsstyrelsens arbete.
– Men rent praktiskt operativt är det ett problem att de flesta kommuner inte ser det här som en fråga som ligger långt fram på agendan. På något vis måste man se vem som kan vara den samlande aktören, fortsätter han.
I dag står ingenstans i socialtjänstlagen att personer i prostitution ska erbjudas vård, stöd och behandling vilket gör att kommuners arbete med sådana frågor är frivilligt.
