Sedan den 1 mars i år har Västra Götalandsregionen med stöd av en ny lag kunnat söka tillstånd att öppna en eller flera sprutbytesmottagningar. Eftersom Socialdemokraterna i Göteborg ändrat uppfattning finns numera också stöd för sprut-byten från en politisk majoritet i den västsvenska kommun där antalet injicerande missbrukare är störst.
Många trodde därför att de efterlängtade mottagningarna mycket snart skulle vara på plats. Men de politiska kvarnarna mal långsamt. Först för en dryg månad sedan behandlade politikerna i regionens hälso- och sjukvårdsstyrelse den förstudie som genomförts av en grupp konsulter.
Beslutet blev då att ge region-förvaltningen i uppdrag att arbeta vidare med de frågor som inte tagits upp i förstudien. Vad som fortfarande måste utredas är till exempel finansieringen, den regionala styrningen, vilka förutsättningar som finns att starta på olika platser samt hur informationen om den nya verksamheten ska spridas.
– Förmodligen beslutar vi om en genomförandeplan vid något av våra möten före sommaren, säger Jonas Andersson (L), ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tidigast nästa sommar
Hans bedömning är att det inte kommer att finnas några mottagningar på plats förrän tidigast nästa sommar. För sig själv har han satt upp målet att de ska ”vara i gång före valdagen den 9 september 2018.”
– Det är möjligt att vi hade kunnat vara snabbare med våra förberedelser, men eftersom frågan varit politiskt känslig har vi inte velat provocera, säger Jonas Andersson.
– För egen del hade jag velat ha ett sprututbytesprogram i Göteborg redan för tio år sedan, tillägger han.
Mikele Yohannes, ordförande i Göteborgs brukarförening, som länge kämpat för möjligheten till rena sprutor, är besviken och överraskad.
– Vi trodde det skulle gå fort att införa sprutbytesprogram i Göteborg. Det besked som vi fått och litat på var att mottagningen skulle starta redan nu i vår, säger han.
Mikele Yohannes suckar och beskriver situationen som ”typiskt Göteborg”. Han tycker det känns som om det mångåriga politiska motståndet ersatts av en medveten förhalning av ärendet.
– Samtidigt sprider sig smittan bland missbrukarna. Jag har själv haft hepatit-C och tvingats gå igenom en omfattande behandling. Det är både plågsamt och kostar stora pengar för samhället, säger Mikele Yohannes.
Han berättar att missbrukare som hör av sig till brukare-för-eningen för att få hjälp med rena sprutor nu hänvisas till sprut-bytesprogrammen i Helsingborg, Stockholm och på andra orter. I väntan på att mottagningen i Göteborg kommer i gång händer det även att frivilliga i föreningen själva delar ut sprutor.
– Vi får också många samtal från folk som frågar hur länge de ska behöva vänta. Det känns fruktansvärt tråkigt att behöva säga att det tar ett år till, säger Mikele Yohannes.
Stor osäkerhet
Trots att möjligheten till rena sprutor alltså lär dröja ytterligare minst ett år, presenteras införandet av sprutbyten som något nära förestående på Sahlgrenska universitetssjukhusets, SU:s, hemsida. Där heter det att ”planeringen pågår som bäst, både i Göteborg och ute i regionen”.
I själva verket är det högst osäkert om det i första skedet blir sprutbytesprogram på någon mer plats än i Göteborg. Politikerna överväger att starta på en ort i taget och i så fall skjuts mottagningarna i Trollhättan, Skövde och Borås på framtiden.
Skälen att starta successivt är främst ekonomiska. Enligt förstudien uppgår kostnaden för fyra sprutbytesverksamheter, som håller öppet alla vardagar, till mellan 30 och 40 miljoner kronor årligen.
En annan fråga som måste avgöras är var mottagningar ska placeras. Medan konsulterna förordar en placering nära sjukhusens infektionskliniker, höjs röster för att verksamheterna ska ligga mera centralt.
Simon Larsson, som är ST-läkare inom klinisk mikrobiologi och för närvarande vid SU:s beroendeklinik, nämner på SU:s hemsida området runt Järntorget som lämpligt för en mottagning. Han har tidigare arbetat vid Stockholms sprututbytesprogram och ser fördelarna med att verksamheten placeras nära brukarna.
Göteborgs brukarförening har en tredje uppfattning:
– Vårt förslag är att det ska vara en mobil mottagning. Att erbjuda möjligheter till rena sprutor på olika platser vid olika tidpunkter är den bästa lösningen, säger Mikele Yohannes.
I samband med lagändringen den 1 mars i år sänktes åldersgränsen för deltagande i sprutbytesprogram från 20 till 18 år.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Ingen vet exakt hur stor målgruppen i Västra Götalandsregionen egentligen är, men enligt siffror från Socialstyrelsen från 2012 finns omkring 1 300 personer som injicerar droger i området. Många av dem delar verktyg med varandra, eftersom det är svårt att få tag på nya sprutor och kanyler.
De som väljer att skriva in sig på en mottagning erbjuds också läkarundersökning, provtagning och kuratorskontakt. Målet med sprutbytesprogrammet är i första hand att förhindra smittspridning av hepatit B, hepatit C och hiv, men det finns också en förhoppning om att kunna fånga upp dem som vill ha hjälp mot sitt beroende.
